När valmyndigheten i helgen offentliggjorde att en omräkning ska genomföras gällde detta både parlaments-, president- och lokalvalen i ett tjugotal valdistrikt. Men oppositionspartiet Movement for Democratic Change, MDC, som vann parlamentsvalet enligt den första sammanräkningen, driver i Zimbabwes högsta domstol krav på att parlamentsvalet inte ska räknas om. MDC hävdar att de även vunnit presidentvalet, där inget officiellt resultat presenterats än så länge, och att president Robert Mugabe obstruerar valmyndighetens arbete för att försöka tvinga fram ett nyval. I måndags slog högsta domstolen fast att resultatet från presidentvalet inte måste släppas omgående, vilket MDC krävt. MDC utlyste från och med i tisdags en generalstrejk för att pressa Mugaberegeringen, som ska pågå tills vidare.
MDC grundades 1999 av Zimbabwes fackföreningsrörelse och organisationer ur civilsamhället. Partiet växte fram ur kritiken mot de liberaliseringsreformer som regeringen genomförde i början av 1990-talet, och som gynnade många ledande politiker. Själva har MDC kritiserats för att ha en grund ekonomisk politik och de saknar även ett partiprogram. Men att förvänta sig ett färdigt politiskt program för ett Zimbabwe efter Mugabe redan i dagsläget är orealistiskt. Det menar i alla fall Birger Nordström, som bodde i Zimbabwe och arbetade för Afrikagrupperna och Forum Syd under större delen av 1990-talet.
– Man kan inte begära att de ska kunna presentera en detaljerad ekonomisk politik för ett land där priserna fördubblas var tredje vecka på grund av inflationen. Vad som först och främst behövs är en ny grundlag och ett stopp på inflationen.
MDC leds och domineras av före detta fackföreningsgeneralen Morgan Tsvangirai. Efter en intern maktkamp splittrades dock partiet i två fraktioner 2005. Utbrytargruppen, ledd av Arthur Mutambara, lyckades bara kamma hem ett fåtal mandat i årets parlamentsval. Att de två grupperna inte samarbetade inför valet i syfte att få bort Mugabe från makten beror dock inte på interna stridigheter, enligt Jacob Chikuhwa, exilzimbabwier och MDC:s representant i Norden:
– Mugabe utlyste valet med kort varsel för att oppositionen inte skulle få någon chans att sätta upp en enat front emot honom, säger han.
Birger Nordström menar att Tsvangirais dominans inte betyder att det saknas en demokratisk struktur inom partiet.
– Även om det stämmer att han dominerar så har de också en formell demokratisk struktur. Samtidigt ställer man väldigt höga krav om man begär att MDC ska vara interndemokratiska i varje politiskt beslut. Det handlar om ett land där allting är infiltrerat av säkerhetstjänsten.
Våldsamma förföljelser av oppositionen när de försökt hålla valmöten, brist på fri medierapportering och sanktioner mot befolkningen om de röstat mot Mugabe har gjort såväl den här som tidigare års valrörelser till en karikatyr av en demokratisk valprocess. Samtidigt är det ett under att landet ännu inte kollapsat ekonomiskt; inflationen beräknas nu uppgå till ofattbara 150 000 procent. Zimbabwe, som på 80-talet hade högre levnadsstandard än de flesta afrikanska länder, är i dag hälften så rikt som för tio år sedan. Fyra femtedelar av befolkningen lever under fattigdomsgränsen på två dollar om dagen och en lika stor andel är arbetslösa.
Men Jacob Chikuhwa menar att det finns en fråga som är än mer akut än att få rätsida på den katastrofala ekonomin: att ta fram en ny, demokratisk grundlag. Enligt honom skulle en valseger för MDC inte innebära att partiet ensamt styr landet i fem år framöver.
– Att MDC vinner valet betyder inte att det är fritt och rättvist. Det vi vill är att forma en samlingsregering med representanter från alla oppositionsgrupper, inklusive Mugabe-kritiska medlemmar i Zanu-PF, som tillsammans ska ta fram en ny konstitution. Först efter det kan vi ha verkligt demokratiska val, övervakade av de internationella valobservatörer som inte blev insläppta under det här valet.
