Debatt

Rasism är rasism är?

I Arbetaren nummer 41/04 redogjorde jag i en artikel på Radar för varför Israel Shamir inte kan vara en del av solidaritetsrörelsen för Palestina. Jag använder mig av Shamirs egna texter för att belysa en konspirationsteori om judarnas världsherravälde. I förra veckans Arbetaren tar Kristoffer Larsson Shamir i försvar. Larsson argumenterar för att jag skulle […]

I Arbetaren nummer 41/04 redogjorde jag
i en artikel på Radar för varför Israel Shamir inte
kan vara en del av solidaritetsrörelsen för Palestina.
Jag använder mig av Shamirs egna texter för att belysa
en konspirationsteori om judarnas världsherravälde. I
förra veckans Arbetaren tar Kristoffer Larsson Shamir i försvar.
Larsson argumenterar för att jag skulle ha tolkat Shamirs texter
felaktigt, även där jag direkt citerar Shamir. Huvudargument
är att Shamir är immun mot anklagelser om rasism eftersom
Shamir själv, innan han nyligen konverterade till kristendomen,
var jude.

Jag menar att rasismen i Shamirs texter
inte begränsar sig till enskilda exempel. Att läsa Shamir
är att ramla över schabloner om judarnas dolda makt. Läsaren
behöver knappast leta efter dem. Shamirs konspiratoriska världsbild
löper som en röd tråd genom texterna, även
om den svenska utgåvan inte är lika grov som den engelska.
Att Frankrike förbjudit utgivningen av Blommor i Galiléen
beror inte på ”judarnas dolda makt” utan på
att boken är rasistisk. Att Palestinagrupperna och Ordfront
lyft bort boken från sina sortiment underbyggs av ett principiellt
avståndstagande. Att endast tre bibliotek i hela Sverige hyser
Shamir i sitt bestånd tyder på att han inte är
önskvärd.

Men varför väljer jag då
som aktiv i – och därmed också med utgångspunkt
i – Palestinarörelsen att engagera mig i detta avståndstagande?

Personligen bryr jag mig inte om ifall det
anordnas studiecirklar kring Mein Kampf. Det jag starkt vänder
mig emot är kampanjandet för Shamir inifrån Palestinarörelsen.
Och det inte bara av taktiska skäl, det är en fråga
av principiell karaktär.

Larsson har här i Arbetaren och annorstädes
kampanjat för Shamirs texter. Det skrämmande med kampanjen
är att den ger näring och legitimitet åt föreställningar
som – för att ta ett färskt exempel – Jan Selling ger
uttryck för i Arbetaren (45/04).

Selling vill utestänga kritiken mot
Israel från Kristallnattsmanifestationer. Motiveringen lyder
att det skulle vara antisemitiskt att inbegripa offren för
Israels rasism i en manifestation till minnet av kristallnatten.
Både vänstern och högern lider av ”ett instinktivt
hat mot Israel”, förklarar Selling och hävdar att
FN-resolutionen som fördömde Israels ideologi sionismen
som rasistisk är ”skandalös”.

Jag menar att inga taktiska skäl i
världen legitimerar Sellings ståndpunkt kring minnet
av Kristallnatten. Tvärtom, anser jag, att banden mellan judar
och palestinier skulle fördjupas i en minnesdag som både
hedrar offren för Kristallnatten och de människor som
fallit offer för samtida rasism, till exempel Israels.

Som när ordföranden för Judar
för israelisk-palestinsk fred solidariserade sig med palestinierna
i en Kristallnattsmanifestation i Stockholm för två år
sedan och samtidigt ogiltigförklarade Israels självutnämnda
rätt att företräda världens judar.

Avslutningsvis: Jag delar uppfattningen
om att det är missvisande att jämföra nazismens handlingar
med Israels. Skillnaderna är enorma men rasistiska ideologier
bär på vissa gemensamma egenskaper.

På samma sätt som nazismens rasbiologi
följer från den europeiska kolonialismen, så inrymmer
sionismen en övermänniskofilosofi om utvaldhet och överhöghet.

Den senare kommer till uttryck i maktförhållandet
till palestinierna och gestaltar sig i den tysta etniska rensningen,
den lagstadgade rasismen, apartheidmuren, i våldet och förnedringen
som genomsyrar varje ögonblick av palestiniernas tillvaro.

Både Larsson och Selling kidnappar
Palestinafrågan för syften som påminner om varandra.
Den ena saluför en rasistisk konspirationsteori i skenet av
antisionism och den andra utnyttjar minnesdagen av Kristallnatten
för att freda Israel.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984