Inrikes

Utbildningens orättvisor

Av 1686 års kyrkolag framgick att alla måste kunna läsa sina bibel. I första hand var föräldrar och husbönder ansvariga. Men för att göra lagen möjlig, i de fall där föräldrar och husbönder inte kunde hjälpa till, inrättades skolor – kyrkskolor. Där skulle de allra fattigaste gå. Rika barn fick sin undervisning i hemmet av […]

Av 1686 års kyrkolag framgick
att alla måste kunna läsa sina bibel. I första
hand var föräldrar och husbönder ansvariga.
Men för att göra lagen möjlig, i de fall där
föräldrar och husbönder inte kunde hjälpa
till, inrättades skolor – kyrkskolor. Där skulle
de allra fattigaste gå. Rika barn fick sin undervisning
i hemmet av sina föräldrar eller privat anställda
lärare. För att locka de fattigare barnen erbjöd
skolan inte bara bokliga kunskaper. De som gick där kunde
få rätt att följa med i likprocessioner på
städernas gator eller gå djäknegång.
Det senare betydde att skolpojkarna – för det vara bara
pojkar som gick i kyrkskolorna – kunde tjäna pengar på
att gå runt och sjunga för den som ville lyssna.

Det var bara ett fåtal som gick
i skolan. Den samtida eliten ansåg att det var ett problem
och man började diskutera hur man skulle kunna inrätta
en medborgarskola – där barnen skulle lära sig moderna
språk, historia och matematik. Att även flickor
kunde behöva skolundervisning diskuterades också.
Eftersom flickor en dag skulle bli mödrar sade man att
det var nödvändigt att de hade moderna kunskaper
att förmedla till sina barn. När de nya kunskaperna
skulle läras ut var det inte längre bara de fattigaste
barnen som kom till skolan.

I mitten av 1800-talet kom det verkliga
genombrottet – folkskolan. Den var obligatorisk för alla.
Till att börja med betydde obligatoriet att varje kommun
måste inrätta en skola, men så småningom
kom det att innebära att alla barn, pojkar och flickor,
måste gå i skolan. Skolplikten kom många
gånger i kläm med det arbete som barnen förväntades
utföra – inte minst i jordbruket. Först mot slutet
av 1800-talet gick de allra flesta i skolan. Visserligen var
det fortfarande stora skillnader mellan de rika och de fattiga
barnens skolgång. Inte minst eftersom de som hade pengar
kunde skicka sina barn vidare till flickskolor och läroverk.

Under 1900-talet har skolan demokratiserats.
Det har blivit möjligt för allt fler, med tanke
på hur arbetsmarknaden ser ut har det till och med blivit
ett krav, att fortsätta allt längre i skolan. Skolan
har även setts som en möjlig väg till att utjämna
skillnader beroende på klass. Därför är
den senaste LO-utredningen, Betyg och bakgrund, deprimerande
läsning. Trots de försök som gjorts att utjämna
skillnaderna med hjälp av utbildning är det den
sociala bakgrunden som är det viktigaste kriteriet för
höga betyg. Skillnaderna verkar dessutom ha vuxit under
1990-talet.

Resultatet är kanske inte förvånande
om man följt skolan på nära håll. I
dag anses barn ”kompetenta”, vilket innebär
att de får ta ansvar för det egna skolarbetet.
De förväntas skriva längre rapporter redan
som 12-13-åringar, där noter och referensförteckningar
ska finnas med. De ska hitta litteratur och kunna söka
andra fakta på nätet. Om litteraturen finns i hyllan
hemma och hemmet är utrustat med en dator med nätuppkoppling
är det naturligtvis enklare. Om föräldrarna
därtill kan läsa och kommentera det ungarna skriver
är det förstås ännu bättre.

Om man jämför en flicka
vars föräldrar är högutbildade höginkomsttagare
med en pojke vars föräldrar är lågutbildade
skiljer sig snittbetyget med 7 poäng (av 20 möjliga).
Däremot verkar det inte som om utländsk respektive
svensk bakgrund i sig spelar någon roll. Barn med utländsk
bakgrund har till och med högre betyg än infödda
svenskar – om man räknar bort sociala faktorer. Men eftersom
många invandrare tillhör arbetarklassen, har lägre
inkomst och är oftare arbetslösa har barn med utländsk
bakgrund generellt sett sämre betyg än de infödda.

Tänk att vi, trots att vi vet
detta – och sedan sent 1600-tal har diskuterat utbildningens
utjämnande förmåga, inte lyckas ge alla barn
samma start. Sämre betyg i grundskolan påverkar
studieframgångar och sysselsättning senare i livet.
Det påverkar i sin tur hälsa, inflytande i arbetslivet
och inkomst. Det är därför en rättvis
skola är fundamental för ett jämlikt samhälle!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984