Kultur

TV&Radio: Köp mig

SVT 2 bjöd på inte mindre än två dokumentärer i söndags. Ett sätt att invagga publiken i säkerhet, innan den finner sig vara fast bland såpor och lättviktsunderhållning, månne? (Läs mer om SVT:s planer i krönikan sidan 18.) Först ut var Rea på njure, en resa till desperationen och fattigdomens Iran, där handeln med njurar […]

SVT 2 bjöd på inte mindre än två dokumentärer i söndags. Ett sätt att invagga publiken i säkerhet, innan den finner sig vara fast bland såpor och lättviktsunderhållning, månne? (Läs mer om SVT:s planer i krönikan sidan 18.)

Först ut var Rea på njure, en resa till desperationen och fattigdomens Iran, där handeln med njurar inte bara är laglig utan har blivit en marknad som alla andra. Mehrdad är skuldsatt och behöver pengar snabbt för att kunna betala sin frus (illegala förstås) abort. Sohaila har gått igenom en skilsmässa och har också hamnat djupt i skuldsättning. Dessutom är hon sina systrars enda hopp om ett drägligt liv. Dessa två möter två andra desperata människor, Said och Shiva, som behöver varsin ny njure för att överleva och alla blandas i ett cyniskt spel där människors misär spelas ut mot varandra.

Allra störst intryck gjorde det faktum att efter allt strul med att hitta pengar till abort respektive njurdonator, måste Mehrdad och Shivas far ge sig ut och köpa sprutor med medicin för att operationerna överhuvudtaget ska kunna genomföras! Laglig organdonation diskuteras att införas även i till exempel USA. Så har man funnit ytterligare ett sätt att använda fattiga människor som varor, verkligen något för västvärldens så kallade demokratier att ta efter.

Efter detta såg jag fram emot lite uppåtpepp i dokumentären Feministerna, om den svenska jämställdhetskampen. Tyvärr hade filmaren bestämt sig för att detta inte skulle bli någon traditionell dokumentär. Nej, nu skulle det ”göras nedslag” och ”lekas med formen”. Resultatet blev ett kriminellt bortslösande av intressanta kvinnor som Gudryn Schyman, Birgitta Ohlsson, Nina Björk och Maria-Pia Boëthius, som var och en tvingades presentera sin syn på kvinnokampen rätt in i kameran under en enda tagning. Vilket omintetgjorde möjligheten att lyssna, eftersom kvinnorna naturligtvis stakade sig, tappade tråden och var tvungna att titta ner i stödanteckningar. Ett säkert sätt att förminska dem och det de står för, samt att se till att publiken inte stannar längre än fem minuter. Inte riktigt vad feminismen behöver…

Missa inte:

Uppdrag granskning om hur deltid blir arbetslöshet, om Försäkringskassan får bestämma.

SVT1, tis 17 okt 20.00

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984