De har häcklat allt ifrån självmordsbombare till repressiva militärregimer. Nu ger sig Beirutbandet el-Rahel el-kbir också i kast med Islamiska staten.
Khaled Sobeih har alltid varit bra på arabiska. Bra som i att han kan läsa hundraåriga tungvrickande verk från pärm till pärm utan att tycka att det är det minsta ansträngande. Arabiskan har han Koranen att tacka för, och så sin pappa förstås som fick honom att läsa den sedan barnsben.
Nu läser Khaled Koranen på islamiska universitetet tillsammans med en grupp religiösa ledare, shejker. Därför har medlemmarna i hans band tilldelat honom artistnamnet shejk. Kanske är det inte så konstigt att just Khaled en dag började komponera en sång till den senaste självutnämnda uttolkaren av islam, ledaren för Islamiska staten, IS.
– Åh min mästare, Abu Bakr al-Baghdadi, du som styr å Guds vägnar, du som sprider Guds lag, du kommer att leda Guds tjänare över den allra sista ruinens brant.
Det är fullsatt när Khaled och de fem andra medlemmarna i Beirutbandet el-Rahel el-kbir framför sin hånfulla lovsång till IS-ledaren.
– Och eftersom islam är barmhärtighet ska vi slakta och dela ut kött, sjunger bandmedlemmarna och publiken tjuter av skratt.
I en källarteater i Beirut sitter de sex libanesiska musikerna på en nedsläckt scen och driver med ledaren för extremistgruppen IS. Med sin blandning av traditionell arabisk musik och politisk satir har el-Rahel el-kbir som första band tillägnat IS-ledaren en trallvänlig låt, lätt att få på hjärnan.
Mycket av inspirationen till texten kommer från IS egen talesperson Abu Muhammad al-Adnani. I video efter video såg Khaled al-Adnani berätta om vilken beskyddare profeten Muhammad är för folk i hela världen, för att sedan uppmana anhängare att döda oliktänkande i hans namn.
– Det är precis det IS gör, dödar alla som tänker olika, om det så handlar om sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna eller al-Qaida. Något måste göras, men det vore banalt att behandla IS och deras tolkning av religionen seriöst.
Så det fick bli en satirisk sång.
– De tar sig rätten att slå fast vad en religion, som också är min, innebär. Sången försöker ge perspektiv på motsättningarna mellan vad IS säger att islam är och det de själva gör.
el-Rahel el-kbir har under de två år de spelat tillsammans drivit med allt från självmordsbombare till repressiva militärregimer. Men sedan Beirutbandet gav sig i kast med IS får de ofta frågor om de inte är rädda att attackeras av IS-anhängare som trots allt inte befinner sig många kilometer bort. Bandets sångare, Naim, tycker att frågan är tröttsam.
– Skulle de komma efter någon så skulle de väl ge sig på journalister, armén eller Hizbollah, inte några galna musiker i en källare.
– Det vi gör är inte modigt, säger Khaled. I Libanon råder i stort sett konsensus i synen på IS.
Värre är det med annat. Ett av de mest tabubelagda ämnena att kritisera är den syriska regimen, något som inte hindrat el-Rahel el-kbir.
– Vi har en regim som under tre års tid massakrerat sin befolkning och knappt någon säger något. När sedan extremistgrupper som IS dyker upp, vilket inte är det minsta förvånande, är alla snabba att fråga: ”är det en sådan revolution ni ville ha?”. De ignorerar en helt avgörande fas i IS:s tillkomst och pratar bara om det som händer just nu, något som inte på något vis representerar majoriteten av den syriska befolkningen.
Libanon har påverkats mer än något annat land utanför Syrien och Irak av IS framfart. IS-anhängare har utfört självmordsdåd, tagit över en stad på gränsen till Syrien och halshuggit libanesiska soldater.
Firas, som gått för att lyssna på bandet hela tre gånger, tycker att el-Rahl el-kbir fyller ett uppdämt behov bland befolkningen.
– I dag finns knappt ett enda samtal där IS inte nämns. Att bandet på ett konstruktivt sätt driver med något så barbariskt är väldigt befriande.
Också på andra håll i Libanon hanteras den allt värre situationen med humor. I en satirisk artikel i lokalpressen fastnar IS i Beiruts ökända trafikkaos när de försöker invadera huvudstaden. I en annan står de förvirrade i den libanesiska maktens korridorer och frågar sig vem de egentligen kommit för att avsätta. Politiskt käbbel har i månader hindrat tillsättandet av en välbehövd president. Få missnöjda libaneser ser någon vits i att knacka på de korrupta politikernas dörrar.
– Situationen är mörk, säger Naim, sekunden innan ett sedvanligt strömavbrott släcker ned salen.
– Det är därför vi inte pratar om det på ett seriöst sätt, vi driver med det.