– Det pågår diskussioner kring hur långt vi vill gå och vi har ingen exakt siffra än, säger Olle Björk, kansliråd på Miljödepartementet.
Klart är i alla fall att Sverige vill gå längre än EU-kommissonen, som föreslagit att 65 procent av EU:s utsläppsminskningar ska åstadkommas genom så kallade ”flexibla mekanismer” och särskilt CDM:s, Clean Development Mechanisms (se faktaruta). Enligt Kyotoprotokollet kan industriländer använda dessa mekanismer som ett komplement för att nå sina åtaganden om utsläppsminskningar. Utgångspunkten är att effekten på klimatet blir densamma oavsett var på jorden utsläppen minskar, men den största delen ska ändå åstadkommas genom inhemska åtgärder.
Olle Björk håller med om att 65 procent utanför EU låter väldigt högt.
– Men den svenska regeringen anser att EU-kommissonen underskattar de ansträngningar som sker inom EU och om man ska ”översätta” till vårt sätt att räkna blir siffran snarare 30 till 50 procent, menar Olle Björk.
Den kritik som kommit från flera miljöorganisationer om att Sverige och EU försöker undkomma sitt eget ansvar inför klimathotet håller han inte med om.
– Klimathotet är en global fråga som kräver åtgärder på massa olika håll – inte bara inom EU.
– Visst kan man diskutera hur proportionerna ser ut, men situationen är akut och vi kan inte bara låta utsläppen skena iväg i fattiga länder medan vi städar upp på hemmaplan.
Jens Holm, som är EU-parlamentariker för vänsterpartiet, har i flera debattartiklar anklagat regeringen för att svika sitt klimatansvar. Han anser inte att miljödepartementets resonemang om stöd till utvecklingsländer håller utan att det i själva verket handlar om stöd till Sverige och EU.
– Om man säger att vi ska minska våra egna utsläpp med 20 procent och mer än hälften sedan förläggs utanför Europa – då har man ljugit för folk, säger Jens Holm till Arbetaren.
Han pekar också på att utvärderingar har visat att flera av de aktuella projekten inte heller bidrar till några utsläppsminskningar.
– Enligt en tysk studie är det hela 40 procent som inte leder till minskade utsläpp, men det finns ett stort tryck i Västeuropa att få göra sådana här projekt vilket leder till sämre kontroll.
Det största problemet är enligt Jens Holm dock att CDM skjuter nödvändiga åtgärderna i Europa på framtiden.
– Klimatförändringarna betyder att vi måste ändra hela vår livsstil från grunden, men om man på ett enkelt sätt kan köpa sig fri från det så blir det ju inga satsningar på ny teknik eller nya transportsystem.
Fakta/CDM
Clean Development Mechanism, CDM, innebär att aktörer som enligt Kyotoprotokollet ska minska sina utsläpp kan välja att förlägga åtgärderna på annat håll, i allmänhet i utvecklingsländer. Investeringar ska även bidra till hållbar utveckling i värdlandet.
Både stater och företag kan investera i CDM för att uppfylla sina åtaganden för utsläppsminskningar, men de får bara användas som ett komplement till egna åtgärder.
Källa: Naturvårdverket


