Kultur

Kvinnofientlig småstensskur

Jag förstod inte vad som hände förrän jag höll på att halka omkull. En massa småsten låg på aulans scen och jag kopplade vagt ihop det med det smattrande ljud som hade hörts en stund. Någon eller några kastade sten på mig när jag stod och föreläste om hur kvinnor och män skildras i massmedierna. […]

Jag förstod inte vad som hände
förrän jag höll på att halka omkull. En massa
småsten låg på aulans scen och jag kopplade vagt
ihop det med det smattrande ljud som hade hörts en stund. Någon
eller några kastade sten på mig när jag stod och
föreläste om hur kvinnor och män skildras i massmedierna.

”Kastar någon sten? På
mig?” frågade jag högt i mikrofonen. Jaaa, skränade
några och applåderade. ”Det undanber jag mig”,
sa jag och kände mig ganska flat. Jag hade svårt att
ta in att gymnasieelever reagerade så starkt att de kände
att de måste kasta småsten på mig. Lärarna
verkade ha lika svårt att greppa det och det dröjde en
stund innan det blev ordning i aulan på Östra Real på
Östermalm i Stockholm.

Jag är van vid massivt motstånd
mot feministiska tankar. Van att ta upprörda och aggressiva
debatter och diskussioner. Van att ta emot stick om att vara manshatare,
bitter, aggressiv. Men aldrig tidigare har jag känt mig så
utsatt. Jag behöll lugnet och genomförde mitt uppdrag
men efteråt blev jag både utmattad, ledsen och arg.

Flera tankar virvlade runt.

I mitt svagaste ögonblick: Jävla
ungar, jag förstår om lärare klipper till.

I mitt bittraste ögonblick: Här
tycker man att man gör något fint, utnyttjar sin grundlagsstadgade
rätt att uttrycka en åsikt och vad får man för
det – jo skit.

I mitt dystraste ögonblick: Har vi
inte kommit längre i jämställdhetssträvandena
än att en föreläsning om sexualiserade kvinnobilder
utlöser sådana reaktioner?

Flera lärare och elever på skolan
bad efteråt om ursäkt för det som hänt, och
det kändes tröstande.

En tid efteråt läser jag att
läraryrket är det mest utsatta när det gäller
hot och våld. Särskilt kvinnor har det svårt. Enligt
ombudskvinnan Britt-Marie Parling på Lärarförbundet
vet man inte varför. Hon spekulerar i att män lättare
skakar av sig problem på jobbet. En del pojkar har en föraktfull
syn på kvinnor och har större respekt för män
kan vara andra orsaker, tror hon.

Lärarförbundet borde kartlägga
orsakerna till våldet. Beror det på kvinnoförakt
är det mycket allvarligt – och ett misslyckande för svensk
jämställdhetspolitik. Den för en ojämn kamp
mot den kommersialiserade genusideologin – som varje dag bekräftar
kvinnofientliga värderingar.

Långt ifrån alla skolor vet
hur man ska hantera våld och hot mellan barnen och mellan
barnen och de vuxna. Skolan är ingen fredad zon, där finns
porr, våld, pennalism, könsmobbing – precis som i resten
av samhället.

Jag vet inte själv vad jag gör
om något liknande händer igen. Troligen uppför jag
mig inte lika väluppfostrat utan avbryter och går därifrån.
Eller ska man ha med sig någon slags sköld i fortsättningen?
Livvakt? Småsten i fickan och kasta tillbaka? Vråla
i micken så att alla blir hörselskadade? Ge mig gärna
tips.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984