Risken att svensk och europeisk lagstiftning undergrävs på en rad områden av TTIP, det nya frihandelsavtalet med USA, är uppenbar. Arbetsvillkor, lönenivåer och arbetsrätt är inte skyddade i ett avtal som innebär en maktförskjutning till storföretagens fördel, skriver Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk.
I Europaparlamentet finns ett rum med en stängd dörr. Det ligger i en korridor som alla andra, med heltäckningsmatta och gråa väggar. Där inne ligger ett dokument som bara ett fåtal får läsa. De får inte ta med sig sina telefoner eller fotografera texten. Till för några veckor sedan fick de inte ens göra anteckningar. Detta dokument är delar av frihandelsavtalet med USA (TTIP).
Kritiken mot TTIP är hård – från konsumentrörelsen till de europeiska facken.
Det är en kritik som berör hemlighetsmakeriet, investeringsskyddsmekanismen (ISDS), som ger storföretagen rätt att stämma stater för utebliven vinst, och det faktiska innehållet i mandatet och förhandlingstexter, vars hemliga innehåll vi bara känner till genom läckor.
Det vi fått se visar tydligt att det tävlas i att sänka standarder i syfte att öppna marknader. Det blir ett slags ”race to the bottom” i stället för en strävan efter bästa möjliga standard. Risken att svensk och europeisk lagstiftning undergrävs på en rad områden är uppenbar, allt från viktiga regler kring livsmedelsproduktion till arbetsrätt och miljöstandard.
Skrämselpropaganda ropar högern och liberalerna. De lovar att EU:s standarder inte kommer att sänkas, men kan inte säga hur det ska gå till.
I fredags hörde jag representanter från LRF och Sveriges Konsumenter berätta om sina bedömningar: Svensk livsmedelsindustri kan inte konkurrera med amerikansk då de i USA inte har samma miljökrav och krav på djurhållning.
EU-kommissionären Cecilia Malmströms försök att ”avliva myten om klorkycklingen” har fallit platt. EU:s standard kommer inte att sänkas, lovar hon. Men med det inte sagt att amerikansk kyckling inte kommer importeras till Europa.
Sveriges Konsumenter oroar sig bland annat för märkning av produkter. I dag pågår en implementeringsprocess i EU för att skapa bättre märkning av matvaror, ursprungsmärkning och innehållsförteckningar. Detta ogillas av storföretag i EU som via lobbyister gör allt för att undergräva lagstiftningen. De firar så klart ett avtal med USA där reglerna för märkning av matvaror är ännu lägre. Men ingen berättar hur konsumenten ska veta om det är klorkyckling i förpackningen.
Högern bedyrar också att vår standard för arbetsvillkor inte kommer påverkas av TTIP, att det inte blir något ”race to the bottom”. Det låter bekant.
Trots liknande löften kom Lavaldomen som åsidosatte rätten att kräva kollektivavtal. Arbetsvillkor, lönenivåer, och arbetsrätt är inte skyddade i ett avtal som innebär en maktförskjutning till storföretagens fördel, vilket är precis vad TTIP är i dagsläget.
Att som vissa (höger-)politiker påstå att det är ointressant att diskutera innehållet innan avtalet är färdigförhandlat är ett försök att mörka. Man vill inte tala om klorkycklingen, om riskerna för att EU:s miljö-, mat- och kemikalielagstiftning långsamt undergrävs, eller om att storföretag skulle kunna stämma länder via specialdomstolar.
Jag menar tvärtom att det enda hederliga och ansvarsfulla är att tala om dessa frågor och belysa dem. Det finns företag och politiker i EU som gärna vill se svagare lagstiftning på flera områden. Vänsterpartiet tillhör inte dem.
Det finns en viktig distinktion mellan ”rättvis” och ”fri” handel. Vi i Vänsterpartiet motsätter oss idén om en enda allsmäktig modell för handelspolitik. Vi är övertygade om att handel går att förena med demokrati, bra miljökrav och försvar av arbetsrätt och välfärd. Men vi är emot handelsavtal som skrivs så att företagens vinster alltid kommer först. Klorkycklingens politik är inte Vänsterpartiets politik.