Den gångna helgen samlades Moderaterna för arbetsstämma i Västerås. Det är kris i världen, men Moderaterna är fortfarande yra av glädje över valframgången 2006. Och även om man nu kommit till den svåraste etappen i strategispelet – att övergå från radikal slakt- och konsultverksamhet till att ingjuta förtroende för fortsatt regeringsinnehav – så gläds partiet åt sin totala dominans inom svensk höger.
Fredrik Reinfeldt ska inte underskattas. Moderaterna ligger fortfarande på historiska toppnoteringar i opinionsundersökningarna och hans förmåga att säga ett och göra något annat är häpnadsväckande.
Inledningstalet på stämman i torsdags var närmast hypnotiserande. Eller suggererande.
Allt är extremt välregisserat. Till och med de inompartistiska stridigheterna. Det är bara Sir Schlingmann som tänker bättre än han talar. Så när den högerradikala falangen tar strid för slopad anställningstrygghet och ytterligare sänkt skatt för höginkomsttagare visar man på både bredd och igenkänsla för de gamla (moderaterna). Och summa summarum har ”de nya Moderaterna” ändå sänkt skatten mer än någonsin företrädaren Bo Lundgren ens vågat tänka sig. Det blir mest spel för SVT24:s kameror.
Filippa Reinfeldt inledde arbetet på stämman med sin stora utredning om vården. Hon ligger på inga sätt efter Fredrik i försåtligheten som konstart. Gång på gång har hon upprepat att Moderaterna varit för inriktade på driftsformen (ägandet) av vården och därmed missat patienten och själva vårdarbetet. Men lösningen? Att införa det så kallade vårdvalet i hela Sverige och därmed rikta in sig totalt på att ändra – driftsformen!
Att olämpligheten i att låta herr och fru statsminister vara så dominanta i rikspolitiken inte diskuteras i större utsträckning inom borgerligheten är både märkligt och symptomatiskt.
Locket ligger på. Valet har vunnits med ett enat ansikte utåt och så ska det förbli – från slutna partiledaröverläggningar och in på de borgerliga ledarsidorna. Man hejar på och har ingen tradition av att ifrågasätta. Som Bill och Hillary, liksom. Coolt!
Det hela är demokratiskt infantilt och avintellektualiseringen av det politiska samtalet ökar i takt med att psykologiseringen och opinionspolitiken tilltar. Och detta inte bara för att borgerlig media dominerar svensk press. Försåtligheten ligger i tiden.
Dessutom håller de borgerliga partierna inte demokratiska processer lika högt och slipper följaktligen de besvärliga frågorna om överkörda medlemmar och övergivna bärande politiska idéer. Men att vara mästare i försåtlighet i en försåtlig tid kan vara försåtligt.
Eller som den socialdemokratiska bloggaren Aurora Felderman sammanfattar partisekreterare Per Schlingmanns kommentar till senaste väljartappet: ”Att han avfärdar oppositionens försprång enligt de senaste opinionsmätningarna med en kommentar om att väljarna ännu inte fått någon presentation av oppositionens politik att ta ställning till gör mig inte mindre fundersam. Nyss tog han ju själv ställning mot just oppositionens politik. Kan Schlingman ta ställning kan väl väljarna?”
Jag gissar att det föreslagna fjärde steget i jobbskatteavdraget gjort avtryck i opinionen. Det är helt enkelt inte rationellt.
Ledarkrönika
