Radar

Att föda en papperlös unge

Att föda en papperslös unge – det reportaget har vi inte läst i den kolorerade babypressen. Tack vare ambulerande, solidariska läkarteam och nätverk av sjukvårdspersonal är det möjligt att få hjälp vid förlossning, men sedan är det stopp: inget personnummer, ingen barnavårdcentral, inget dagis, ingen förskola? I veckans Arbetaren möter ni Hameed och Ahmad (som […]

Att föda en papperslös unge – det reportaget har vi inte
läst i den kolorerade babypressen. Tack vare ambulerande, solidariska
läkarteam och nätverk av sjukvårdspersonal är
det möjligt att få hjälp vid förlossning, men
sedan är det stopp: inget personnummer, ingen barnavårdcentral,
inget dagis, ingen förskola?

I veckans Arbetaren möter ni Hameed
och Ahmad (som egentligen heter något annat). De fick höra
att de kunde vara trygga i Sverige och ska få sitt första
barn om två månader. Nu lever de under jord. De sökte
asyl och fick avslag. De uppgav rätt – eller fel – färdväg
och ska därmed utvisas. De kan inte återvända hem,
och de får inte stanna kvar. Och de är inte ensamma.

Det finns uppskattningsvis 30000-50000 människor
som lever papperslöst i Sverige. Av olika skäl och under
olika villkor, likväl utan papper. Och en sak är i alla
fall säker: utan papper har du diskvalificerat dig för
den riksbekanta sociala turismen. Det finns inte en spänn att
hämta om du inte har familj här eller hittar de nätverk
och kamrater som skramlar ihop till busskort eller mat.

Vi har följt de osynliga nätverk
som trots allt fungerar bortom det urholkade folkhemmet.

I veckans nummer går vi också
vidare med frågan om organisering av papperslösa. Precis
som vanligt får man bra svar när man pratar med de direkt
berörda snarare än med experter. Med aktivister snarare
än ministrar.

Ett försiktigt initiativ har tagits
av medlemmar i Stockholms LS och utan fixa och färdiga svar
har syndikalisterna i Stockholm öppnat dörrarna för
papperslösa arbetare. Det är en inte oviktig gest som
möter de stängda gränsernas problematik där
den finns.

Första maj. Arbetarnas högtidsdag
är också den internationella solidaritetens dag. Viktiga
begrepp som gärna klingar ihåligt, trots att arbetare
över hela världen fortfarande gör gemensam sak av
denna högtid.

I år känns det annorlunda. Östutvidgningen
har satt solidariteten på prov inom den svenska arbetarrörelsen.
Glädjande nog visar en opinionsundersökning av DN/Temo
i veckan att var fjärde svensk välkomnar de tio nya EU-länderna
trots socialdemokraternas hårdnackade krav på övergångsregler.
För det är just det med solidaritet. Det är ett förhållningssätt.

Det går inte att sitta på kammaren
och vara solidarisk. Man måste agera solidariskt. Och ibland
blir tomma begrepp på nytt fyllda av mening. I år är
ett sådant år.

Demonstrera för internationell solidaritet
– i år – på riktigt! Och skicka en tanke till Ahmad
och Hameed och deras ofödda barn, så att de slipper vara
ensamma i en värld full av människor, särskilt på
första maj.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984