Det finns ett som livet lärt mig: det gör inte mindre ont när människor försvinner bara för att det var väntat. Det enorma tomrum som i ett slag uppstår och aldrig igen kan fyllas är detsamma ändå, lika ekande och förlamande ensamt att vistas i. När Freddie Wadling nu lyft från jorden, 64 år gammal, […]
Det finns ett som livet lärt mig: det gör inte mindre ont när människor försvinner bara för att det var väntat. Det enorma tomrum som i ett slag uppstår och aldrig igen kan fyllas är detsamma ändå, lika ekande och förlamande ensamt att vistas i.
När Freddie Wadling nu lyft från jorden, 64 år gammal, vill inte tårarna sluta trilla. Det är ingen överdrift att säga att det här landets musikscen aldrig begåvats med sådan genialitet och särpräglad känslighet som hans.
Freddie Wadlings storhet som artist och konstnär låter sig – liksom hela hans livssaga – inte pressas in på några raka svarta textrader. Den sträcker sig från 1970-talets punkscen i band som Leather Nun och Liket Lever, via 80-talet med Cortex, Blue for Two och Fläskkvartetten, till flera varierande soloprojekt på 90- och 2000-talet. I mars kom albumet Efter regnet som bjuder på det ena musikaliska mästerverket efter det andra.
För så var det – allt Freddie Wadling rörde vid blev till gnistrande ren och oförfalskad magi.
Och varje cover han någonsin tog sig an – från Judy Garlands Over the rainbow, Beatles I am the Walrus, Hasse och Tages Ett glas öl till de senaste som Håkan Hellströms Känn ingen sorg, Velvet Undergrounds Sunday Morning och Towa Carsons Alla har glömt – tillförde han djupare och skörare dimensioner än vad som stod att finna i originalen. För så var det – allt Freddie Wadling rörde vid blev till gnistrande ren och oförfalskad magi.
Under 2009 och 2010 gav han och hans goda vän, musikern Olle Ljungström – som dog för en månad sedan, 54 år gammal – några konserter ihop. Men 2012 lät Freddie Wadling meddela att hans kropp var slut och att han inte kunde turnera mer.
Men mot alla odds – denna vår innebar en revansch för honom och till hösten skulle han ha medverkat i TV4:s musikprogram Så mycket bättre där olika artister gör nya tolkningar av varandras låtar.
Han kom, genom kronisk smärta och trauman, att bli expert på skräck, på demoner som han hade tvingats fly från ända sedan barnsben.
Freddie Wadlings liv var i mångt och mycket en ständig strid, han kämpade mot alkohol- och drogmissbruk, fysisk ohälsa med lungsjukdomen KOL och ett brutet bröstben. För två somrar sedan skadades han i en villabrand som dessutom demolerade hela hans hem.
Han kom, genom kronisk smärta och trauman, att bli expert på skräck, på demoner som han hade tvingats fly från ända sedan barnsben. I en intervju för några år sedan sade han att han såg det intresset som ”en sorts exorcism”.
Den sista skivan betraktade han själv som sin allra ljusaste. På inledningsspåret Nu lyfter vi från marken, skrivet av Stina Nordenstam, sjunger han med sin mjuka, genomträngande röst, så att man fylls av lika delar vemod och förtröstan:
”Det kunde vara värre,
kan alltid vara värre
Tänk på det
Och om det är svårt,
kan det alltid bliva bättre
Tänk på det”
Freddie Wadling vittnade i flera intervjuer om hur skoltiden i Härlanda i Göteborg på 50-talet var en mardröm för honom. Hans plågoandar på Torpaskolan, såväl lärare som elever, misshandlade honom psykiskt och fysiskt. ”Jag fick ur mig mina aggressioner i musiken. Det var befriande”, sade han i en intervju med Sydsvenskan 2011.
Och genom allt detta sprang en av de vackraste röster vi haft fram. Nu har den tystnat.