DET SJUNDE KAPITLET I VÄRLDSHISTORIEN
Gå på bio, ligga, äta middag, köpa fuktiga rosor. Varför är livet aldrig som kapitalismen menar att det ska vara?
Nästa dag vid tolvtiden var allting som det inte borde vara. Inga sms från Bita eller Lilly. Inga från alkis-Danne. Min garderob hade börjat lukta lik. Jag måste göra något åt mitt dubbelliv och på ett intelligent sätt lämpa tillbaka telefonen till Daniel Abdollah.
Jag låg med armarna över den kalla fönsterbrädan i köket. Utsikten därifrån är samma som från mitt sovrum: den svagt trafikerade Gävlevägen, tvärsöver en halvtom parkering med plånbokstunna människor, och så Lidl, detta blågula ångestmonster som tornar upp sig över bilarna. Jag drog hårda andetag så fönsterrutan immades. Tiggaren låg insvept i en sovsäck idag. I julas var han utklädd till tomte.
Så här är det när kroppen är styrd av lust: hjärnan sätter stopp, men hjärtat sätter igång. Lilly gav mig en gång en pin att ha på jackan: ”Tjejer tänker bara med fittan.” Jag bar den i en kedja runt halsen tills Ralf i skolan reagerade och begreppet började dra sig med en efterhängsen, besk bismak, som en jobbig stalker. Nu har jag pinen på pappas tvättväska, som man bär med sig till tvättstugan. Det har han inte märkt. I tvättstugan gäller ju som bekant andra regler.
Detta var alltså effekterna av alkis-Dannes ingrepp mellan benen: ett svagt svidande.
Jag gick in på mitt rum och la mig på mage i sängen. Min säng hade börjat stinka sump av något slag, det var ingen som tvättade hemma längre. Alkis-Danne dunkade i min hjärna, som marshmallow-fluff, en burk av socker gjord för ungdomar som behöver stoppa fingrarna i något, ett skum spunnet av kärlek som sedan står en upp i halsen. Han fanns i mitt kön, en flodvåg som krympt ihop till ett stilla vatten utan krusningar. Inga krusiduller. Alkoholister. Raka rör. Hjärnor på högvarv. Kroppsdelar på automatik. Nu krävdes bara ett dagen-efter-piller och lite mer försoningssnack med gudarna, så skulle den del av tiden som dragits ur led skruvas rätt igen.
Plus att pappa skulle komma hem.
Jag skulle vilja skrika till någon: Sedan jag träffade dig är ingenting sig likt! Men allt som flashade förbi i hjärnan var gjort av beståndsdelarna pappa, alkis-Danne, tönten Amor och fucking Daniel Abdollah.
Jag gick fram till fönstret, där människor hukade över parkeringen, in på Lidl.
Vad gjorde Bita och Lilly nu? De skulle lifta hem till Tierp i natten, jag hade åkt i en taxi som alkis-Danne och jag tog springnota ifrån. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Mars-Tierp mullrade utanför fönstret, en stor blek sol ville tränga igenom molnen. På parkeringen stod en container full med skräp. Min skalle kändes så tung och tom, jag skulle stappla fram med ett rått köttben i hjärnan hela dagen. Varför, när man är ung, kommer allting med ett dån?
En liten sekund i livet ska dina vänner få dig att känna dig som en hund. Det är sekunden det tar för dig att leva dig in i en annan människas situation. Sisters always gonna work it out that way. Det är därför så många gudar jobbar på äldreboenden.
Jag försökte hålla andan i badkaret så länge jag kunde. Efter trettio sekunder under vattnet fick jag ångestpanik. Det var bra. En viss typ av ångest kan bara fördrivas med kroppsliga sensationer. Även om sensationen råkar vara panik. Badkaret var fullt av ett irriterande badskum, jag drog på kranen för att få det att luckras upp. Satte igång att raka mina vildvuxna ben. En hel norduppländsk skog av skäggstubb.
Det slog i dörren.
”Pappa?” ropade jag.
Toadörren stod på glänt. Jag hörde dunsarna på hallgolvet.
”JA, DET ÄR PAPPA, OCH BITA OCH LILLY KOMMER SAMTIDIGT”, skrek pappa uppvarvat. ”De har väntat utanför i en halvtimme. Snart ihjälfrusna i det här vädret. Hör du inte när det ringer i telefonen?”
