”Vi som organisation anser att hedersrelaterat våld och förtryck skiljer sig från annat våld genom att det sanktioneras av ett kollektiv och att heder, skam och skuld är centrala värden. Av respekt för särskilt utsatta grupper understryker vi vikten av specialistkompetens kring hedersrelaterat våld och förtryck specifikt”, skriver företrädare för kvinno- och tjejjouren Somaya i ett svar på förra veckans debattartikel.
I debattartikeln ”Kultur dödar inte kvinnor” skriver artikelförfattaren Sava Saber Said att ”hedersvåld tillhör de sällsynta företeelserna, även bland de folkgrupper och i de länder där det är mer förekommande”, och att det i Sverige blivit en” bekvämlighetsåtgärd att förklara mord som begåtts av invandrare som någonting kulturellt”. Risken med detta är enligt författaren att det medföljer en stigmatisering av hela folkgrupper. Enligt Sava Saber Said finns det verkliga motivet till denna specifika form av våld i patriarkala system och med artikeln kommer en önskan om att inte generalisera i frågan.
Somaya är en politiskt och religiös obunden ideell förening med lång erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta kvinnor och barn, specifikt då kvinnor och barn utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck (HVF). 2012 var 70 procent av de kvinnor och barn som vi skyddade utsatta för HVF. Vi vill gärna kommentera Sava Saber Saids artikel.
Vi som organisation anser att HVF skiljer sig från annat våld genom att det sanktioneras av ett kollektiv och att heder, skam och skuld är centrala värden och att systemet begränsar individens rätt att göra självständiga val. Kollektivet består av sociala kontexter som familj och släkter eller andra kollektiv ingår i.
Vi anser dock inte att hedersrelaterat våld och förtryck är specifikt knutet till någon viss religion eller etnisk grupp – men det som särskiljer hedersrelaterat våld och förtryck är återigen att heder är centralt. Vi vill också understryka att det finns olika normsystem som utsätter medlemmar för HVF. Detta gör att inte bara kvinnor och barn utsätts för HVF utan även till exempel HBTQ-personer kan befinna sig i risk om de lever öppet. För oss skiljer sig HVF från andra typer av våld, till exempel hatbrott eller andra former av våld i nära relationer, genom att konsekvenserna av ett normbrott är reglerat och innebär konsekvenser för flera individer – till exempel en familjs heder.
Flertalet rapporter (NCK, 2011, SKR, 2012, BRÅ, 2010) som utkommit de senaste åren visar att problemet med HVF i Sverige är en utbredd fråga som bör tas på största allvar. Enligt statistik från SKR (Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, 2012) handlar var femte kontakt med kvinnojourer i Sverige om hedersrelaterade frågor. Detta är bara exempel på rapporter och vi kunde naturligtvis ta upp alla rapporter om HBTQ-personer som upplever förtryck på grund av läggning och könsidentitet.
För oss som organisation är varje övergrepp oacceptabelt men av respekt för dessa särskilt utsatta grupper understryker vi vikten av specialistkompetens kring HVF specifikt. Vi arbetar för att uppmärksamma och motarbeta varje form av övergrepp, men arbetar specifikt med kvinnor och barn och män som utsätts för förtryck baserat på kollektiva strukturer där konsekvenserna av ett normbrott skiljer sig från andra former av övergrepp.
Nej, vi ska inte generalisera – och vi ska uppmärksamma omfattningen av problemet.