xx

Blind journalistik

SJ:s tidning Kupé är normalt lika förutsägbar och sövande som den ändlösa tallskogen som flimrar förbi utanför fönstret och det monotona dunkandet från när hjulen möter skarvarna i rälsen. Att Kupé kunde ställa till med fet skandal kom därför som en överraskning. Upphovet är senaste numrets intervju med trollkarlen och illusionisten Joe Labero där denne […]

SJ:s tidning Kupé är normalt lika förutsägbar och sövande som den ändlösa tallskogen som flimrar förbi utanför fönstret och det monotona dunkandet från när hjulen möter skarvarna i rälsen. Att Kupé kunde ställa till med fet skandal kom därför som en överraskning. Upphovet är senaste numrets intervju med trollkarlen och illusionisten Joe Labero där denne ger en förklaring till varför han inte får jobb i Las Vegas. ”Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass”, börjar han, och fortsätter: men en ”blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare.”

Börjar någon ett uttalande med ”jag vill ju självklart inte låta fördomsfull” kan man vara säker på att en fet fördom levereras i nästa andetag. Och fortsättningen förnekar sig inte; den blonde vikingen i motsatsförhållande till judarna och bögarna … inte konstigt att nynazisterna jublar. Men jag vill ändå inte döma Joe Labero för hårt. Snarare än hatiskt tycker jag uttalandet speglar hans i övrigt svulstigt kitschiga estetik – med motorcyklar, lättklädda kvinnor, och hårdrockposer i lila strålkastarljus. Något som visserligen inte heller bör förringas.

Kritiken mot Joe Labero, som häromveckan ångerfullt grät ut i Expressen, förvånar inte. Vad som däremot förvånar är det stora genomslaget: folk läser uppenbarligen Kupé! Själv brukar jag inte hinna många sidor innan en förlamande uppgivenhetskänsla griper mig och jag desperat knölar ner tidningen i fickan framför mig. Enligt SJ når Kupé potentiellt ut till 70 000 resenärer om dagen och även om endast en bråkdel läser tidningen betyder det en högst ansenlig läskrets. I det sammanhanget borde numret innan Joe Laberos hjärnsläpp ha väckt större uppståndelse. Där intervjuas jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni i den mest häpnadsväckande släpphänta stil jag läst på mycket länge. Här har vi människan som är ansvarig för jämställdheten och integrationen i en regering som inte bara sparkar nedåt, utan skjuter skarpt mot allt vad kvinnor, invandrare och arbetare heter. Men i den fem sidor långa intervjun väljer journalisten i stället att fokusera på Nyamko Sabunis ”gulliga” tvillingar och att hon ofta går på kändispremiärer.

Joe Labero, släng dig i väggen! Här har vi den livsfarliga propagandan: Nyamko Sabuni. Oemotsagd, idoliserad och med ett uppfettat citat i paritet med hennes breda leende: ”orättvisor gör mig förbannad”. Var är ramaskriet? Krigsrubrikerna? Och när gråter Nyamko Sabuni ut i Expressen och erkänner att det var bristen på orättvisor som gjort henne förbannad.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984