De borgerliga gick inte bara till val under paroller om sänkt skatt och fler arbeten. De planerar också stora förändringar av arbetslöshetsförsäkringen (se faktaruta).
Janne Rudén är orolig att förslagen ska bli verklighet, men spekulerar ändå i om borgarna verkligen vågar göra allvar av sina förslag.
– Allt hänger på hur mycket moderaterna tänker på nästa mandatperiod. Förslagen kommer att försämra tillvaron för vanliga löntagare, och de kommer inte att glömma det till nästa val. Det finns en möjlighet att de väljer att genomföra ofinansierade skattesänkningar för att visa att ”titta, det är inte alls så farligt med en borgerlig regering” och vänta med de stora nedskärningarna till en eventuell nästa regeringsperiod. Då kommer de att bli väldigt svåra att stoppa, säger han.
Men Seko kommer inte att avvakta i frågan om arbetslöshetsförsäkringen.
– Sänkta nivåer i a-kassan griper på sikt in i kollektivavtalen, det går inte att vänta i den frågan. Vi måste ta tag i den med en gång, med opinionsbildning som ett första steg.
I månadsskiftet mars/april löper Sekos första avtal ut och Janne Rudén spår en hård avtalsrörelse.
– Sänkta a-kassenivåer och försämringar av Lagen om anställningsskydd förbättrar inte möjligheterna till en lätt avtalsrörelse. Vi måste veta mer om hur de tänker innan vi kan se huruvida det överhuvudtaget kommer att vara möjligt att skriva treåriga avtal, eller om vi får gå över till ett år i taget, säger han och påpekar att såväl Svenskt näringsliv som arbetsköparna har högt ställda förväntningar och krav på att borgarna ska hålla vad de lovat vad gäller arbetsrätten och sänkta försäkringsnivåer.
Den andra stora förändringen som oroar Janne Rudén är den nya regeringens hållning i Europaparlamentet. Socialdemokraterna har stått upp för de svenska kollektivavtalen, både i ministermöten och i parlamentet, men det är något som snabbt kan förändras.
– Vi vet ju hur Gunnar Hökmark har agerat mot arbetsrätten nere i Bryssel. Att moderaterna har fått en partiledare som säger sig värna om kollektivavtalen är ingen information som nått ner till moderaterna i Bryssel, säger Janne Rudén.
Lena Barrow, ombudsman för SAC, betonar vikten av att inte fokusera på rädsla och oro, utan i stället arbeta för att utarbeta stategier för att fortsätta den fackliga kampen. Hon menar att en borgerlig regering inte påverkar det fackliga vardagsarbetet, även om hon ser en risk med att höjda avgifter och sänkt ersättning kan leda till att människor väljer att bara vara medlemmar i en a-kassa och inte i ett fackförbund.
– Men en syndikalistisk fackförening borde kunna hantera en sådan situation. Organiserar man efter principer om självbestämmande och självverksamhet blir man inte så beroende av central överbyggnad och höga fackavgifter. Om det är SAC som blir den fackföreningen låter jag vara osagt innan SAC:s kongress i oktober.
Lena Barrow ser en möjlighet till en radikaliseringsvåg i samhället bland människor som känner sig illa behandlade, och om de skulle välja att bli medlemmar i SAC eller bilda egna fackföreningar spelar mindre roll.
– Arbetsplatskampen och klasskampen är det som är viktigt, och den borde bli tydlig i ett sådant här klimat.