”Problemet är inte protesterna, problemet är att misstänkta krigsförbrytare bjuds in”, skriver Matylda Jonas-Kowalik, medlem i nätverket Judiskt upprop, med anledning av Expressens publicering om att ”propalestinska demonstranter” samlats utanför en judisk skola i Stockholm.
När vi bevittnar ett folkmordsartat våld av en aldrig tidigare skådad omfattning i Gaza, har Sverige under de senaste två dagarna präglats av en hätsk debatt om protester riktade mot judiska institutioner som bjuder in israeliska militärer och evenemang.
Den 15 september anordnade organisationen Med Israel för fred, MIFF, ett evenemang med den israeliske soldaten Eldar Maider. Maider, som har deltagit i Israels militära operationer i Gaza, har rapporterats som misstänkt krigsförbrytare av European Palestinian Youth Union (EPYU). Detta med hänvisning till källor som bland annat inkluderar hans egna inlägg på sociala medier, där han ses mitt bland förstörelsen av civil infrastruktur.
Som svar på detta evenemang organiserade gruppen Judisk antisionistisk allians en protest utanför lokalen, som även inhyser det judiska kulturcentret Bajit och Hillelskolan. Demonstrationen väckte kritik från judiska organisationer såväl som svenska politiker. Judiska ungdomsförbundet i Sverige, JUS, skrev på sociala medier: ”Det spelar ingen roll vem avsändaren är, och det spelar all roll vad kontexten är. Att ställa sig med detta framför den judiska skolan när barn går hem är rakt av antisemitiskt.”
Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard skrev på X: ”Det här handlar inte om yttrandefrihet, utan om att skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige. Vars familjer i generationer har blivit förföljda. Jag känner bara avsky mot dem som gör detta.”
Enligt tidningen Flamman ägde dock både evenemanget och protesten rum efter skoltid.
Skolor ska inte användas till militär propaganda
Den egentliga frågan är inte huruvida protesten var antisemitisk – en sådan anklagelse stämmer inte – utan om kulturinstitutioner och skolor ska användas som arenor för denna typ av indoktrinering? För många av oss som växte upp i judiska gemenskaper i diasporan är det tydligt att våra organisationer ger plattform åt och legitimerar israeliska narrativ. Israels inflytande har länge varit, och är fortfarande, starkt närvarande i många av dessa sammanhang.
De så kallade shlichim, unga israeler utsända av organisationer som Jewish Agency for Israel, fungerar som kulturella ambassadörer och en länk mellan Israel och judiska samhällen världen över. Under årtionden har de varit en etablerad och återkommande del av många judiska organisationers verksamhet. Det är först på senare år som många har börjat ifrågasätta om våra samhällen borde medverka till att putsa upp bilden av Israels handlingar.
Som barn gick jag i en judisk skola i Warszawa, Polen. Jag minns tydligt ett besök av IDF-soldater som delade ut gåvor till oss alla — jag måste ha gått i femte eller sjätte klass vid den tiden. De gav oss judiska böneböcker, kosher-snacks och småprylar med IDF:s logotyp. Då tyckte vi att det var spännande och häftigt. I efterhand känner jag mig vettskrämd över att vi som barn utsattes för militär propaganda i en skolmiljö — dessutom utan att våra föräldrar tillfrågades.
Judiska protester utanför synagogor
Sedan början av Israels senaste angrepp på Gaza har otaliga protester mot det pågående folkmordet ägt rum utanför judiska institutioner. Flera synagogor i Nordamerika arrangerade under förra året fastighetsevenemang för att marknadsföra försäljning av egendom på Västbanken till judiska amerikaner. Detta utlöste protester i städer som Los Angeles, New Jersey, Baltimore, North Hollywood och Toronto. I juli 2024 slog Internationella domstolen (ICJ) fast att Israel måste stoppa bosättningsexpansionen på den ockuperade Västbanken och i Östra Jerusalem, samt avsluta den illegala ockupationen av dessa områden och i Gaza så snart som möjligt
Samma mönster av protest fortsatte i november, då gruppen Jews for Palestine samlades utanför Harvard Hillel, en framträdande judisk studentorganisation på amerikanska universitet, för att protestera mot ett event med Ronen Manelis, tidigare IDF-talesperson och chef för underrättelsetjänsten i IDF:s Gaza-division.
Kritiseras för att sprida israelisk propaganda
Den gemensamma nämnaren här är att dessa judiska utrymmen inte kritiseras för att de är judiska, utan för att de användes för att sprida israelisk propaganda. En annan likhet är att många av dessa protester, liksom den i Stockholm, organiserades av judiska grupper som motsätter sig massvåld i Palestina. Att kalla dessa protester antisemitiska är att förvränga verkligheten. Den verkliga faran är att omvandla rum för kultur, lärande och tro till arenor för propaganda från en militärmakt som aktivt deltar i ett folkmord.
Skandalen här är inte protesterna, utan de institutioner som bjuder in misstänkta krigsförbrytare och normaliserar deras närvaro. Om mainstream-judiska organisationer fortsätter att fungera som plattformar för israelisk propaganda måste de vara beredda på att möta offentligt motstånd — även inifrån de judiska gemenskaperna själva.
Matylda Jonas-Kowalik, medlem i nätverket Judiskt upprop och doktorand vid Uppsala universitet.
