Det insatsansvariga polisbefälet motiverade brytandet av blockaden i Fosie utifrån en enkel grund – ”det ni gör är inte lagligt” – som han flera gånger hörs upprepa på filmen från händelserna.
Juristen Dan Holke från LO-TCO Rättsskydd delar den bedömningen:
– Polisen har rätt att ingripa mot agerandet om det är straffrättsligt förbjudet. Det syndikalisterna gör är egenmäktigt förfarande enligt min mening. Däremot känner jag mig spontant tveksamt till att polisen använder pepparsprej så här offensivt, men jag kan inte polislagen tillräckligt väl för att säga om det är lagligt eller ej.
Men vid hamnarbetarstrejken 1980 agerade Hamnarbetarförbundets medlemmar på nästan exakt samma sätt som vid Fosie stadsdelsförvaltning – de ställde sig fysiskt i vägen för att hindra hamnarbetare anslutna till Transport att komma in på arbetsplatsen. Den gången valde polisen att inte ingripa, och blev för det JK-anmälda av arbetsgivaren. Men JK fann att polisen handlat korrekt.
– Just den domen känner jag inte till, säger Dan Holke.
Vid arbetsmarknadskonflikter bör polisen förhindra brott såsom ”våldshandlingar mellan strejkvakter och personer som vill fortsätta arbetet” men samtidigt agera med ”stor återhållsamhet” och endast ingripa om ”det betingas av ett väsentligt ordnings- eller säkerhetsintresse”, skriver JK. Detta för att stå neutral i konflikten.
Brottet egenmäktigt förfarande kräver att man ”olovligen tar och brukar” något, eller ”olovligen rubbar annans besittning”, något som det är oklart om det kan anses ha inträffat under blockaden i Malmö.
– Men även om några blockadvakter begick brott, är stridsåtgärden fortfarande grundlagsskyddad. Polisen agerade redan innan någon av de anställda på stadsdelsförvaltningen försökt ta sig in, alltså innan de misstänkta brotten ens hunnit begås. Av alla de 80 deltagarna är det mindre än tio som delgivits några misstankar. Egenmäktigt förfarande är ett struntbrott som brukar hamna underst i pappershögen och avskrivas. Ändå ingrep polisen mot stridsåtgärden som sådan och avlägsnade alla våra medlemmar, dessutom med kraftigt övervåld. Då är vi inte ens i närheten av neutralitet eller ”stor återhållsamhet”, säger Ola Brunnström, Malmö LS.
I JK:s yttrande från 1981 står också att polisen genom exempelvis samråd med åklagare bör se till att ”straffprocessurella åtgärder inte vidtas i ett fall där fortsatt agerande från åklagarens sida inte kommer ifråga” – det vill säga att ingen person exempelvis omhändertas om det inte också finns goda grunder att tro att personen kommer att åtalas och dömas.
Även under Kommunals strejk 2003 förekom fysiska blockader mot strejkbryteri, organiserade av vänstergrupper som sympatiserade med strejken och även av Kommunalmedlemmar, för vilket de dock tillrättavisades av förbundsstyrelsen. I Göteborg dokumenterades några sådana aktioner av aktivistgruppen Alarm. Den 26 maj 2003 upplöste polisen en blockad utanför Krokslättsskolan med motiveringen att den just utgjorde egenmäktigt förfarande. Men ingen av deltagarna fälldes någonsin för det misstänkta brottet – det inleddes aldrig ens några förundersökningar. Under de två följande dagarna valde polisen att inte ingripa mot liknande blockader. Strejken tog därefter slut, och polisingripandet prövades aldrig rättsligt.
Även Solna LS blockader mot Fortum (se Arbetaren 20/2006) upplöstes av polis under förevändningen att blockadvakterna misstänktes för brott.
– Men jag fick redan efter en halvtimme veta att misstankarna mot mig var avskrivna, och så vitt jag vet har det inte inletts förundersökning mot någon, säger Kalle Svensson, en av deltagarna.
