– Det här är ingen seger, men
ett litet steg i vår riktning. Domstolsbeslutet ger oss en
möjlighet att ta det lite lugnt och börja planera för
hur vi ska stoppa ockupationsmaktens nästa plan. Vi litar inte
ett dugg på Sharons regering. Även om de flyttar muren
en meter eller en kilometer kommer problemet att bestå. Om
de inte bygger den på den ena bondens mark så bygger
de den på någon annans och det är inte bättre,
säger Mansour Manosur, aktiv i ”Folkkommittén mot
apartheidmuren” i Biddu.
Biddu är en av de byar som omfattas
av HD-domen. Under det gångna halvåret har byn med 7
000 invånare varit skådeplats för det mest ihärdiga
motståndet sedan murbygget påbörjades för
två år sedan. Fem människor sköts ihjäl
i mars och april, när dagliga demonstrationer försökte
hindra schaktmaskinerna. International Solidarity Movement och den
israeliska anarkiströrelsen anslöt sig, och som Arbetaren
rapporterade i nr 10/04 skrev en grupp israeler i grannstaden Mevasseret
under en protestskrivelse till Högsta domstolen. Det är
den som nu har besvarats.
– Folk här tror att det inte bara var
den duktige advokaten som fick domstolen att fatta sitt beslut.
Det var vårt folks motstånd och uppoffringar för
att skydda sitt land, i kombination med allt internationellt stöd
och all uppmärksamhet, säger Mansour Mansour.
Byarna i området skulle enligt den
underkända planen ringas in på alla håll, tätt
intill husknutarna, med endast en öppning ut mot Ramallah.
Det skulle i ett slag ha klippt av dem från all försörjning.
Många invånare livnär sig fortfarande på
att arbeta som städare, bilmekaniker eller byggarbetare inne
i Israel. Den andra huvudsakliga inkomstkällan är oliverna,
frukterna och salladen från den mark som skulle hamna på
fel sida om muren.
Enligt signalerna från den israeliska
regeringen kommer muren i fortsättningen att byggas något
närmare gröna linjen – gränsen mellan Israel och
Västbanken – och något närmare de intilliggande
bosättningarna. Principen om en inhägnad runt området
har dock inte ifrågasatts.
HD-domen innehöll två delar.
I den ena – den som har föranlett mediebevakning – var beslutet
att ”armén måste reducera de skador som åsamkas
invånarna, även om de inte kan undvikas helt, genom att
ändra rutten”. Den andra gällde den principiella
frågan om muren är en ”säkerhetsåtgärd”
och om Israel i så fall har rätt att bygga den inne på
Västbanken. På den frågan svarade domstolen otvetydigt
ja.
Domen hade karaktären av prejudikat.
Redan ligger ett tjugotal skrivelser från andra byar runt
Jerusalem. Murprojektet har stött på extra komplikationer
när det nu, efter att en fjärdedel färdigställts,
har nått Jerusalemregionen.
Enligt alla planer måste muren här
byggas i ett oöverskådligt antal cirklar, loopar och
sick-sack-spår för att nå sitt syfte: att stänga
ute så många palestinier som möjligt från
Jerusalem och samtidigt införliva så många judiska
bosättningar som möjligt.
Enligt de hittills gällande planerna
kommer omkring 150 000 palestinier som bor i stadens förorter
och arbetar där att stängas ute. För närvarande
pågår vad som närmast kan betecknas som en massflykt,
när palestinier innan det är för sent försöker
hitta lägenheter eller rum i stadens centralare delar, för
att kunna fortsätta leva och arbeta i Jerusalem. Denna inflyttning
ses med oblida ögon av staten Israel.
Många palestinier menar rentav
att HD-domen bara var ett kosmetiskt försök i sista stund
påverka det beslut som FN-domstolen avger på fredag:
om huruvida murprojektet är förenligt med internationell
lag eller ej. ”Jag är säker på att domen kommer
att ge oss stor hjälp i den diplomatiska strid som väntar
oss”, var Ariel Sharons egen kommentar.