Vad är våldtäkt? Finns det en given gräns och var går den i så fall? I den utredning som låg till grund för den senaste skärpningen av sexualbrottslagen (april 2005) sammanfattas vad som kallas ett allmänt ”rättsmedvetande” så här: ”Om en man genomför ett samlag med en kvinna trots att hon inte har samtyckt till detta har han gjort sig skyldig till våldtäkt”.
Utredarna övervägde möjligheten att förändra lagen så att just bristande samtycke skulle bli grund för våldtäktsbrott, men lät bli. Idag är våld eller hot om våld grunden för våldtäkt, vilket alltså innebär att om en man gör sexuella närmanden mot en kvinna som svarar ”nej, jag vill inte” och han ändå utför en sexuell handling mot henne men utan att i övrigt tillgripa våld, så är det ingen våldtäkt i lagens mening. Det innebär till exempel att den som blir mer eller mindre paralyserad av skräck och inte gör fysiskt motstånd mot ett sexuellt övergrepp utan i stället ”lyder” våldtäktsmannens uppmaningar inte blir utsatt för våldtäkt i lagens mening.
Det låter kanske märkligt, men en rad feminister och organisationer (till exempel Roks, RFSU och Kvinnofronten), gick på utredarens linje och applåderade att inte bristande samtycke infördes som grund för våldtäkt 2005. De befarade att en sådan lagändring skulle kunna göra situationen ännu värre i och med att ett medgivande till sex kan lämnas ordlöst och att ett ännu större fokus än i dag i så fall skulle kunna läggas på kvinnans klädsel och beteende före övergreppet, vilket inte är önskvärt; fokus ska ligga på vad förövaren gjort och inget annat.
Andra feminister och organisationer (till exempel flera kända straffrättsprofessorer, Brottsoffermyndigheten och tidningen Arbetarens ledarsida) argumenterade för att en lagändring med bristande samtycke som grund för våldtäkt skulle kunna leda till fler fällande domar. Rätten har redan i dag skyldighet att ingripa mot att uppgifter som saknar rättslig betydelse förs in i rättegången, som till exempel klädsel och tidigare sexuella erfarenheter. Om så inte sker handlar det snarare om attitydproblem, vilket måste åtgärdas på annat sätt än genom lagens skrivning.
Men lagen förändrades ändå på några punkter 2005. För barn under 15 år slopades kravet på våld eller tvång. En annan nyhet var att om offret befunnit sig i ett så kallat hjälplöst tillstånd, exempelvis genom medvetslöshet eller sjukdom, kan hon utsättas för våldtäkt även då inget våld eller hot förekommit – även om hon själv försatt sig i det hjälplösa tillståndet genom till exempel alkohol eller droger.
Låt oss mot denna bakgrund titta på den aktuella friande domen mot de två krogägarna. Rätten konstaterar att männen varit bekanta med kvinnan sedan tidigare och att de haft sex med henne vid ”ett mycket stort antal tillfällen” tidigare och att inslag av våld och förnedring förekommit, men aldrig under tvång. En gång tidigare deltog alla tre i en sexuell aktivitet.
I rättegången protesterade ingen mot frågor till kvinnan om andra tidigare sexpartners, vilket åklagaren i efterhand beklagat (se Punkt se, 8 maj). Kvinnan uppger att sex med de båda den aktuella kvällen inledningsvis var frivilligt, men att hon sedan utsattes för våld vilket hon högljutt protesterat mot. Hon har bland annat anmält att de båda männen våldtog henne samtidigt, vaginalt och analt. Den ena mannen uppmanade senare den andra att uttryckligen våldta henne. Hon grät och skrek, försökte komma loss genom att sparkas men lyckades inte.
Så fort hon lämnade lägenheten ringde hon polisen, som vittnat om att hon grät och skakade i hela kroppen och att hon var så illa skadad i både slidan och ändtarmen att hon knappt kunde gå. Männen å sin sida erkänner alla sexuella ”aktiviteter” men hävdar att hon aldrig sagt nej och att de inte uppfattade något av det som skedde som onormalt.
Utifrån vittnesmålen och annan bevisning anser tingsrätten det vara styrkt att kvinnan ”genom visst våld tvingats till samlag”. Ändå blir domen friande. Detta framgår av den fortsatta texten i domen, under rubriken ”En rad speciella omständigheter föreligger i detta fall”. Eftersom kvinnan var mycket full utesluter inte rätten att hon inte markerat sitt nej inför männen utan först i efterhand känt sig ”utnyttjad, förnedrad och sviken av sina vänner”. Därför kan rätten ”inte bortse från möjligheten” att männen inte ”uppfattat” att de tvingade kvinnan.
