Under veckan hålls en konferens i Gävle arrangerad av SAC Syndikalisternas internationella kommitté under parollen ”Still building internationalism”. Deltagare från syndikalistiska organisationer och basfack i bland annat Grekland, Tyskland, Italien, Polen, Spanien, Storbritannien och Norge samlas för att utbyta erfarenheter.
Fackligt samarbete över gränserna har kommit att bli allt viktigare i EU. På sin sajt pekar SAC Syndikalisternas internationella kommitté bland annat på angreppen på strejkrätten och försöken att stämma strejkande arbetare i vanlig domstol – något som drabbade polska Inicjatywa Pracownicza, IP, vilket Arbetaren skrev om i våras.
Då handlade det om att flygbladsutdelning i protest mot uppsägningen av en fackrepresentant skulle skada arbetsköparens anseende. Domstolen hotade i ett föreläggande också IP med dryga böter om de fortsatte sprida sin information.
Från Grekland kommer representanter för den rörelse av basfack som vuxit fram under den ekonomiska krisen. Basfacken organiserar sig – tvärtemot de traditionella, etablerade facken – inspirerade av frihetliga idéer.
Arbetaren träffade Ndinos Palaistidis från ESE, en organisation som samarbetar med SAC och som har medlemmar i många av basfacken.
Den oberoende fackliga organiseringen i Grekland är av flera skäl svår. Dels av anledningar som hänger ihop med utvecklingen mot allt mindre trygghet på arbetsmarknaden, och där Grekland på grund av krisen drabbats hårt de senaste åren.
Många är arbetslösa, eller har tillfälliga jobb en månad i taget, säger Ndinos Palaistidis.
– Det är svårt att bygga varaktig organisering på arbetsplatsen. Dessutom är folk rädda för att ställa krav när de kan förlora jobbet omgående.
Ett annat problem är den politiska kulturen. Människor identifierar sig mer med politiska ideologier och rörelser än som medlemmar i ett arbetarkollektiv med gemensamma intressen, berättar Ndinos Palaistidis.
Kraven från den så kallade Trojkan som Greklands vänsterregering gick med på tidigare i sommar sätter också käppar i hjulen. Facken kan inte längre teckna kollektivavtal, vilket ytterligare har försvagat de etablerade facken, men också delvis drabbar basfacken, i den mån de också tecknar kollektivavtal – vilket vissa faktiskt gör.
– Jo, visst vinner vi en del medlemmar nu, men samtidigt försvagas arbetarrörelsen i Grekland som helhet av de osäkra anställningarna, säger Ndinos Palaistidis.
Basfacken inom den privata sektorn inriktar sig i dag främst på direkt aktion, som att arrangera blockader för att få avskedanden upphävda.
– Det handlar om att lösa problem på mikronivå. Men vi lägger inte fram krav, på till exempel löneökningar, som vi kämpar för, säger Ndinos Palaistidis.
Konferensen kommer även att handla om repression, och bland annat berättar ryska antifascister om demonstrationerna i Moskva mot valfusk efter parlamentsvalet 2011 och det rättsliga efterspel som följde.
I höst är det 100 år sedan den svensk-amerikanske fackliga agitatorn Joe Hill arkebuserades i Utah, dömd för ett mord han troligen inte begick. Och Joe Hill är i högsta grad närvarande under konferensen.
Hans födelsehem är platsen för konferensens kvällsunderhållning. Här presenteras också den nya boken Never Forget Joe Hill på fredagen.