xx

Är du en bra mor?

Att kvinnoförtryck existerar i sovrum eller vid köksbord är i sig enormt vredgande och tragiskt, men än värre är det som sker i de offentliga rummen. Min syster arbetar på en förskola. I fikarummet rör diskussionen en vanlig onsdag hur synd det är om lilla Sara, vars föräldrar just har skilt sig, och att Sara […]

Att kvinnoförtryck existerar i sovrum eller vid köksbord är i sig enormt vredgande och tragiskt, men än värre är det som sker i de offentliga rummen. Min syster arbetar på en förskola. I fikarummet rör diskussionen en vanlig onsdag hur synd det är om lilla Sara, vars föräldrar just har skilt sig, och att Sara nu tvingas leva med en egocentrerad mamma och frånvarande pappa. Att hon kanske får leva med en lycklig mamma och en nu ansvarstagande ensam pappa är aldrig en åsikt som vädras. Och när dessa förskolelärarinnor sedan möter Saras frågor och funderingar, hur väljer de att besvara dem? Hur stor makt har inte de i upprätthållandet av den totalt begränsande bilden av vad en mamma ska vara? Andra yrkesgrupper som sysslar med vad jag skulle kalla stämpling är domare, läkare, socionomer och sjuksköterskor.

Det finns en grupp kvinnor som får mer än bara rynkade ögonbryn när de möter professionella. Det är de kriminella och missbrukande kvinnorna. Ingela Kolfjord gav 2003 ut boken Kvinnors drogbruk och lagbrott – positionella och kontextuella strategier i en våldsrelaterad vardag. Där har hon intervjuat kvinnor med en kriminell och ibland missbrukande historia.
I Kolfjords bok talar kvinnorna frekvent om barnen och hur de själva försökt skapa största möjliga trygghet för sina barn trots ett kaotiskt liv. Kvinnorna upplever att omgivningen uppfattar dem som dåliga mödrar för att de begår lagbrott och att denna uppfattning i sin tur också är en bidragande orsak till stress och ohälsa för mödrarna. Barnen har många gånger varit en stark motivationsfaktor på vägen mot förändring.

På ett studiebesök på Kriminellas revansch i samhället, Kris, träffade jag en kvinna vi kan kalla Louise. Hon menade att kvinnor är extra svåra att nå efter fängelsevistelser. Många gånger fixar de ett eget boende eller flyttar in hos någon vän eller man, i många fall tillbaka till en destruktiv relation de lämnat under fängelsevistelsen. Kolfjord visar att kvinnor som ”avviker” stämplas och stigmatiseras oftare och hårdare än män som avviker. Inte heller är det samma beteenden som klassas som avvikande hos de båda könen. Louise berättade också att det ses som extra bedrövligt om kvinnan i fråga har barn vilket hon tror beror på att vi lever i ett samhälle som är fast i sina tankegångar om hur en kvinna och mamma bör vara:
– Vi har höga förväntningar på oss. Vi ska vara perfekta, speciellt om vi har barn. Vi ska hålla uppe samhället och dessutom få det att fortleva genom att föda fler barn.

Kvinnor är överrepresenterade inom vård och omsorgssektorn och möter där alla sorts kvinnor dagligen. Och det jag får mest av allt spel av är när jag tänker på att det är vi kvinnor som ofta stämplar varandra. Det måste vi verkligen sluta med!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984