I veckan som gick kom LO ut i frågan
om individualiserad föräldraförsäkring. LO vill
reservera en tredjedel av föräldradagarna åt vardera
föräldern samt låta den resterande tredjedelen överlåtas
föräldrarna emellan efter önskan. Vänsterpartiet,
miljöpartiet och den folkpartistiska riksdagsledamoten Birgitta
Ohlsson vill individualisera föräldrauttaget, det vill
säga dela helt lika. På senare tid har även s-kvinnornas
ledning anslutit sig till detta förslag. Familjeminister Berit
Andnor, däremot, har som enda hänvisning önskat att
arbetsmarknadens parter ska reda ut den ekonomiska snedfördelningen
relaterat till kön, utan att därmed ställa arbetsmarknadens
parter till svars för kvinnors allt sämre position på
samma marknad.
I Arbetaren har vi sedan länge
efterlyst en problematisering av frågan ur ett arbetarrörelseperspektiv.
Bland annat genom att lägga till ett klassperspektiv i frågeställningarna
– vad får en individualiserad föräldraförsäkring
för ekonomiska konsekvenser bland låglönegrupperna
(de som också är absolut sämst på att fördela
föräldradagarna jämt)? Vad betyder det här för
ensamstående kvinnor? Hur kommer detta att påverka den
nationalekonomiska balanseringen av offentliga medel mellan könen?
Vad innebär detta för kvinnors tilltro till fackföreningsrörelsen
och dess förmåga att förbättra kvinnors villkor
via arbetsmarknaden? Finns det härmed ingen risk att kvinnor,
som i länder med kortare eller obefintlig föräldraförsäkring,
tar ett steg tillbaka från arbetsmarknaden, också med
tanke på att övriga delar av våra sociala förmåner
som barn- och äldreomsorg eroderar? Vilka arbetsmarknadsrelaterade
villkor bör följa med en liknande reform?
Verkligheten bakom dagens snedvridna
föräldra- och sjukförsäkringsuttag och dess
konsekvenser för arbetsmarknaden består rimligtvis i
mer än att män skulle strunta i sina barn och kvinnor
i sin försörjning.
Med LO:s närmande till en mer
individualiserad föräldraförsäkring talar dock
allt för att vi rör oss i den riktningen. Fortfarande
utan att någon till fullo rett ut de ekonomiska och sociala
konsekvenserna för de familjer/hushåll som i dag är
sämst på att fördela föräldradagar. Till
exempel ensamstående, invandrade (det vill säga den grupp
som har allra sämst tillträde till arbetsmarknaden) och
familjer utanför den heteronormativa modell förslagen
utgår ifrån.
I Rebecka Bohlins intervju i veckans
nummer av Arbetaren har vi försökt att tala klarspråk
i frågan. Exempelvis säger också syndikalisten
och ekonomhistorikern Ulla Wikander, som är för en individualiserad
föräldraförsäkring, att ”kvinnor kommer
att drabbas vid en sådan här förändring precis
som vid alla förändringar”. En försämring
av en rättighet som naturligtvis är svårsmält
för kvinnor vars villkor på arbetsmarknaden knappast
förbättrats under en lång tid.
Ulla Wikander trycker vidare på
vikten av att inte tappa de övergripande jämlikhetsmålen:
utbildning och jämlikhet på arbetsmarknaden. Men vilka
garantier har vi för att ett sådant övergripande
mål skulle genomsyra exempelvis LO:s agerande i arbetsmarknadsfrågor
när samma organisation inte ens kunde ställa sig mangrant
bakom kommunalarnas lönekrav förra våren?
Att dela föräldraförsäkringen
kommer också att ställa stora krav på genustänkande
i såväl mödravården (den obefintliga), barnavården,
barnomsorgen, skolan och så vidare. På landets mödravårdscentraler
uppmanas så gott som samtliga kvinnor att amma helt till minst
sex månader samt helst fortsätta upp till året
eller mer. Ett underavlönat heltidsarbete som rimmar illa med
såväl stressiga som tunga arbeten som på några
sätt spränger ramarna för normal arbetstid.
Till detta måste policyn för
sjukskrivning av havande kvinnor ses över så att kvinnor
vars graviditeter omöjliggör en full arbetsinsats inte
behöver knapra på sina föräldradagar. Och så
vidare.
Främst ställer ett arbetarrörelsekrav
på delad föräldraförsäkring krav på
en könsintegrerad facklig kamp på arbetsmarknaden. Denna
har varit så gott som obefintlig hittills och det är
dags att börja snida på en sådan. Fackföreningsrörelsen
måste kunna visa att den kan leverera även för kvinnor.
Kort sagt: kvinnor som män – upp till kamp för kvinnorna.