Extrablått betyder sorgligt på khemiriska, det språk romanfiguren Jonas Hassen Khemiris tunisiske far talar. Språket är en blandning mellan arabiska, engelska, franska och svenska och det som, tillsammans med pappans entusiasm och kärlek till fotokonsten, sprider glitterstjärnor över den unge Jonas i betongtvåan i Stockholm. Tillsammans är far och son den Dynamiska duon – ett […]
Extrablått betyder sorgligt på khemiriska, det språk romanfiguren Jonas Hassen Khemiris tunisiske far talar. Språket är en blandning mellan arabiska, engelska, franska och svenska och det som, tillsammans med pappans entusiasm och kärlek till fotokonsten, sprider glitterstjärnor över den unge Jonas i betongtvåan i Stockholm.
Tillsammans är far och son den Dynamiska duon – ett hemligt förbund mot världen som inte viker sig för något.
Men tiden går och pappan får nej efter nej när han visar sina fotografier för tidningar och gallerister; ju mer han försöker anpassa sig desto fortare krymper han i den tonårige Jonas ögon. Världens bästa pappa blir världens värsta Onkel Tom-arab, och till slut är brytningen oåterkallelig.
Men vad var det som hände? Vem är den störste svikaren?
Är det pappan som svennefieras och blir mer och mer invandrarfientlig samtidigt som han tjurskalligt vägrar att se förtryckarmekanismerna i det rasistiska Sverige? Eller sonen med sitt ökande förakt för fadern och hans motvilja att förstå varför han gör som han gör?
Montecore – en unik tiger är ett väldigt smart romanbygge. Titeln anspelar på den vita tigern Montecore, som plötsligt en dag attackerade Roy i den tyska tigertämjarduon Siegfried & Roy och nästan bet ihjäl sin livslånga skötare.
Huvudpersonen heter Jonas Hassen Khemiri, har gett ut en succéroman på Norstedts (som kallas Horstedts av densamme) och blivit marknadsförd som den förste att skriva en roman på ”tvättäkta Rinkebysvenska”.
Och precis som i Ett öga rött visar den riktige Jonas Hassen Khemiri att han är den största språkliga begåvning Sverige haft på länge. Berättarrösterna växlar mellan de högstämda mejlen på en helt ny sorts svenska från faderns gamle vän Kadir – som kontaktar den fiktiva Jonas Hassen Khemiri och vill skriva en roman om pappan – och Jonas egna, mer gatsmarta, minnen av händelserna Kadir skriver om.
Sedan han övergav familjen i Sverige har pappan blivit största fotografen med osvikligt världssamvete och Kadir gör sitt bästa för att få Jonas att förstå faderns handlingar. Jonas kontrar med att döma honom hårt och ju närmare nuet de kommer, desto bittrare blir kampen om de bägge versionerna.
Montecore är både svartare och större än Ett öga rött. Khemiri målar upp ett rasistiskt Sverige vars strukturer sipprar in i människor, fuckar upp relationer och knäcker alla som är annorlunda. Det är en skicklig krönika över utvecklingen från mammans vänsterromatiska 1970-tal där allt är möjligt, över 1980-talet och arbetslösheten, till det hårda och öppet rasistiska 1990-talet.
Precis som filmen om Lasermannen gjorde i höstas säger Montecore något mycket obehagligt om oss själva och platsen vi lever på – och den gör det på ett väldigt vackert sätt.