Rättens tolkning är intressant mot bakgrund av en engelsk socialpsykologisk studie som Brottsoffermyndigheten åberopar i sitt remissvar till den senaste sexualbrottsutredningen. Den kom, i korthet, fram till att män som våldtar inte har någon svårighet att uppfatta ett nej, men de tycker inte om ett nej.
Josefin Grände har många års erfarenhet av arbete med våldtagna kvinnor och var en av talarna på den spontana demonstration som ägde rum i Stockholm söndagen efter att domen offentliggjorts. Hon drar slutsatsen att rättens attityder och värderingar styrt domen och att ingen lagändring kan komma åt sådant (se Arbetaren 19/2007).
Men Madelenine Leijonhufvud, professor i straffrätt som tidigare hävdat att bristande samtycke bör skrivas in i lagen som grund för våldtäkt tror att en sådan lag skulle lett till andra frågor i rättegången.
– Andra frågor skulle i så fall riktats till männen: De har ryckt henne i håret så att blödningar uppkommit i hårbotten, hon har fått blödande sprickor i slidförgård och ändtarm, rodnader och svullnader på kroppen. De skulle i så fall fått svara på vad de gjorde i varje skeende för att försäkra sig om att hon var med på just det våldet.
Håller du med om att attityder kan ha spelat roll för domslutet, fanns det möjlighet att fälla?
– Det är svårt att säga. Jag är övertygad om att en domstol för tio år sedan skulle kommit fram till att det inte är rimligt att tro att hon gått med på våldet frivilligt. I dag utgår rätten ifrån att det finns en verklighet som ser ut som i porren. Rätten är ju inte nollställd, de är också människor.
I Summera (radions P1, 8 maj) talade jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström om svårigheten att bevisa att kvinnan i fråga inte varit med på våldet, eftersom hon varit med på våldsinslag tidigare. Men Madeleine Leijonhufvud tycker inte att ett sådant resonemang håller.
– Det finns sex som innehåller våldsinslag och det kan man tycka vad man vill om. Men situationen är ju densamma som för annat sex, bara för att en kvinna velat ha sex med en man tidigare är det inte säkert att hon vill det igen, så det är inte ett tillräckligt argument. Hon ska ha rätt att säga stopp.
Den 19-åriga kvinnan var kraftigt påverkad av både alkohol och narkotika, vilket enligt lag också kan utgöra grund för fällande dom sedan lagskärpningen 2005, om hon var så pass full att hon befann sig i hjälplöst tillstånd. Men rätten vänder i stället på resonemanget och hävdar att fyllan kan ha gjort hennes protester otydliga.
Madeleine Leijonhufvud menar att det är märkligt att rätten inte närmare gått in på vilken roll männens påverkan av sprit och narkotika spelat den aktuella natten. Hon saknar en diskussion om möjligheten av att de inte förstod kvinnans nej just på grund av att de var påverkade. För om misstaget berodde på deras berusning ska de inte frias, enligt lagen.
Historisk bakgrund
Sexualbrottslagen är en del av Brottsbalken, som tillkom 1965. Innan dess fanns Strafflagen, som innehöll en skrivning om att en förutsättning för våldtäkt var att den skett med våld och mot en kvinnas vilja. Det senare kravet kom att fungera som ett verktyg för frikännande domar eftersom det inte var brottet i sig som satte gränsen för vad som var lagligt, utan snarare hur tydligt brottsoffret markerat var gränsen gick.
När brottsbalken infördes beskrevs våldtäkt i stället som en form av sexuellt rån där kravet på att det genomförs mot kvinnans vilja slopades. Förutsättningen för att en våldtäkt ska vara ett brott blev i stället enbart att mannen utövat våld eller hot om våld.
1984 reformerades sexualbrottslagen. En av de viktigaste förändringarna var att offrets handlande före övergreppet och hennes förhållande till gärningsmannen skulle sakna betydelse. Tidigare rubricerades övergrepp av en person som kvinnan hade eller hade haft en relation ”våldförande” i stället för våldtäkt. Brottsrubriceringen våldförande försvann 1984, men möjligheten att väga in kvinnans tidigare handlande i underlaget för prövningen finns kvar.
Den senaste förändringen av sexualbrottslagen trädde i kraft 2005 (se artikel).
