Budet från de ”opartiska ordförandena” var löneökningar på 9,2 procent på tre år. Men på industrigolven ger man inte mycket för det budet.– Då pratar vi kostnader för arbetsgivaren. I detta ingår kostnader för pensionsavtal, omställningsavtalet och löneglidning. Kvar blir löneökningar på omkring 2 procent per år, säger Jan-Olov Carlsson i Umeå.Han ingår i avtalsrådet […]
Budet från de ”opartiska ordförandena” var löneökningar på 9,2 procent på tre år. Men på industrigolven ger man inte mycket för det budet.
– Då pratar vi kostnader för arbetsgivaren. I detta ingår kostnader för pensionsavtal, omställningsavtalet och löneglidning. Kvar blir löneökningar på omkring 2 procent per år, säger Jan-Olov Carlsson i Umeå.
Han ingår i avtalsrådet och är ersättare i avtalsdelegationen, vilket innebär god insyn i de pågående avtalsförhandlingarna. Och han hävdar att det blir omöjligt för Metall att gå med på ett avtal som inte innebär en högre löneökning.
– Utgångsbudet på 3,9 procent skulle ge oss en knapp tusenlapp. När vi fått upp till 700 kronor tidigare år tycker folk att en tusenlapp är vad vi åtminstone borde få med tanke på vinsterna och konjunkturen.
Carlsson tror att det finns en risk för att Metalls ledning kan acceptera den erbjudna lönenivån om de får ett köttben i form av rejält höjda lägstalöner. Men själv kommer han att rösta nej till ett sådant bud, och tror att han har en bred majoritet av de berörda arbetarna med sig.
– Vi kan inte ge oss i år utan att åtminstone pröva en övertidsblockad. Vi måste känna arbetsgivaren på pulsen.
Sedan förra veckan har ytterligare några klubbar undertecknat uppropet om att avtalskraven saknar varje prutmån.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss