Det är valår. Jag hatar det. När jag kommer till busshållplatsen ser jag direkt Jan Björklunds flinande ansikte. Jag föredrar tvättmedelsreklam hundra dagar av hundra. På något sätt känns kapitalistiska företag ärligare än pro-kapitalistiska politiker. Ingen går i alla fall på att Coca-Cola säljer läsk utifrån sin stora människokärlek, de intalar inte sig själva det […]
Det är valår. Jag hatar det. När jag kommer till busshållplatsen ser jag direkt Jan Björklunds flinande ansikte. Jag föredrar tvättmedelsreklam hundra dagar av hundra. På något sätt känns kapitalistiska företag ärligare än pro-kapitalistiska politiker. Ingen går i alla fall på att Coca-Cola säljer läsk utifrån sin stora människokärlek, de intalar inte sig själva det heller. Ja, jag känner till att Jan Björklund finns i alla fall, jag vet att han har makt. Men jag föredrar att inte påminnas om det. Saken blir inte bättre av deras dumma jävla plakatslogans ”Feminism utan socialism”.
Jag får till och med flashbacks till andra, lika förhatliga, kampanjer. Som när Folkpartiet pratade om hur många som ”valt” privata alternativ (eller var det bara en lokal kampanj?). Ja, vad de inte berättar är att folk valt privat på grund av att slakten och utförsäljningen av snart nog all offentlig verksamhet utom riksdagen har lett till köer långa som kinesiska muren, till underbemannad vård och mögliga skolor. Tack för det, Folkpartiet!
Som det här ”Ja till invandring – nej till rasism”. Det är en sanslös cynism, ett sanslöst hyckleri. Jag tänker på thailändska bärplockare. På att invandrad arbetskraft används för att sänka lönerna.
Alliansens politik kring arbetskraftsinvandring leder till att människor från fattigare länder skeppas in för att exploateras, och i många fall luras, till löner som ligger långt under ”svenska” löner, till arbetsförhållanden som är hälsofarliga. En arbetsmarknad för svenska medborgare och en för icke-svenska: Vad är det om inte rasism?
Det är väl samma slags antirasism som gjorde att moderaten Ulf Adelsohn inte ville bojkotta apartheidregimen i Sydafrika med argumentet att ”Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna i Sydafrika utan jobb”.
Inom vård och omsorg jobbar en majoritet kvinnor. Tack vare välfärdsslakten är de nu ovanligt underbetalda, underbemannade och överarbetade. Sjuksköterskor säger upp sig i drivor. Men alliansen kanske kan arbeta för fler kvinnor i bolagsstyrelser som ”kompensation” – se där: Feminism utan socialism!
Rika slipper städa hemma tack vare att staten använder skattepengar för att sponsra RUT-avdraget: Feminism utan socialism!
Jag hade kunnat tycka att det är bra att politikerna syns på samma sätt som tvättmedel: som för att förtydliga att de är varor som säljs till oss. Men det vet jag ju redan. Att sabotera propagandan kan naturligtvis ses som antidemokratiskt. Men man måste väga upp det mot att många människor (till exempel Henrik Johansson) skulle må bättre av att slippa se Jan Björklunds ansikte. Stadsbilden skulle helt enkelt bli vackrare. Det är en estetisk fråga. Förmodligen hälsofrämjande också. Min enda tröst är att jag hoppas få se Jan Björklund grina efter valet.