Höstsolen skiner och det är eftermiddag när Arbetaren kliver in genom entrén till Dagabs lager i Stockholmsförorten Jordbro. Vi har med oss en kamera och får därför inte gå in på lagerområdet, foto är förbjudet av konkurrensskäl.

I stället slussas vi genom korridorer och upp till andra våningen. I ett pistagegrönt kontorsrum sitter Handels klubbordförande Johnny Ahlgren. Den slitna dörren är full av gamla klistermärken med fackliga slagord som ”Rättvisare löner”, ”Sammanhållning ger styrka” och ett överstruket EU-märke.

– Det var med all säkerhet lättare att arbeta fackligt förr. Då kämpade vi för att få igenom nya idéer. Nu kämpar vi för att få behålla det lilla vi har, säger Johnny Ahlgren.

Han var en av det 30-tal klubb-ordföranden inom Handels som i början av sommaren lämnade in en protestskrivelse till förbundsstyrelsen.

Ordförandena var missnöjda med avtalsrörelsen och den huvudsakliga kritiken riktade sig mot att avtalet inte innebar någon begränsning av inhyrning från bemanningsföretag.
Brevskrivarna krävde att avtalet med Svensk Handel omedelbart skulle sägas upp och att nya konferenser om bemanningsfrågan skulle hållas. Om de inte fick gehör för sina krav hotade de med konfliktåtgärder.

– Vi var ett gäng likatänkande som alla var lika förbannade, säger Johnny Ahlgren.

Alla klubbordförandena var vittnen till att deras fackliga verksamheter splittrades på grund av inhyrningen och ville att styrelsen skulle förstå deras oro.

Nu har styrelsen svarat och Johnny Ahlgren säger sig delvis vara nöjd med genmälet. Ordförandena fick igenom sitt krav på en konferens och den kommer att hållas senare i höst.

– Men det som är negativt med svaret är att de inte riktigt verkar förstå vår oro. Vi är ju livrädda att våra Handelsklubbar ska bli försvarslösa. Att inhyrningsbranschen håller på att slå sönder vår fackliga styrka.

Johnny Ahlgren har arbetat på lagret i 25 år och under de tolv senaste åren har han varit fackklubbens ordförande. Han har sett hur arbetsplatsen bytt skepnad.

Antifackliga vindar har dragit in över Sverige och bemanningsföretag har urholkat klubbens inflytande. Facken har försvagats och anställda har tystnat i takt med att en allt otryggare och flexiblare arbetsmarknad växt fram.

– Det blir värre och värre att jobba fackligt. Det vi såg som allvarliga problem förr i världen är småpotatis idag.

Han berättar att de på Dagab ändå har tur. Här är det bara 15 procent som är inhyrda.

– På andra ställen, såsom Green Cargo, är 100 procent av personalen bemanningsanställda, säger han.

Johnny Ahlgren ser Green Cargos modell som ett framtida skräckscenario. Han tror inte att det blir verklighet inom de närmsta åren, men att alla lagerarbetare tvingas att bli bemanningsanställda är inte otänkbart på lång sikt.

Det är en fråga om ekonomi. De inhyrda får lägre löner, måste arbeta hårdare och blir genast uppsagda om de blir obekväma eller sjuka.

– Den enda ursäkt bemanningsföretaget behöver för att säga upp sina anställda är att de inte längre kan placera ut dem.

Han menar att bemanningsanställda bara har rätt att vara fackligt aktiva i teorin. I praktiken är det en omöjlighet.

– Förr talades det om att inhyrd personal bara skulle tas in vid arbetstoppar. Nu har vi gått förbi det stadiet och man pratar i stället om andelen inhyrda. Ett företag som har en personalstyrka på 300 kan ha 100 personer inhyrda året runt. Man pratar inte ens om arbetstoppar längre.

Johnny Ahlgren tror inte att det är så vanligt att företagen kringgår Las utan att man i stället successivt byter ut fasta tjänster mot inhyrda. När någon säger upp sig, går i pension eller när volymerna ökar nyanställs ingen. Företaget väljer i stället att ta in fler inhyrda. De bemanningsanställda är en fast del av verksamheten men arbetar till lägre löner och under mer pressade förhållanden.

På Handels huvudkontor i centrala Stockholm sitter Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren. Han menar att det är ingen som vet hur stort problemet egentligen är.

– Vi kommer att jobba vidare på det här. Vi kommer att ha en arbetsgrupp tillsammans med Svensk Handel. Där kommer vi att titta på det här. Vi ska även göra en kartläggning av problemet. Jag tror ju att det bara är en liten del av bemanningsföretagen som är oseriösa, säger han.

Tommy Tillgren understryker att parterna är överens om att inhyrd personal endast ska vara ett komplement.

– Sedan är det ju klart att vi och vår motpart kan tolka vad som är ett komp-lement på olika sätt. Vi tycker ju inte att mer än 10 procent av personalen ska vara inhyrd.

Han avfärdar delar av klubbordförandenas kritik som okunskap i hur fackliga avtal sluts. Frågan om inhyrd personal var inte ens med i slutförhandlingarna.

– Jag är övertygad om att det här med oseriösa bemanningsföretag är något som branschen kommer att ta tag i själv. Om man inte får ordning och reda kommer det att missgynna branschen. Och företag kommer inte att vilja ta in oseriösa bemanningsföretag för det solkar ner deras rykte. Till viss del kommer det här att sköta sig själv. Marknaden kommer att göra att de oseriösa aktörerna blir utkonkurrerade, säger Tommy Tillgren.

På ICA:s lager i Helsingborg sitter en annan besviken klubbordförande. I en mansdominerad bransch var Fatima Andersson den enda kvinnliga ordföranden som skrev på protestskrivelsen.

– Rätt som det är kommer alla att vara anställda i ett bemanningsföretag och då är man ju inte säker längre. Då har man inte grundtryggheten som man har i tills-vidareanställning.

– De har redan naggat i tryggheten när de gjorde om fasta jobb till tillsvidaretjänster. Detta är bara ett nytt sätt att göra det ännu mer osäkert, säger hon.

Hon anser att bemanningsföretagens intåg på arbetsplatsen har gjort hennes arbete som klubbordförande mycket tuffare.

– Ica där vi jobbar gör allting rätt. De ger ut rätt tidkort och allting men sedan är det bemanningsföretaget i sin tur som inte följer reglerna och det blir ju svårt för oss att ha insyn i det. Vi vet ju inte vad de får i löner. Det gör det svårt för oss att jobba fackligt.

FAKTA INHYRNING OCH ORGANISERING

• Ökad inhyrning från bemanningsföretag anses komplicera facklig organisering på flera sätt.

• Fackklubbar knutna till specifika arbetsplatser har svårt att ställa krav på de bemanningsföretag som har det formella ansvaret för de inhyrda.

• De inhyrda arbetar också på osäkra kontrakt och kan lättare sägas upp om de gör något arbetsköparen ogillar.
De arbetar dessutom generellt kortare tider på olika arbetsplatser vilket försvårar organiseringen av stabila fackklubbar.

• Samtidigt blir det, i takt med att andelen inhyrda ökar, färre fast anställda som kan organisera sig inom de befintliga fackliga strukturerna.