Inrikes

Pensionspengar går till höga löner för AP-fondernas personal

Värdet av de fem första AP-fondernas aktieinnehav, som skall fungera som en buffert för att garantera värdet av våra framtida pensioner, sjönk med i genomsnitt 0,1 procent per år under de senaste fem åren, justerat efter inflationen. Men för förvaltarna av fonderna gick det bättre. Kostnaderna för förvaltningen av AP-fonderna ökade under samma tid med […]

Värdet av de fem första
AP-fondernas aktieinnehav, som skall fungera som en buffert
för att garantera värdet av våra framtida
pensioner, sjönk med i genomsnitt 0,1 procent per år
under de senaste fem åren, justerat efter inflationen.

Men för förvaltarna av fonderna
gick det bättre. Kostnaderna för förvaltningen
av AP-fonderna ökade under samma tid med 576 procent.
I dag ligger de på nästan 1,5 miljarder om året
– pengar som tas direkt från fondmedlen.

Ju mindre tillgångar som finns
kvar i fonderna, desto större blir risken att den så
kallade bromsen slår till, det vill säga att pensionerna
automatiskt sänks om pengarna i systemet inte räcker
till. ”Om någon vanlig statlig myndighet skulle
hantera sina pengar på detta sätt skulle generaldirektören
vara avsatt för länge sedan!” skriver Ellis
Wohlner, före detta försäkringsdirektör,
i Dagens ETC.

Redan den 24 maj 2004 skrev Finansdepartementet
i en utvärdering att ”kostnaderna för fondernas
förvaltning synes inte stå i proportion till förvaltningsaktiviteten,
vilket regeringen avser att hålla under fortsatt uppsikt.”
Men någon åtgärd verkar det inte ha blivit;
kostnaderna fortsatte under 2004 att öka med 21 procent,
eller 254 miljoner. Det är, påpekar Wohlner, mer
än vad hela förvaltningarnas budget låg på
1999.

Den 25 maj i år konstaterade
biträdande finansminister Sven-Erik Österberg att
”AP-fonderna måste skära i förvaltningskostnaderna”
efter att ha tagit del av en utvärdering gjord av konsultföretaget
KPMG. Men inte heller nu blir det något ingripande från
regeringen: ledningsgrupperna får ”tiden fram till
i höst på sig för att visa hur man kan minska
sina dyra administrationskostnader”.

De fyra första AP-fonderna hade
2004 tillsammans 211 anställda och lönekostnader
på 295 miljoner kronor, vilket enligt Arbetarens beräkning
motsvarar genomsnittliga månadslöner före
skatt på ungefär 87000 kronor. De verkställande
direktörerna i första och andra AP-fonderna har
årslöner på 2,4 respektive 2,7 miljoner kronor.

Sjunde AP-fonden har hand om de så
kallade premiepensionspengarna för alla som inte valt
att placera dem i någon annan fond, och dess resultat
påverkar direkt storleken på premiedelen i våra
framtida pensioner. Den nämns inte i något av regeringens
uttalanden. Men av allt att döma ser det ungefär
likadant ut där. När Arbetaren granskar sjunde AP-fondens
årsredovisning framgår att lönekostnaderna
för de 13 anställda var drygt 20 miljoner under
2004, vilket motsvarar en genomsnittlig månadslön
på 115000 kronor.

De sammanlagda administrationskostnaderna
i det nya pensionssystemet uppgår till 2 procent, jämfört
med 0,5 procent i det gamla systemet. Den förre chefen
för Riksgäldskontoret, Thomas Franzen, har beräknat
att detta i slutändan kan innebära en skillnad på
22 procent – eller 1350 kronor – lägre månatlig
pension för den typiske svenske pensionären.

Dagens Industri kallade 19 februari
i år ökningen av fondernas utgifter för ”häpnadsväckande”
och påpekade att ”om fonderna i princip bara skuggar
ett index (det vill säga, ökar eller minskar i värde
ungefär lika mycket som börsen som helhet), är
kostnaderna svåra att motivera.”

Att hantera andras pengar är
bland de mest lönsamma sysselsättningar som finns,
skriver vänsterekonomen Doug Henwood i den bästsäljande
boken Wall Street – How it Works and for Whom. Men han hävdar
att värdet av att anlita dyra finansiella experter är
mycket begränsat. Ytterst få placerare uppnår
under någon längre tid resultat som är väsentligt
bättre än börsindex, vilket innebär att
man får lika god utdelning på helt slumpmässiga
placeringar. Detta har illustrerats i spektakulära experiment,
som exempelvis i Expressens klassiska försök där
aporna på Skansen nådde bättre resultat än
professionella börsmäklare. Förklaringen, menar
Henwood, är helt enkelt att placerarna spekulerar mot
varandra och att deras eventuella expertis därför
tar ut vartannat.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984