Kultur

Jämställdhetskorruptionen

Här sitter jag, en hyfsat välutbildad vit kvinna i den gyllene medelåldern i urban miljö vid min dator med snabbt bredband. Jag är så fri att jag kan se kvinnor och män posera på alla upptänkliga pornografiska sätt, jag har friheten att se sadistiska bilder av döda människor, hängningar och stympade kroppar, aborterade foster och […]

Här sitter jag, en hyfsat välutbildad
vit kvinna i den gyllene medelåldern i urban miljö
vid min dator med snabbt bredband. Jag är så fri
att jag kan se kvinnor och män posera på alla upptänkliga
pornografiska sätt, jag har friheten att se sadistiska
bilder av döda människor, hängningar och stympade
kroppar, aborterade foster och jag är så yttrandefri
att jag när som helst kan öppna en egen chock- eller
porrsajt.

Detta medan större delen av världens
kvinnor varken har rätt eller möjlighet att ta del
av mediernas utbud eller utöva sina kommunikativa rättigheter.
Japp, jag vet att jag återkommer till ämnet ganska
ofta. Det beror på att feministiska landvinningar inte
är självklara utan ständigt måste återerövras
och bekräftas.

det är tio år sedan FN:s
fjärde kvinnokonferens i Peking. Där antogs en handlingsplan
som definierar medier som ett av tolv huvudområden i
arbetet för kvinnors rättigheter. Sektion J, som
avsnittet kallas, var ett genombrott för alla som kämpat
för att få ämnet på den officiella internationella
dagordningen sedan 1970-talet. Då började man se
medierna som delaktiga i det strukturella förtrycket
av kvinnor.

I senaste numret av Media Development,
utgiven av World Association of Christian Communication, summeras
läget på medieområdet. Min guru Margaret
Gallagher konstaterar att ämnet tio år senare tycks
ha fallit helt utanför dagordningen. Sedan 1995 har flertalet
stater anammat en neo-liberal marknadskapitalism som upprätthåller
obalansen mellan könen. Gallagher kritiserar även
synen på medier som endast ett verktyg för jämställdhet
och synliggörande. Hon menar att medierna måste
ses som en av samhällets maktinstitutioner där kvinnoförtrycket
befästs, bevaras och skapas i samverkan med andra samhällsinstitutioner.

Medierna utövar symboliskt våld
eller kontroll genom att förminska kvinnor och ständigt
förklara för oss var våra platser är
och villkoren för att vistas i dessa utrymmen- i de privata,
kroppsliga, sexuella rummen.

i beijing förankrades också
”gender mainstreaming”, att jämställdhet
ska genomsyra all verksamhet – ett begrepp som gick hem i
Sverige.

Vart tar de feministiska visionerna
vägen i den svenska tanken om jämställdhet?
På medieområdet har inte Sverige tagit ett enda
steg på politisk nivå – utan överlämnar
helt åt marknadskrafterna att avgöra när jämställdhet
är populärt.

Är det verkligen jämställdhet
inom ramen för rådande världsordning vi vill
ha? Jag ser jämställdhet som ett medel, för
att i nästa steg påbörja demonteringen av
patriarkatet. Men ju längre tiden går desto större
är risken att vi förlikar oss med dagens jämställdhetsideologi,
låter oss jämställas in i patriarkatet.

Men i helvete att jag ska bli jämställdhetskorrupt.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984