LO håller på att arbeta fram ett förslag som ska läggas fram för kongressen nästa år. Förslaget går bland annat ut på att ta bort straffet för den som arbetar utan papper, höja straffet för svarta arbetsgivare, samt möjliggöra skadestånd för den papperslöse. Detta skulle samtidigt innebära att den papperslöse avvisas från landet. Hur stor är sannolikheten då att en papperslös använder sig av den möjligheten?
LO:s Thord Pettersson säger att för grupper som söker asyl kanske det inte är ett alternativ men att andra papperslösa kan bli hjälpta av det.
– Det finns de som kommit hit som arbetskraft och kanske inte har tänkt stanna. Många av dem tror jag skulle tycka att 70000 kronor i skadestånd för det arbete man gjort men inte fått betalt för skulle vara attraktivt även om de måste lämna landet. Det skulle också innebära att alla grupper av papperslösa vet att de har en laglig rätt, säger han.
För LO är problemet inte bara de usla arbetsvillkor papperslösa jobbar under, utan även det faktum att de ofta har svarta arbetsgivare.
– Om man som syndikalisterna gör kräver 75 kronor svart så kostar det ju hälften av summan av alla andra arbetare där arbetsgivaren betalar sociala avgifter. Det blir illojal konkurrens och då kan svarta arbetsgivare konkurrera ut andra jobb, säger Thord Pettersson.
LO ser en tydlig motsättning i att på samma gång motarbeta svarta arbetsgivare och förbättra arbetsvillkoren för dem som jobbar svart:
– Om det medan vi försöker teckna avtal kommer fram att en arbetsgivare sysslar med ekonomisk brottslighet anmäler vi. Ett resultat av det är ju att den papperslöse blir av med jobbet.
En annan kritik, som framförts av vänsterpartiet, är att syndikalisterna legitimerar en tudelad arbetsmarknad. Riksdagsledamoten Kalle Larsson tycker att de sista veckornas debatt är en storm i ett vattenglas. Tonläget har skruvats upp onödigt och han tycker att den fackliga kamp som syndikalisterna driver har varit positiv i många enskilda fall.
– Min invändning är att jag tror att det riskerar att permanenta uppdelningen i A- och B-arbetsmarknad. Huvudfrågan är att få papper för alla. Amnesti och papper åt både flyktingar och de som kommit hit för att arbeta på turistvisum eller annat.
Men den tudelade arbetsmarknaden existerar redan. Den minskas väl snarast om lönerna höjs?
– Jag tror att det finns utrymme för facklig kamp men jag tror mer på den linje som LO nu är inne på, att på bred front öppna upp och synliggöra.
– Det är oerhört väsentligt att man håller fokus på huvudfrågan – att man får rätten till papper. Sedan är det bara att erkänna att situationen inte ser så ljus ut, det är färre partier i dag än före valet som argumenterar för amnesti.
Innebär inte en väntan på politiska beslut att man vänder de papperslösa ryggen?
– Jag förespråkar inte att man väntar utan ger exempel på saker man bör göra fackligt och politiskt. Risken jag ser med registermetoden är att man överger den politiska kamp som jag tror är helt avgörande, säger Kalle Larsson.
I somras antog TCO en policy för papperslösa som slår fast att även en person som inte har arbetstillstånd omfattas av arbetsrätten, samt att facken i princip kan organisera papperslösa. TCO vill också liksom LO göra det svårare för arbetsgivare som utnyttjar papperslösa.
– Vi vill flytta upp ansvaret, säger TCO:s Samuel Engblom och pekar på att många arbetsgivare i dag kan gömma sig bakom att det inte är de själva utan underleverantörer som använder sig av papperslösa.
Nyligen lyckades papperslösa nattstädare på en restaurang i Stockholm få löner som motsvarade eller låg över kollektivavtalet genom registermetoden.
– Det är bra. Organisera kan man göra. Man måste vara öppen för olika metoder, kolla på vad som fungerar och vad som inte gör det. Men en grundläggande princip är icke-diskriminering och en nivå – kollektivavtalsnivå, säger Samuel Engblom.
Syndikalisten Lotta Holmberg från Papperslösagruppen i Stockholms LS ifrågasätter kritiken och anser att den är missriktad:
– Det blir mindre orättvist på arbetsmarknaden om vi organiserar folk och försöker driva upp lönerna. Det är ett jätteproblem att det finns en svart arbetsmarknad, att det finns folk som inte har rätt att arbeta fast de vill, att folk som flyr och har goda grunder för att stanna ändå inte får stanna. Men det är inte vi som har skapat en svart arbetsmarknad med skumma arbetsgivare och jag tror inte att det är någon arbetsgivare som har känt sig uppmuntrad av att vi har kontaktat dem.
Riskerar ni inte att legitimera en tudelad arbetsmarknad?
– Den tudelade arbetsmarknaden finns där. Vi försöker ju göra något åt den. Man kan välja att se den tudelade arbetsmarknaden, eller som LO, låtsas att flyktingpolitiken är sådan att den låter de som har rätt att stanna få stanna och att de som inte har rätt att stanna kan åka tillbaka utan något att frukta.
– Som papperslös har man inte gemensamma intressen med staten, som att sätta dit arbetsköpare som utnyttjar folk genom att anmäla dem för polisen.
Även Lotta Holmberg pekar på att det inte finns några enkla lösningar, annat än att öppna alla gränser.
– Kritikerna verkar tro att om man blundar så finns inte problemet. Om man inte rör vid det märker man inte vilka villkor folk lever under. Det är lättare att vara kritisk om man inte känner någon som är här utan uppehållstillstånd, säger hon.
