Tyska IG Metall ser en expansiv marknad för stridsfartyg i piratjakten utanför Afrikas horn. Metallfacket kräver en anpassning till tjugohundratalets säkerhetsmiljö, för att säkra jobben på hemmaplan, men kritiseras nu för att förespråka utökad vapenexport.
I en rapport om den militära varvsindustrin konstaterar IG Metall att säkerhetsmiljön på tjugohundratalet präglas av nya utmaningar som bland annat kommer från ”hotet mot den fria rörligheten av varor.” Man hänvisar då specifikt till handelsrutterna utanför Afrikas horn, där EU:s första gemensam- ma militära insats, Operation Atalanta, pågått sedan 2008. Operation Atalanta har enligt EU huvudsyftet att skydda sårbara fartyg inom FN:s livsmedelsprogram, men också att avskräcka, förebygga och stoppa piratattacker utanför Somalias kust.
Operation Atalanta har varit ifrågasatt. Den främsta kritiken går ut på att man tillhandahåller militärt skydd för kommersiella intressen, i stället för att angripa grundproblemet. Situationen med fartygskapningar och pirater utanför Somalias kust har uppstått som en konsekvens av att lokala fiskare förlorat sina möjligheter till försörjning i spåren av storskaligt tjuvfiske.
Somalias fiskevatten har utarmats av såväl olagligt avfall som det extensiva tjuvfisket som uppstått när kusten lämnats oskyddad under det långa inbördeskriget. Enligt Greenpeace står europeiska fartyg för en stor del av svartfisket som enligt organisationen år 2009 uppgick till ett värde av 4–9 miljarder dollar. Somalias premiärminister har utan gehör vädjat till internationella krafter att agera inte bara mot piraterna, utan även mot tjuvfisket.
Trots kritiken om att Operation Atalanta militariserar en redan utsatt zon är det här IG Metall ser en marknad för expansion.
Enligt rapporten finns marknadens hopp utanför Europa. IG Metall kräver därför att exportpotentialen för tyska vapen ses över och att man utvecklar ”nya produkter för nya marknader” som kommer att uppstå.
– Facket kräver, för att tala klarspråk, en ökning av rustningsexporten till alla krig om handel och råvaror som måste förväntas världen runt, säger parlamentsledamoten Kathrin Vogler, från vänsterpartiet Die Linke, i ett pressmeddelande där hon underkänner rapporten.
Hon menar att IG Metall låter industripolitik gå före fredspolitik och att förbundet i stället borde fokusera på omställning från krigsindustri till annan produktion.
IG Metall har en lång historia av antimilitaristiska ställningstaganden och har varit i framkant i debatten om omställning från vapenproduktion till exempelvis vindkraftverk. Dess ungdomsförbund samarbetar med antikrigsnätverk och förbundet kräver även Tysklands tillbakadragande från Afghanistan.
– Är det samma IG Metall som under förra århundradet utförligt upplyste sina unga medlemmar om vapenvägran och alternativ till rustningsproduktionen och som under fredsdemonstrationer förklarade hur många spårvagnar man kunde köpa för priset av en enda Eurofighter? frågar sig Kathrin Vogler.
I en deklaration med anledning av kritiken menar IG Metall att förbundet inte förespråkar ökad vapenexport. Förbundet meddelar också att dess inställning är att Tyskland måste hitta socialt ansvarstagande lösningar på de problem som den militära varvsindustrin står inför.
Jürgen Wagner, från den anitmilitaristiska organisationen Informationsstelle Militariserung menar att förbundet är delat i frågan om vapenexport.
– Inom IG Metall finns fortfarande grenar med en antimilitaristisk tradition, men också grupper som representerar arbetare i vapenindustrin. Grupper som har nära band med militären. En arbetsgrupp inom förbundet kring militärteknologi och jobb utmärker sig med sin lobbying för ökade militära investeringar. Delar av IG Metall stödjer vapenexport, säger han till Arbetaren, och tillägger att det är synd att rapporten inte väckt större debatt.