Den 21 september demonstrerade 20 personer utanför shoppingkomplexet Siam Center i centrala Bangkok med plakat med texten ”Nej till Thaksin, nej till kuppen”, enligt Johanna Son vid nyhetsbyrån IPS. Sedan dess har det även varit studentdemonstrationer med upp emot 60 deltagare. Trots att det utfärdats förbud mot folksamlingar större än fem personer, har kuppmakarna undvikit […]
Den 21 september demonstrerade 20 personer utanför shoppingkomplexet Siam Center i centrala Bangkok med plakat med texten ”Nej till Thaksin, nej till kuppen”, enligt Johanna Son vid nyhetsbyrån IPS. Sedan dess har det även varit studentdemonstrationer med upp emot 60 deltagare. Trots att det utfärdats förbud mot folksamlingar större än fem personer, har kuppmakarna undvikit att ingripa mot demonstrationerna.
Shawn Crispin på Asia Times konstaterar att den nya juntan till varje pris vill undvika polisrepression och liknande scener, som skulle få Thailand att i omvärldens ögon framstå som vad landet faktiskt är just nu: en militärdiktatur. De bilder som hittills visats i teve eller publicerats i tidningar och på bloggar visar hur folk ger blommor till soldaterna eller poserar framför pansarvagnar – Bangkok Post hade rentav under måndagen en bild på ett par som fick sitt bröllopsfoto taget framför militärerna. Den bilden vill generalerna behålla som den dominerande.
Thailändarna är inte ovana vid kupper. Senast det skedde var 1992. Landet har genomlevt 17 militärkupper de senaste 74 åren och i 46 år har det styrts av militärdiktatorer. Den här gången har juntan sagt sig agera för att rädda landet och för att stödja den omåttligt populäre kungen, Bhumibol Adulyadej. Han har indirekt visat sitt stöd för militärerna, och enligt Shawn Crispin var det rent-av ett informellt, men väletablerat, nätverk av militärer och andra makthavare med trohet till kungen som gemensam nämnare, som låg bakom kuppen.
Kuppen skedde efter månader av politisk oro i Thailand. Premiärministern Thaksins parti Thai Rak Thai vann en jordskredsseger i valet 2001, men hans politiska stjärna dalade när det uppdagades att hans familj hade sålt en del av sitt telekommunikationsföretag, Shin Corp, utan att betala skatt. Dessutom menade kritkerna att han sålt tillgångar som är strategiskt viktiga för landet till ett utländskt företag (singaporianska Temasek Holdings) för personlig vinning.
Omfattande protester mot Thaksin rasade under månaderna efter avslöjandet. Protesterna tvingade premiärministern att utlysa nyval i april, för att skaffa sig ett nytt mandat från folket. Men oppositionspartierna bojkottade valet, och valmyndigheterna förklarade senare resultatet ogiltigt. Thaksin utsågs dock till tillförordnad premiärminister fram till dess att nyval skulle hållas senare i år. Den positionen har han nu förlorat.
På nätet har det varit svårt att hitta någon entydigt negativ bedömning av kuppen. Även de kommentatorer som fördömer den, som Focus on the global souths Walden Bello, har samtidigt fördömt Thaksin lika kraftigt. Allan Platt skriver på Znet och bloggen Direland om ”hur smidigt och smärtfritt landet renade sig från den vedervärdige Thaksin, eller ’Toxin’ som han kallas här…” De största finansanalytikerna rekommenderar fortsatt köp av thailändska tillgångar, enligt Asia Times.
Men så finns också Thaksins anhängare i sektorer av samhället som inte skriver på några engelskspråkiga bloggar. Det var på den fattiga men folkrika landsbygden i norra och nordöstra Thailand som han hämtade de röster som sannolikt fortfarande idag skulle räcka för en valseger, om Thai Rak Thai inte kommer att upplösas eller förbjudas som thailänska medier spekulerar i.
Han vann stödet därifrån främst via två reformer – maxtaxa på 30 baht (6 kronor) för läkarbesök och billiga statliga krediter till småbönder – samt med vad kritiker har beskrivit som rena röstköp. Motstånd mötte han från tidigare affärspartners, människorättsgrupper, medelklassen i Bangkok och fackligt organiserade arbetare på statliga företag han privatiserat. Det var en aktiv och högljudd opinion, till skillnad från den huvudsakligen passiva och tysta bondeopinion som räddat valen åt honom.
Ekonomiskt drev Thaksin en egen blandning av protektionism, privatiseringar och sociala reformer. Som ny premiärminister verkar nu generalerna luta åt den förre chefen för Världshandelsorganisationen, WTO, Supachai Panitchpakdati, vilket skulle kunna tyda på att en mer ortodox nyliberal linje är att vänta. Dock har de uttryckligen lovat att inte röra Thaksins populära reformer, 30 baht-läkarbesöken och lantbrukskrediterna.
Thaksin hade många likheter med Italiens Silvio Berlusconi. Bägge var de affärsmän som nådde den politiska makten via ett egenskapat parti. Bägge hade de från början stöd av ländernas politiska och ekonomiska etablissemang, men förlorade det när de använde makten alltför mycket till personlig vinning. Och nu är de båda avpolleterade, som det ser ut för överskådlig framtid.