Så många vräktes pandemiåret

Vräkning av hyresgäster har fortsatt i Sverige under pandemin. Från januari till den första december genomfördes 1963 vräkningar. Och många av dem genomfördes i allmännyttiga bostadsbolag.

Vräkningar fortsätter under pandemin

I vintertid och under pågående pandemi fortsätter hyresbolag att genomföra vräkningar, inte minst i Stockholmsområdet. Det kommer förmodligen att bli än värre nästa år, förespår flera experter. Samtidigt finns det ett motstånd.

”Beslutet står fast”

Den första december vräktes Ann-Katrin Hegvold från sin lägenhet på Albyberget, efter att ha bott där och betalat hyra i 22 år. Kommunikationschefen på Hembla svarar på frågor om vräkningen och säger att deras förvaltning har gjort allt den kan för sin före detta hyresgäst.

Smittad i omsorgen: ”Timvikarierna har inga rättigheter”

Timvikarie Petra Göransson blev med största sannolikhet smittad av covid-19 i sitt arbete i äldreomsorgen. I Arbetaren berättar hon om rädslan som kom först när testet var positivt, och att hon vill se radikalt bättre beredskap, arbetsvillkor och information för alla timanställda på äldreboenden och i hemtjänsten. Samtidigt har frågan om skyddsutrustning blivit akut i samband med pandemin.

Anna Morin:
Hjärta och jävlar anamma

Det var organiserade nazister som gick hem till pacifisten Björn Söderberg och sköt honom. Han hade visat civilkurage och larmat när en kollega och förtroendevald inom Handels visade sig vara en känd aktiv nazist. Inget blir vanligt när minnena knyts till ett mord. Allt som sker ligger liksom i en annan låda, ibland väger de tyngre, ibland känns de overkliga.

”Lärdomar från Förintelsen har med livet att göra”

Vad kan vi lära oss av Förintelsen? Det beror på hur man har det, och hur man tar det, säger Bernt Hermele efter att ha intervjuat fler än hundra överlevare i sin podd. Han säger att han bär med sig deras personliga vittnesmål som ett orgelverk, ett musikstycke med många toner.

Anna Morin:
I Norrtälje tågar folk för sitt Pythagoras

Va? Finns det så många? Det har varit en vanlig reaktion på uppgiften att Sverige har runt 1 500 arbetslivsmuseer. Och så är det, utan dessa hade vi varit många många museer fattigare. Den osynlighet de lever med är trist – de flesta arbetslivsmuseer förtjänar att vara mer än en lokal stjärna, och är värda att stanna vid eller ta en omväg för att uppleva.

Med händerna i lut och is – tvätterier på Södertörn

Ett besök att minnas med känslan av blött tyg i händerna och röklukt i håret. Sveriges enda tvätterimuseum är något för den som vill ha en natur- och kulturupplevelse, lära sig mer om arbetarnas slit med att laka byk, stompa strumpor och koka kalsonger för hundra år sedan. En artikel i sommarserien Arbetaren på museum.

Sedelmakarnas lön var inte pengar – om svenska statens statare

På Tumba bruksmuseum går det att göra en tidsresa och höra berättelsen om Riksbankens statare. De var arbetarna som tillverkar sedelpapper till hela landet från år 1755, men som under de första 200 åren fick betalt i natura.

Från självhushåll till beroende kolare

Under det expansiva 1700-talet satsade staten och kapitalet på järnbruk norröver, bland annat i Västerbotten. Det ledde till att oberoende bönder rekryterades till specialicerade jobb med stort beroende till industrin, som kolmilare och arbetare vid masugn och smedja. Ett bruk som lever kvar, och där historien om utveckligen går att följa med guidade turer sommartid, är Olofsfors söder om Umeå.