Pappa stod i badrummet, jeansjackan med den lila pastellskjortan under, precis när min position var: stående med ena benet uppfläkt på badkarskanten för att rakhyveln ska komma åt.
En honmänniska gläntar liksom lite på fittan då.
Att min pappa jämt skulle tvinga mig till oanständighet, äckel och vidriga tillfälliga förbindelser, bara för att han var en så jävla dålig förebild!
Jag släcktes inombords, som ett fartyg på grund.
Pappas reaktionstid var för lång, han fattade inte. Jag plumsade i badet.
”DÖ!” skrek jag. ”DÖ!”
Pappa gjorde en töntig honnör.
Bita och Lilly kom in.
”Tja Janne”, sa Bita. ”Eller ska vi kalla dig Danne?”
”Hallå, jag badar”, fräste jag.
”Viktigt att kolla att du kom hem igår”, sa Lilly myndigt. Det var som om tillsynsbollen hade glidit över från mig, till henne. Nu stod vi åtminstone lika.
”Var han skön?” fortsatte Lilly.
”Helt okej för en balle på speed”, sa jag och sträckte ut armen efter en lämplig handduk. Bita räckte mig en.
”Vad är det?” sa jag. Mina gudar såg ut som om de just skulle börja sjunga Lalehs version av ”Tusen bitar”: modfällda, egensinniga, hemliga. Jag bestämde mig. Imorgon skulle jag skolka från alla mina plikter, ensam åka in till Uppsala och inhandla mitt livs första Doctor Martens. Om det behövdes skulle jag sno pengar från pappa.
Det här DÖG inte.
”Vi träffade Kevin”, sa Bita. Det var trångt i badrummet. Hennes hår krullades av fukten. Jag nuddade vid henne med handdukskroppen. ”Igår, på stan när vi kom hem. Okej, han var full. Men han sa nåt.”
Lilly fortsatte, ögonen elektriskt blå:
”Att du och Daniel Abdollah låg i fredags. Daniel var tydligen hemma hos dig. Det var verkligen mer än jag visste om.”
Jag föll rakt ner för ett stup.
Jag rafsade ihop mina fuktiga kläder och började klä mig under handduken.
”Och det här tror ni på? Kevin Fält. Vet inte ni också att Kevin Fält säger sjuka saker om vem som helst? Att han är sär, på riktigt, ett sär?”
”Men var han här då?” sa Bita. Precis som om hon hade gått över till Lillys sida. För bara the sake of fullgubben alkisDannes skull. Hade jag svikit nu, bara för att jag ville knulla igår? Plötsligt kunde jag glänta lite på vidden av att vara i Lillys situation.
”Men jag har inte rört honom! Min bästa kompis pojkvän, dessutom hustrumisshandlare?”
”Jag vet att Daniel gillar dig”, sa Lilly.
Då fick jag nog.
”Vad är det här för gudar?” sa jag uppstudsigt och fortsatte med en lång utläggning om kvinnors sätt att närma sig varandra. ”Min mamma har inte en enda väninna kvar! Har spelat ut varenda en! Bryr sig bara om ensamma män! Dom kan hon fångvakta tills hon dör! Fattar ni inte att vi måste sluta kontrollera varandra?”
”Då måste ni också sluta kontrollera mig”, sa Lilly.
Jag nickade. Bita nickade. Jag satte mammas gamla hudkräm i ansiktet, med doft av liljekonvalj.
Jag nickade allvarligt igen.
”Fattar ni nu hur det känns?” kved Lilly och tryckte på min bröstkorg ett snäpp så att jag halkade tillbaka ner i vattnet.
En liten sekund i livet ska dina vänner få dig att känna dig som en hund. Det är sekunden det tar för dig att leva dig in i en annan människas situation. Sisters always gonna work it out that way. Det är därför så många gudar jobbar på äldreboenden.
Jag klev sakta upp med vattnet drypande från behån. Lilly flög rakt in i min famn. Hon flåsade:
”Förlåt. Okej. Daniel gör illa mig ibland. Jag har gillat våld och sex. Men nu har han gått för långt, okej. Jag ska försöka göra slut.”
Det var det enda vi behövde höra. Jag lät Bita sätta på mig ett plåster på smalbenet där rakhyveln gjort ett litet sår.
Pappa rafsade upp smutskläder ur en väska. Det ramlade ut en tomflaska, ett rött PRINCE-paket och en tom Aladdin-ask. Jag fick en inre syn av pappas bravader på Borås Grand Hotel.
