Kultur

Inflation i terrorbegreppet

Så sågad har den redan hunnit bli att det först ska sägas att Anna-Lena Lodenius nya bok om svenska höger- och vänsterextremister, Gatans parlament, är intressant att läsa, full som dessa rörelsers närhistoria är av spännande historier och dråpliga anekdoter. Och Lodenius har ganska bra koll, såvitt jag kan bedöma är hon sällan helt ute […]

Så sågad har den redan hunnit bli att det först ska sägas att Anna-Lena Lodenius nya bok om svenska höger- och vänsterextremister, Gatans parlament, är intressant att läsa, full som dessa rörelsers närhistoria är av spännande historier och dråpliga anekdoter. Och Lodenius har ganska bra koll, såvitt jag kan bedöma är hon sällan helt ute och cyklar. Men det slarvas en del med fakta, det mesta är redan känt och hennes kunskaper om vänsterns ideologiska utveckling imponerar inte.

De verkligt stora problemen med Gatans parlament är emellertid två. För det första bygger bokens upplägg på den illa underbyggda teorion om att ”extremerna möts” – att den ideologiska skalan inte är linjär utan cirkulär, och att därmed ytterkanterna till höger och vänster har mer gemensamt med varandra än med respektive sidas moderata företrädare.
Det är en ytterst banal teori – självfallet går det att finna likheter mellan alla mänskliga praktiker – som framför allt uttrycker maktens behov av att neutralisera opposition genom avpolitisering, som när konflikter reduceras till gängbråk. Det är inte bara en dålig teori att basera en bok på, jakten på bevis får också obehagliga följder. Man kan inte, som Lodenius, kalla Sveriges yttersta vänster för terrorister utan att fullständigt urholka begreppets innebörd. Vilket ord finns då kvar för de som mördar, mördar oskyldiga, mördar oskyldiga i tusental?

Det andra stora problemet är att Lodenius egen samhällssyn ständigt lyser igenom: att vi lever i den bästa av världar. I en demokrati, tycks hon mena, finns ingen rationell eller försvarbar anledning att protestera eller göra motstånd, alla får ju komma till tals och rösta i val. Man behöver inte vara extremist för att irriteras av denna syn.
Jag tror att Lodenius skulle ha lättare att förstå sina studieobjekt om hon vågade se att samhället inte är perfekt och började analysen i de materiella förhållandena. Trots demokrati är världen fortfarande en grym plats att leva på. Det föder motstånd, som förvisso inte alltid är bra eller rationellt, men det finns skillnader. Generellt sett syftar vänsterns till solidaritet, högerns till (grupp)egoism. Kom ihåg det.

Gatans parlament
Anna-Lena Lodenius
Ordfront 2006

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984