När de schweiziska ungsocialisternas förbund Juso under 2010 började samla underskrifter för sitt förslag om att utjämna inkomstskillnaderna, var allt de möttes av nedlåtande leenden från landets höginkomsttagare. Nu, tre och ett halvt år senare, spenderar samma ekonomiska elit miljoner schweiziska franc för att bekämpa det så kallade 1:12-initiativet. Det bekräftar att Juso träffade en öm tå vid rätt tidpunkt. Kravet bakom förslaget är enkelt: inom alla företag ska de ledande befattningshavarnas löner begränsas till maximalt 12 gånger den lägst betalda arbetarens lön inom samma företag. Enligt beräkningar skulle 1:12-förslaget beröra mellan 1 000 och 1 300 bolag och slå mot omkring 4 400 höginkomsttagare.
Numera har schweiziska fackföreningar, Socialisterna och Miljöpartiet hoppat på tåget. Men 1:12-kampanjens främsta ansikte utåt är Jusos ordförande David Roth. Den 28-åriga studenten är tuffare än vad han ser ut att vara och han ger landets chefer rysningar. Nästan utan vilopauser, springer han hela tiden från ett tv-program till någon ny debatt för att driva sina krav.
David Roth talar också vid SVP:s, det högerradikala Schweiziska folkpartiets, sammankomster.
– Det är en utmaning, kommenterar han själv tilltaget.
Men tveklöst fiskar han röster i rätt sjö. För även om SVP officiellt förkastar 1:12-initiativet förväntas nära en tredjedel av partiets väljare stödja det, och dessa röster är avgörande för att förslaget ska kunna röstas igenom.
Jusos kampanj har uppenbara populistiska drag. Verbalt skjuter de direkt mot storbolagens högst betalda chefer som Daniel Vasella, tidigare vd för Pharma multi Novartis, Andrea Orcel, vd för UBS Investment Bank och Brady Dougan, vd för Credit Suisse. I synnerhet bankmännens image har redan drabbats hårt av den finansiella krisen och i dag håller även många liberaler med om att deras ständiga lönehöjningar har gått för långt.
– Om du arbetar för Credit Suisse och Brady Dougan står bakom dig i kön till kaffemaskinen, låt honom då gå före dig. Om du låter honom vänta bara en minut, kostar han banken så mycket som du kostar på en vecka, förklarade David Roth nyligen för SVP:s väljare.
1:12-förslagets primära syfte är att minska inkomstskillnaderna. I Schweiz lägger sig staten inte i företagens lönepolitik. Det finns ingen nationell minimilön och kollektivavtalen är få. Lönenivåerna för de mest välbetalda har stigit kraftigt under de senaste 20 åren. Det Juso hoppas att ett lönetak ska resultera i är att lägstalönerna höjs avsevärt.
Men frågan om hur de företag som påverkas kommer att reagera på 1:12-regeln är ett genomgående drag i den politiska debatten. Motståndarna till förslaget hävdar att många företag antingen skulle dra sig tillbaka från Schweiz eller outsourca de lägst eller bäst betalda anställda för att kunna kringgå regeln. Thomas Zimmermann, talesperson för den schweiziska fackförbundsfederationen SGB, menar dock att 1:12 utesluter sådana metoder.
Sedan ett par veckor försöker de båda politiska sidorna att överbevisa varandra med olika studier. Schweiziska branschorganisationer hävdar att det, om förslaget godkändes, skulle resultera i massiva förluster för skattesystemet och ålderspensionssystemet. De argumenterar för att skattehöjningar för alla därmed skulle bli oundvikliga.
Ironiskt nog är det inte de stora företagen utan de små och medelstora, där lönespridningen är betydligt mindre än förhållandet 1 till 12, som leder oppositionen. Dessa företag utgör ryggraden i landets ekonomi och deras röster är kraftfulla.
– Det är en klok strategi. De har lyckats att få till en kvasidebatt genom att avlägsna de fetaste katterna ur skottlinjen, säger 1:12-initiativets kampanjchef Tom Cassee.
– Våra motståndares skrämseltaktik fungerar.
För oavsett hur stor allmänhetens upprördhet i ekonomiska frågor kan vara har historien visat, att när det väl kommer till att schweizarna får höra att de riskerar att förlora skattemedel eller jobb, så tystnar de.
Föga förvånande har de senaste opinionsundersökningarna visat sjunkande offentligt stöd för 1:12 eftersom näringslivsorganisationerna nu har börjat pumpa in miljoner i motkampanjen.
– Vi är inte naiva. Decennier av nyliberalism har exkluderat demokratin från de ekonomiska frågorna. Då skulle det vara förvånande om vårt förslag skulle lyckas redan på första försöket, säger Tom Cassee.
Ändå mobiliserar Juso sina sista krafter inför omröstningen den 24 november. För att ha någon chans måste de se till att alla anhängare till 1:12 faktiskt går och röstar.
Översättning: Cecilia Irefalk
