Spaniens premiärminister Rodriguez Zapatero har presenterat en omfattande nedskärningsplan. Lönerna för offentliganställda ska sänkas med 5 procent för att därefter frysas. 13 000 offentliga jobb ska bort. Statliga investeringar för sex miljarder euro läggs i malpåse. Diverse försämringar genomförs i pensionssystemet och graviditetspenningen försvinner.
Sammanlagt ska den spara fem miljarder euro 2010 och tio miljarder 2011, vilket skulle minska budgetunderskottet från dagens 11,2 procent till 6 procent av BNP. Någon prognos för hur programmet beräknas påverka tillväxt och sysselsättning i Spanien har ännu inte publicerats. Landet har redan i dag Europas högsta arbetslöshet, 20 procent.
Portugal planerar i sin tur att höja momsen – en skatt som i oproportionerligt hög utsträckning betalas av låginkomstagare – från 20 till 21 procent, arbetsgivaravgifterna med 2,5 procent och inkomstskatten med mellan 1 och 1,5 procent. Målet är att få ned budgetunderskottet från nuvarande 9,8 procent till 4,6 procent 2011.
Den grekiska pensionsreformen innebär att baspensionen skärs ned från 400 till 360 euro i månaden, att pensionen ska baseras på genomsnittlig livsinkomst istället för slutlön, att kvinnors pensionsålder höjs till 65 år och att det ska krävas 40 istället för 35 intjänandeår för full pension. För den som läst en längre universitetsutbildning kommer alltså redan två-tre års arbetslöshet, omskolning eller andra avbrott i löneutvecklingen att innebära att pensionen reduceras om personen slutar arbeta vid 65. Den genomsnittliga grekiska pensionsåldern är redan i dag 61,4 år, en av de högre i Europa.
I Portugal har fackföreningarna ännu inte svarat på det senaste skattehöjningspaketet. Det ersatte en tidigare plan uteslutande baserad på nedskärningar vilken möttes av en strejk i kollektivtrafiken.
I Spanien har däremot de två stora fackfederationerna UGT och CCOO kallat ut alla offentliganställda i strejk till den 8 juni. Syndikalistiska CGT ansluter sig, men uppmanar de större förbunden att göra det till en generalstrejk, alltså även omfatta den privata sektorn. ”Det gynnar inte enigheten inom arbetarklassen, och framstår som svårt att förklara för den allmänna opinionen, att bara mobilisera den offentliga sektorn. Befolkningen i sin helhet drabbas av denna brutala attack”, heter det i en kommuniké.
I Grekland är däremot generalstrejk planerad till den 20 maj. Radikalare röster kallar dock även där fackföreningarnas strategi med demonstrationer och kortvariga strejker för otillräcklig. Webbtidningen World Socialist Web Site intervjuade Lefteris, en sopstationsarbetare från en av Atens förorter, som menade att:
– Om man går ut i strejk, ska man gå ut på obestämd tid. Att strejka 5–10 dagar leder ingenstans. Alla borde strejka på obestämd tid.
Icke desto mindre har andra röster höjts som karaktäriserar även de nu pågående strejkerna som oacceptabla.
Kolumnisten Tassos Teloglou skrev i förra veckan i dagstidningen Eleftherotypia att ”regeringen behöver undantagsbefogenheter” och att ”det måste finnas möjlighet att olagligförklara de demonstrationer som genomförs av kommunistpartiets fackliga front PAME. Rätten att strejka måste begränsas, och likaså rätten för demonstrationer att passera genom känsliga områden.”
