– Det jag säger måste också omsättas i praktik om det ska betyda något, därför hoppas jag få fortsätta jobba med det här, säger Keya, som vid sidan av musiken jobbar på Fryshusets nystartade skola i Husby.
Husby är en stadsdel som i riksmedierna ofta beskrivs som problemtyngd, men där det alltid funnits ett stort socialt engagemang bland de boende. Keya vet, han är uppvuxen här, och flyttade snabbt tillbaka efter att familjen lämnat västerort för Stockholms innerstad.
– Det var värsta kontrasten. Du vet, om man är uppvuxen som jag med att spela fotboll på gården och en morsa som kan ropa på en från loftgången blir det en chock att hamna i innerstaden. Där är barnen passiva och lever isolerade för sig själva. Jag tog tunnelbanan ut till mina gamla kompisar varje dag efter skolan, och så småningom flyttade jag tillbaka till min farmor, och där bor jag fortfarande.
Oj. Hur är det att bo med sin farmor?
– Hon är min bästa vän, men förstår kanske inte så mycket av det som händer i mitt liv just nu. I hennes ögon är det helt andra saker som räknas. Du vet, hon tror ju att jag är ute på dåligheter när jag sticker till studion sent på kvällarna, haha.
Keya slog igenom med singeln Vad händer len i maj 2014. Sedan dess har ryktena om ett fullängdsalbum snurrat och efter att ha signat upp sig på Ken Rings bolag Masa Music påbörjades jobbet med att sammanställa skivan som nu äntligen släpps.
– Jag hade massor av musik jag vill släppa. Saker jag bara behövde få ned på papper. Jag snackade med Ken och vi bestämde oss för en hel skiva. Det har tagit lite tid och är väl egentligen en musikalisk process som pågått sedan jag var 15. Men nu är den här och det känns bra, även om det är lite läskigt.
Och förutom den här skivan som det snackats om en del ska du också vara med i TV4:s program Lyckliga Gatan…
– Jag fick en förfrågan att vara med i deras andra säsong. Egentligen är jag inte så mycket för att göra den där typen av grejer men jag antar att det bara är att vänja mig. Och så fick jag ju äran att träffa Owe Thörnqvist och han fick äran att träffa mig. Men framför allt fick jag en chans att visa upp området jag kommer ifrån i lite andra färger, det kändes viktigt.
Just det. Vad tycker du om bilden av Husby som målats upp i många stora medier?
– Det är ett problem och där tycker jag att media varit den största boven. Vi hade tre nätter när det brann lite bilar för två år sedan. De andra 362 dagarna brann det inte. Men det är ingen som skrivit om hur jag och många kompisar hjälpt ungdomar med matteläxorna eller startat fotbollsskolor för barnen. Det är jävligt ignorant.
Berätta om ditt jobb för Fryshuset.
– Jag är passionslärare och hoppas att det ska gå att få till någon ny form av tjänst så att jag får fortsätta jobba med ungdomar här. Vi gör musik och jag vill få dem att förstå innebörden av ord. Ord är kunskap och har man haft en tuff uppväxt så kan hiphop verkligen vara ett medel för att få ut allt det där man känner. Det är den rollen jag har och jag vill inte att de ska se mig som någon stjärna bara för att jag släpper en skiva. Det jag säger måste omsättas i praktik om det ska betyda något.
Du har beskrivit den här skivan som väldigt personlig.
– Exakt, och jag är stolt över den. Det var liksom ”det här är vad jag vill säga” och det tog ett och ett halvt år att få till. Men jag förväntar mig liksom inte att bli miljonär på det här…
Vilka har varit dina influenser?
– Det är mina vänner och min familj. Min vardag helt enkelt, men det är klart att jag också lyssnat på väldigt mycket musik.
Som vadå?
– Jag är ju uppvuxen med Ayo, Ken, M9 och Ison & Fille. Det är dem jag lyssnat mest på, sedan tycker jag inte att det spelar så stor roll vilka stora artister som jag gillar mest. För när jag går in i studion är jag helt nollställd och det är en jävligt skön balans.
Det är lite kul ändå att du signade med Ken och inte med Redline som i stort sett dominerat svensk hiphop de senaste åren. Hur kommer det sig?
– Jag gjorde ju någon låt med Redline innan jag träffade Ken och jag känner Salazar-bröderna men för mig hade det varit konstigt att åka bort till andra sidan stan och spela in i deras studio när jag kommer härifrån. Och Ken är ju en legend, den kanske största rapparen vi haft i Sverige. Han har lärt mig mycket och är väldigt förnuftig, även om han har sagt en del konstiga saker i media genom åren.
Så vad händer nu när skivan släpps?
– Det där är roligt för det är precis samma sak som mina vänner också frågar. Men jag vill inte tänka för mycket på det. Den kommer ut och så kommer väl tv-programmet i januari någon gång. Så jag ska väl spela lite och får se vad som händer. Det enda jag vet är att jag definitivt kommer att fortsätta göra musik. Men blir det en till skiva måste jag pusha gränserna lite till och utveckla mig musikaliskt. Den här första skivan gjorde jag precis som jag ville ha den, det var bara saker som måste ut.
Videon till titelspåret Nyanser av blå.
