• Radar

Arbete och sport – radarpar och motpoler

På söndag avslutas de olympiska sommarspelen i Rio de Janeiro. Fram till 1980-talet var många av de mest prestigefyllda idrottsevenemangen – däribland OS – reserverade för amatörer. I en tillbakablick återpublicerar Arbetaren två artiklar som gripit sig an sporten i förhållande till lönearbetet. Här är den ena – Axel Anderssons radartext från maj förra året.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 8: Natur med kultur

I takt med att den etniska och klassmässiga segregationen intensifieras i många städer i runt om i världen blir det mer och mer osannolikt att möta någon som inte är och ser ut som oss själva vid den lokala simhallen. På så sätt kodas det offentliga rummet för att ofta, även om det finns undantag, reproducera en politisk ordning, skriver Axel Andersson i den åttonde och avslutande delen av Den koloniala simskolan.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 7: Revanschism i gränslandet

Tekniken, inklusive kroppens rörelse, är neutral i sådan mening att den kan användas för negativa eller positiva ändamål. Den japanska eran i simning och politik på 1930-talet utgjorde den koloniserades revansch, med kolonialismens vapen. Axel Andersson fortsätter sin berättelse om Den koloniala simskolan.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 6: Massmedierna som läromästare

Simningens medialisering och, i slutändan, ”förvitning” var resultatet av ett antal sammanfallande faktorer under 1900-talets första år. Axel Andersson fortsätter sin berättelse om Den koloniala simskolan.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 5: Världsrekordens värld

Åren runt förra sekelskiftet var världsrekordens tid i den västligt dominerade världen. Simtekniken crawl inlemmades i världsrekordens värld, men detta betydde inte att stillahavskulturerna där den blomstrat nu funnit sina självklara platser inom simhistorien. Snarare tvärtom. Axel Andersson fortsätter här sin berättelse om Den koloniala simskolan.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 4: Vattendragen mellan frihet och slaveri

Simkunskap var under kolonialismens och slaveriets dagar något som kunde vara till hjälp för en slav på flykt – om kroppstekniken kunnat förmedlas vidare genom generationer av slaveri. Hur som helst var sådana företag långt mer komplicerade än att bara simma över till den andra stranden, även om den andra stranden befann sig i en stat där slaveriet var förbjudet. Berättelsen om Den koloniala simskolan fortsätter här.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 3: Klassiskt arv, allmänmänsklig glömska

Antikens europeiska simkunskaper gick efterhand förlorade. Men under tidigmoderniteten inträffade i västerlandet så ett stort skifte i synen på vatten i alla dess former. Axel Andersson berättar vidare om Den koloniala simskolan.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 2: Det barbariska plaskandet

När det gällde simteknik befann sig Europa och den så kallade västvärlden i ett tillstånd av ett enormt underskott ända fram till början av 1900-talet. Detta betydde i klartext att en majoritet av européerna inte kunde simma och att de tekniker de använde var vida underlägsna de som praktiserades på många andra ställen på jorden. Mötet med de koloniserade folkens simkunnande kom att bli en ambivalent historia. Axel Andersson fortsätter här sin berättelse om Den koloniala simskolan.

• Sommarradar: Den koloniala simskolan

Del 1: En simmares bekännelse

Sommaren är badandets och simmandets – och tyvärr även drunknandets – tid. I boken Den koloniala simskolan, som vi här publicerar som radarartikelserie, tecknar Axel Andersson simningens globala historia. Parallellt undersöker han hur förmedlingen av kroppstekniker medialiserades under främst 1900-talet och hur traditionella simkulturer anpassat sig till en ny simteknik i globaliseringens tidevarv.

• Radar

Exotismens nödvändiga irrläror enligt Segalen

Det främmande kan både skrämma och fascinera. Mitt i exotiserandet av det vi uppfattar som annorlunda kan vi plötsligt få syn på vår egen annorlundahet. Den franska författaren och skeppsläkaren Victor Segalen försökte sig på att konstruera en filosofisk teori om skillnaden som genomsyrar allt och vår benägenhet att missta vad vi är för något annat. Segalen slog upp dörrarna till en hel värld av paradoxer och ville skapa en litteratur som planterade frön i stället för att kompostera anekdoter, skriver radarskribenten Axel Andersson.