Reb Kerstinsdotter skriver i Arbetaren nr 31/2007 att vi ska utmana tvåsamheten och heteronormen. Dess omfattning är ingen nyhet, inte heller att alla som avviker från denna norm utsätts för förtryck i olika former. Detta är någonting vi måste agera mot tillsammans. Men när Reb Kerstinsdotter använder Gayle Rubins identifiering och placering av alla grupper utanför den heterosexuella tvåsamhetsnormen i samma fack så görs det totalt utan könsanalys, maktanalys eller klassperspektiv.
Resonemanget kring återtagandet av orden känns ogripbart då författarens recept för att ”dissekera assimilationspolitiken och tvåsamhetsromantiken” går ut på att ”ta tillbaka” ord som aldrig tillhör oss!
Verklighetens förtryck är mer komplext än att detta utanförskap enar grupperna utan inbördes hierarkisk ordning. Förtryck som har överlevt sexuella frigörelser och feministiska omvälvningar i decennier har stått pall delvis på grund av att kampen har varit exkluderande och missat att identifiera hur sammansatta förtrycksstrukturer är; hur de bär upp varandra. Utan analys av kön, klass, etnicitet, sexuell läggning och art existerar ingen solidaritet. Det är underligt att det politiska samhällsperspektivet så ofta förloras när frågan om rätten till kroppen och sexualitet diskuteras.
I avsaknaden av maktanalys förbises även att det är en ytterst liten och privilegierad grupp som kan välja att kalla sig för slampa. Det är alltid de med makt som formulerar problemen och så gör även Reb Kerstindsdotter. Sexualpolitik reduceras till medelklassens subkultur. Misstaget har gjorts förut. Lesbiska kvinnor från arbetarklassen placeras i samma grupp som bögar från överklassen – vilket har lett till att lesbiska kvinnors rättigheter alltid kommit i skymundan.
Man står över kvinna precis som överklass står över arbetarklass även i hbt-världen.
Vi ifrågasätter också motivet till att ”normsamhället” bannlyst Frida Mulanius ”dunka mig gul och blå”. Även om anledningen, som Reb Kerstindsdotter skriver, är att försöka göra kvinnan extra skyddsvärd, så är texten i ett patriarkalt sammanhang inte mindre kvinnofientlig.
Bilden av kvinnan som den knullglada ”horan” som gärna blir spöad samtidigt som hon sätts på i alla tre hål är direkt hämtad ur heterosexuell, sexistisk porr och har mycket lite med sexuell frigörelse att göra.
Normen är ett mynt med två sidor: den ena förespråkar obegränsad tillgänglighet av kvinnokroppar, den andra vill hålla denna tillgänglighet borta från offentligheten men är lika kontrollerande.
Att stirra sig blind på att allt normativt är dåligt och att det automatiskt gör allt utanför normen subversivt är förenklat och farligt. Denna förenklade syn förnekar och osynliggör den makt och de förtryck som tvingar miljontals individer (främst kvinnor) in i prostitution. Att föra in dem som författaren kallar ”horor” i samma kategori som torskar vittnar om ett stort avstånd från verkligheten för majoriteten prostituerade.
Enkelt sagt, om du som akademisk feminist i 25–30 årsåldern genom tillgång till diverse teorier kommit fram till att prostitution har något med njutningsfull sexuell frigjordhet att göra, testa då att bli knullad, hårt (kanske gul och blå) av okända män fem till tio gånger om dagen där mannens vilja är lag, välj bort en torsk och någon längre ner i de prostituerades hierarki kommer att drabbas.
Lägg till missbruk och avsaknad av sociala nätverk, fattigdom och eventuellt psykisk ohälsa. När du gjort detta ett par år, kom då och prata om vilka fördelar prostitution har. Horstigmat är ett stort problem men långt ifrån det enda som gör prostitution till botten på helvetet!
Var finns solidariteten, som är central i all vänsterpolitik, när man totalt negligerar alla de miljoner som tvingas in i denna miljardindustri? Hur kan deras rättvisa plötsligt förvandlas till ett akademiskt formulerat problem som drabbar ett fåtal individer? För att kampen någonsin ska kunna föras framåt krävs maktanalys. Det är dags att vänsterrörelsen gör upp med det nyliberala individperspektivet som tillåts dominera diskussionen om sexualitet, porr och prosititution.