”Pappa, kan du ge mig pengar? Jag måste köpa skor.”
Vi stod i hallen.
”Måste? Har du pratat med mamma?”
Pappa rafsade upp smutskläder ur en väska. Det ramlade ut en tomflaska, ett rött PRINCE-paket och en tom Aladdin-ask. Jag fick en inre syn av pappas bravader på Borås Grand Hotel. Hans nakna kropp i ett nattligt badkar. Jag stod inte ut.
”Hon borde ha pengar att ge dig. Jag är en fattig lärare.”
Det var den perfekta stunden att sätta dit honom.
”Men du har råd att svina loss i Borås? Mamma är en sjukskriven lärare!”
Pappa plockade upp mina söndergångna sneakers från den grusiga trasmattan. De stank av torkat slask.
”Dom här då?”
”Du fattar INGENTING”, sa jag.
Pappa fiskade upp en ynklig hundralapp ur plånboken. ”I Borås alltså. Vilka pinglor det finns! Så modemedvetna tjejerna är där. Det kanske vore en stad för dig sen, om du vill plugga vidare? Jag menar, Gina Tricots högkvarter!”
Det var oklart ifall han pratade om mina gelikar eller hans egna potentiella erövringar från inatt. Hur som helst fick det mig att vilja spy. Den där synen av en ensam, olycklig vuxen som försöker sjunga på en sista vers. Hans skäggstubb på halsen såg misstänkt utflippad ut.
Jag smög in till köket och snodde en kvarbliven, ljummen öl ur en systemetkasse. Gick och satte mig framför datorn.
”Hey där”, skrev Amor.
”Hej”, skrev jag.
”I miss you baby”
Jag satte på Moto Boy-låten som heter så.
”Ok, lyssnar på den”
”Känns som vi har mer kontakt”
”Längesen vi skrev brev iofs”
”Jag kan skriva om du vill”
”Nä”
”Ok? Lol”
”Orka läsa långa brev”
”Älskar skriva till dig”
”Ok skriv :P”
Jag tog ett andetag och skrev:
”Min farsa måste dö. Snälla kan du få honom på anstalt”
”Hur?”
”Finkan. Borde ändå inte va så svårt”
”Nä bara bussa lite lammkött sen anmäler de. Beat heart”
Jag satte på ”Beat heart”, började kåta upp mig. Den är så läskande, en låt direkt kopplad till ens inre genitalier, de som älskar.
”Vad gör du?”
”Längtar lite e dig”
”Men vad gör du?”
”Läser lite feministisk filosofi”
”Vem?”
”Hanna Arendt typ”
”Hon i filmen?”
”Ja”
”Visste inte hon var feminist”
”Nä men hon är kvinna”
”Äh lägg av”
”Vad gör du?”
”Dör på min pappa. Han har varit i Borås … på WEEKEND”
”LOL”
”Jag vet … Dör. Han börja snacka om tjejerna där. Hur snygga de är”
”Desperat”
”Jaaaaaaaa lol”
”Bränt lammkött ok”
”Haha”
”Men kom på nåt”
”Ok rigga en misshandelsgrej? Han hänger med några brudar i min klass. Jag säger åt dom att ragga. Din pappa fattar inte. De får honom att tafsa på nåt sätt. Blir anmälan och skit”
Det dundrade i min mage. Jag kände mig uppsvullen som av rå lök. Kunde jag nita min egen pappa? Chansen att det skulle gå illa på riktigt var minimal. Pappa var en omtyckt lärare, om än sliten, beryktad att köra sitt eget race. Ibland somnade han på lektionen mitt i elevernas redovisningar. En grupp elever hade fotat honom så, sovande på en stol. Jag mindes plötsligt alla incidenter med pappa. Misshandelskarusellen med adhd-ungen. Han var luttrad. Det här skulle gå honom förbi.
”Haha. Bäst e du. Ok, kör”
”Sure?”
”Jaaaaaa som fan. Allvarligt. Han behöver hjälp”
”Varför?”
”Han är så jävla failad bara”
Jag hörde pappas musik pumpa i bakgrunden.
”Knarkar allt som är hopplöst”
”Då väcker vi liv i honom då”
”Ok sweet”
Jag fick en inre, jobbig syn av Barack Obama och Michelle Obama i fullt kyssläge. Vissa kyssar går inte att behålla cleana från hjärnans övriga skit, hur kärleksstinna de än är.
