Att Tommy Hindrikes, Lars Starkerud och Sofie Wiklund försöker släta över hur elever och lärare har påverkats negativt är ännu ett bevis på att de är fel personer på fel plats. Skolledningen ger en bild av att ha hanterat situationen på ett bra sätt. Den bilden är totalt verklighetsfrånvänd. Jag vill ge perspektiv på saken: […]
Att Tommy Hindrikes, Lars Starkerud och Sofie Wiklund försöker släta över hur elever och lärare har påverkats negativt är ännu ett bevis på att de är fel personer på fel plats. Skolledningen ger en bild av att ha hanterat situationen på ett bra sätt. Den bilden är totalt verklighetsfrånvänd. Jag vill ge perspektiv på saken:
Att eleverna mår dåligt framgår tydligt i samtal med dem, i sociala medier och i insändare. I en tid präglad av kris erbjuds eleverna stödsamtal som motsvarar två dagar i månaden. Den senaste manifestationen – arrangerad av eleverna – gick under parollen ”Befria Brunnsvik från ABF Nordöstra Storstockholm”. Många skulle säga att situationen är illa. Det tycker inte Hindrikes, Starkerud och Wiklund.
Efter beskedet om att skolflytten skjuts fram säger rektor Sofie Wiklund: ”Det var det vi ville från början så det känns jättebra” (DT 17/11). Om det var viljan skulle rektorn ha stått upp för sina elever och sin personal. I stället skedde det motsatta.
Folkhögskolornas studeranderättsliga råd, FSR, riktar skarp kritik mot ledningen i ett utlåtande. Ett skyddsombud menar att det förekommer ” kränkningar och trakasserier” (SR 26/10) och skolledningen är anmäld till bl.a. Arbetsmiljöverket för att den psykosociala arbetsmiljön skapar stress och oro. Enligt facket SFHL har skolledningens agerande resulterat i att 60 procent av lärarpersonalen har varit sjukskrivna. Många skulle anse att arbetsmiljön är bristfällig. Det tycker inte Hindrikes, Starkerud och Wiklund.
Ni har kört skolans rykte i botten.
I likhet med många elever, regionala politiker, lokala ABF-avdelningar m.fl. tycker vi att ni, genom ert undermåliga agerande, har diskvalificerat er för att stå som huvudman för Brunnsviks folkhögskola.
Det är en självklarhet att folkhögskolan ska ”nå så många människor som möjligt”. Men er dröm om att till varje pris flytta till just Borlänge ter sig minst sagt märklig då folkhögskolan har en nationell intagning. Vi motsätter oss inte en filial men varför skulle Borlänge locka mer än Brunnsvik och varför har inte alternativa lösningar diskuterats med ABF Dalarna eller med Ludvika kommun?
När arbetarrörelsen inte värnar sin historia och ideologi så riskerar borgerliga partier att legitimeras som ”Det nya arbetarpartiet”. Föga förvånande har flytten stöd av liberala debattörer, t.ex. Christer Gruhs (DT 6/10), medan en mängd socialistiska röster riktar oerhört skarp kritik. Vänsterpartiet i Borlänge tycker att ”Ni pissar på Brunnsvik” (DD 16/10) och Aftonbladets ledarskribent Ingvar Persson menar att ni bolagsplundrar och att ”bondfångarna på LO:s kansli mött sin överman när det gäller ruffel och båg” (Ab:s ledarblogg 10/8).
Om ni trodde att ni skulle mötas av glädjerop – genom att ta över Sveriges mest anrika rörelsefolkhögskola, hämta statsstödet, sälja inventarierna, låta biblioteket raseras, köra över eleverna och sedan dra vidare – trodde ni fel. Brunnsviks folkhögskola har i över 100 år utvecklat, utmanat och förändrat. I dag har den nuvarande ledningen kört skolans rykte och anseende i botten. Det väcker kritik.
Maja Gunn, Brunnsviks vänner