Det råder stor risk för att vi inom några år har så kallad social housing, eller socialbostäder, i Sverige. Tre vänsterpartister varnar för att områden som reserveras för fattiga människor – den mest avancerade formen av bostadssegregation – kan bli följden av EU-krav och borgerlig politik.
Bostaden är grunden för den sociala tryggheten och tanken bakom det svenska välfärdssystemet har varit att undvika lösningar som särbehandlar låginkomsttagare. Så gott som alla andra europeiska länder har lägenheter som enbart hyrs ut till människor som lever under ekonomisk press.
I en stad som Stockholm kan politiska beslut på olika nivåer snabbt leda till att vi får reservat för fattiga i vissa delar av staden. Det finns flera orsaker till att vår oro är befogad. För det första utförsäljningarna och omvandlingarna av allmännyttan. Länsrätten i Sundsvall har i en aktuell dom meddelat att försäljningar liknande de i Husby nordväst om Stockholm är olagliga, de har bland annat lett till höjda hyror för dem som bor kvar i allmännyttan. Principen om likställdhet har därmed satts ur spel. För det andra höjs allt fler röster för marknadshyror i kombination med brist på bostäder. För det tredje har det kommit beslut i EU som säger att vårt system med allmännyttiga bostäder strider mot EU:s konkurrenslagstiftning.
Utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna” tillsattes 2005 efter att de privata fastighetsägarnas intresseorganisation i en anmälan till EG-kommissionen hävdat att allmännyttans villkor strider mot konkurrensreglerna i unionen.
Om utredningens förslag genomförs kommer det att innebära att marknadshyror stegvis införs. Utredarna föreslår att hyran i ett område ska sättas så högt att efterfrågan på lägenheter försvinner.
Hyran ska visserligen inte få höjas med mer än cirka 5 procent per år, men utredningen anger ingen övre gräns för hyrorna. Oavsett vad regeringen vill kalla ett sådant system är resultatet i praktiken marknadshyror. Hyrorna förväntas främst öka i innerstad och i närförorter. Den svåra bostadssituationen i Stockholm innebär dock att även förorter som anses mindre attraktiva riskerar att få höjda hyror.
Utredarna räknar med att vissa människor kommer att tvingas flytta, men ger inget svar på vart i ett Stockholm där bostadsbristen pressar upp hyrorna över hela staden. Om de kommunala bostadsbolagen marknadsanpassas kommer vi att tvingas införa sociala bostäder för att människor ska få tak över huvudet. Alternativt ökar kostnaderna för bostads- och socialbidrag, då många inte kommer att klara hyreshöjningarna. Utredningen har inte klargjort hur sådana kostnadsökningar kan drabba stat och kommun.
De som vinner på en marknadsanpassning av allmännyttan är de privata fastighetsägarna. De slipper ansvara för de svaga hushållen och kan omvandla bostadsbidragen till vinster.
Affärsmässighet är utredningens mål, social hänsyn ska bara få tas i den mån sådan genererar vinst. Allmännyttan kan tvingas att sälja hyreshus om det är lönsamt. Allmännyttans bostadsbestånd har redan minskat avsevärt i Stockholm, särskilt i attraktiva stadsdelar. Majoriteten i stadshuset har arbetat för att få till stånd både ombildningar till bostadsrätter och försäljningar till privata hyresvärdar. Detta kan komma att ske i än större utsträckning om utredningens förslag blir verklighet.
Förra året presenterades en studie av svenska kommuners bostadssociala ansvar genomförd av numera avlidne professorn Bengt Turner och Lena Magnusson, forskare vid Institutet för bostads- och urbanforskning. Studien visar att det främst är allmännyttan som tvingas ta hand om socialt utsatta grupper.
I kommuner där allmännyttan är liten finns en stor överrepresentation av svaga hushåll. Studien visar också att kommuner med borgerligt styre verkar vara mindre intresserade av att få privata aktörer att ta ansvar för svaga hushålls boende.
Bostadssituationen tycks glida närmare den i andra europeiska länder där man har socialbostäder och allvarlig segregation. Tanken på bostaden som en social rättighet håller effektivt på att raderas ut.