Inrikes

Brandfara för tågen

I januari 1995 brann det vid Skanstulls station i Stockholm. Mörk och giftig rök spred sig över perrongen och ett 90-tal passagerare evakuerades. 14 personer fick föras till sjukhus. En haverikommission tillsattes och fann att skälet till branden var en sliten elkabel som hade självantänts. SL fick kritik och i innerstan byttes trasiga kablar ut. […]

I januari 1995 brann det vid Skanstulls
station i Stockholm. Mörk och giftig rök spred sig
över perrongen och ett 90-tal passagerare evakuerades.
14 personer fick föras till sjukhus.

En haverikommission tillsattes och
fann att skälet till branden var en sliten elkabel som
hade självantänts. SL fick kritik och i innerstan
byttes trasiga kablar ut. Inget övergripande arbete gjordes
dock och i dag 10 år senare finns fortfarande slitna
kablar, en del så gamla som från 1950-talet, kvar,
enligt den anställde som Arbetaren pratat med.

Vi vandrar längs med strömskenan
i lösgruset vid Skärmarbrink. Här pågår
renoveringsarbeten av Svensk banproduktion, där man byter
ut de cementkanaler som kablarna ligger i. I arbetet ingår
dock inte att byta ut gamla slitna kablar, utan de stoppas
tillbaka in igen, bara i nya behållare. Förutom
strömförande kablar till tågen och signalsystemet
i tunnelbanan, slingrar sig här även kablar till
mobil- och kabeltevenät.

Min ledsagare, som vill vara anonym
av rädsla för att förlora jobbet, stannar till
och vänder upp en grov svart kabel som transporterar
ström med 700 volt i. Kabeln är provisoriskt lagad
med en bit gummi. Under finns en stor urgröpning där
koppartrådarna nästan pekar ut.

– Den här kabeln kan hur lätt
som helst självantändas och gör den det kan
det börja brinna i andra kablar, så att det uppstår
en stor brand, säger den anställde.

Kabeln har precis upptäckts och
kommer sannolikt bytas ut. Däremot kommer andra kablar
vi tittar på, där gummeringen bara börjat
luckras upp, antagligen få ligga ett tag till.

Har du sett det här förut?

– Massor med gånger. Så
här ser det ut lite varstans.

Den anställde menar att det inte
hjälper att påtala bristerna till företaget.

– Det händer ingenting. De olika
bolagen som är inblandade i tunnelbanan försöker
bara lägga över ansvaret på varandra. Det
kostar jättemycket pengar att byta ut miltals med kabel.
Därför hålls underhållet bara på
en absolut nödvändig nivå hela tiden.

Om en brand skulle uppstå vid
Skärmarbrink, som är en öppen station, skulle
resenärerna enkelt kunna evakueras.

Uppstår en liknade brand däremot
inne i en tunnel kan konsekvenserna bli förödande.
En annan anställd som Arbetaren pratat med berättar
att mycket slitna kablar även finns under jord i området
där tågen vänder vid Odenplans station.

Christer Lindeman, som är säkerhetsingenjör
vid SL med inriktning på brandskydd, känner inte
till det aktuella fallet med kablarna vid Skärmarbrink.
Han berättar att det pågår en översyn
av tunnelbanans gröna linje där gamla kablar byts
ut.

– Får vi sådana här
signaler att det finns en brandrisk i tunnelbanan är
det naturligtvis oerhört allvarligt och då kommer
vi att åtgärda det, säger Christer Lindeman.

Vad säger du om att det skulle
finnas slitna kablar lite varstans i tunnelbanan?

– Vi låter inte tåg åka
i tunnlar om det finns en uppenbar risk för brand. Om
det är som du säger så måste vi givetvis
titta på det.

Vad händer när anställda
påtalar sådana här saker?

– Jag hoppas att det kommer fram till
vår banavdelning så att de kan titta på
det.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984