Amor kom hem till mig den kvällen. Jag fick smussla in honom via balkongen. Pappa lyssnade på hög musik, rökte inomhus, gick omkring med naken överkropp. Med Amor behöver jag inte skämmas. Med Amor är det OK att allting inte är som det borde vara. Vi fnissade åt att pappas askkopp var det bruna plastfodralet från en chokladask.
”Gillar din farsa Aladdin?”
”Han slukar en avdelning på en minut.”
Jag gled upp på sängen med mitt nybadade, utslagna hår. Vissa söndagar är bra så länge man är bakfull och världsomstörtande.
Amor tittade på mig som om jag var fin. Ibland undrar jag om inte ex-killar nosar upp att man är på väg att knulla sig vidare, bort från dem.
”Det var med en sån ask han förförde min mamma. Hon tände på att han åt så sjukt intensivt.”
”Lol”, sa Amor, ”fetaste inviten. Kom hit så slukar jag dig, liksom.”
”M-hm. Exakt.”
Vi visste båda att vi pratade om oss.
Amor la sig på sängens andra sida, satte benen mot väggen. En solklar I want you-position.
”Vad förförde du mig med?” frågade han.
”Jag förförde inte dig”, sa jag. ”Du gjorde. Hösten i åttan. Simone de Beauvoir. Du hade lånat den på biblioteket. En tjock jävel.”
Amor log åt minnet. Slängde med en lockig hårslinga, förde den ut och in i munnen.
”Just ja. Fin. Jag kommer ihåg. Din rumpa.”
”Min rumpa?”
Av allt jag förde ut i världen, min röst, mina ord, tankar, min VÄRLDSOMSPÄNNIGHET, mina coola ansatser till aktivism, mina framtidsplaner, intressen, mina låga tankar om mina föräldrar men höga tankar om mina kompisar, politiken, världssamvetet, och det enda avtrycket var ändå denna rumpa?
”Min rumpa. Du är fett fail. Tänk bort rumpan.” Jag la en hand över Amors ögon och kände de långa ögonfransarna klippa mot handflatan. ”Vad kommer då?”
”Dina bröst”, sa Amor och la handen över brösten. Det ryckte till i trosorna, som en abborre som kippar efter andan innan den dör. Han smekte över mitt minimala bröst. Handen var helig. Min första kille. Jag ville ändå inte sjabbla bort honom.
”Varför hatar du din pappa?” sa Amor.
”För han är sån extremt jävla dålig förebild för mina framtida anknytningar.”
Amor sträckte sig närmare. Vi låg så, hans mun kändes mot kinden, något slank in i mig, en tunga. Jag fick en inre, jobbig syn av Barack Obama och Michelle Obama i fullt kyssläge. Vissa kyssar går inte att behålla cleana från hjärnans övriga skit, hur kärleksstinna de än är.
”Men jag då?” sa Amor.
”Du vill ligga”, viskade jag. Det stenhårda buktet pumpade från Amors jeans. Jag behövde bara öppna något på glänt och Amor skulle vara fullt levande i mig.
”Jag vill ligga med dig”, viskade Amor.
Och jag lät det hända bara för att gårdagens tjack-fest med alkis-Danne i min kropp skulle tvättas bort och gå till historien som ingenting som brutit upp världsordningen, eller fått ömma känslor i spinn.
Det gjorde ont i underlivet av lust innan han kom in.
Handen över andra bröstet, in under t-shirten, i armhålan där jag var svettig, stöten som gick igenom min kropp.
Han är så liten. Med små könsorgan måste man anstränga sig för att det ska bli underbart, men då blir det ännu skönare, för man möts naknare, ända längst in.
Sådana som alkis-Danne bara spetsar en.
Amor kan aldrig titta på mig när vi ligger. Det är någonting som kommer för nära då. Han blundar allt vad han kan. Jag tänkte på alkis-Danne, på hans fumlighet och okänslighet som ändå blev så mycket köttigare och coolare än det här, Amors försiktiga knapphändighet.
Det lockiga håret dippade mig i ögonen.
Och så hände bara det här:
”Jag vill spruta i dig.”
”Du får spruta i mig”, viskade jag överrumplat.
Några spasmer i Amors kropp och en hel sjö läckte ut över min vävnad.
Det gäller att slå två knullflugor i en smäll, om man ändå ska käka dyra dagen-efter-piller.
Fortsättning följer…
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
