Jordens undergång är nära – det har den visserligen varit så länge det funnits romaner och filmer, men nu är det faktiskt på riktigt. ”Växthuseffekten” känner vi från vårt dagliga ordförråd, hittills har den i vår del av världen mest lett till översvämningar och extra jobbig, alternativt skön sommarvärme. Men vänta bara: Roland Emmerich har […]
Jordens undergång är nära
– det har den visserligen varit så länge det funnits
romaner och filmer, men nu är det faktiskt på riktigt.
”Växthuseffekten” känner vi från vårt
dagliga ordförråd, hittills har den i vår del av
världen mest lett till översvämningar och extra jobbig,
alternativt skön sommarvärme. Men vänta bara: Roland
Emmerich har tagit hotet och kastat in det som ett köttben
för sina effektmakare att gnaga på.
Om man inte bara slickar grädden på
tårtan kan man ju börja med att fråga sig om skrämselpropaganda
är ett bra sätt att få folk att köra mindre
bil, spara på energin, flyga mindre och sortera soporna. Svaret
tror jag är nej (om man inte låter Walt Disney, McDonalds
och George Bush normera kulturvärdena i världen).
Inte heller är kärleks- eller
ens vänskapshistorierna som uppstår hälften så
trovärdiga som i Emmerichs förra kabrakfilm Independence
day. Men att se den stora flodvågen skölja över
Manhattan – jag säger inte mer?
Alltså: Miljön icke trovärdig,
pinsam personintruktion, schablonmässig dramatik och alldeles,
alldeles underbar.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss