Den amerikanske filmaren Michael Moore fick sitt stora genombrott efter flera dokumentärer kring kapitalets rovdrift på arbetarklassen i USA:s industristäder med Bowling for Columbine (2002). Den tar sin avstamp i dödsskjutningen av tolv elever och en lärare på Columbine High School i Colorado 1999. [FILM] Fahrenheit 11/9 Regi: Michael Moore Filmens egentliga ärende är vapenlagarna […]
Den amerikanske filmaren Michael Moore fick sitt stora genombrott efter flera dokumentärer kring kapitalets rovdrift på arbetarklassen i USA:s industristäder med Bowling for Columbine (2002). Den tar sin avstamp i dödsskjutningen av tolv elever och en lärare på Columbine High School i Colorado 1999.
[FILM] Fahrenheit 11/9
Regi: Michael Moore
Filmens egentliga ärende är vapenlagarna i landet och hur vapenlobbyn driver på och har ett stort ansvar för våld och mord.
2004 kom hans film om attentaten mot World Trade Center 2001, Fahrenheit 9/11, som följdes av anklagelser för att driva upp små händelser till skandalrubriker och tumma på sanningen för att skapa klatschiga scenarion. Man sitter verkligen och gapar över hur Moore får ihop arbetarklassens utsatthet med lokala fabriksägare, guvernörer och de allra högsta intressena i Washington.
Ingen annan har vågat att så flagrant anklaga de översta skikten för så smutsiga affärer med såväl lokal gangsterverksamhet, främmande makt – och hans käraste fiende vapenlobbyn. Men ingen har heller lyckats visa på lögner i hans filmer.
Likt en amerikansk Janne Josefsson har Moore en förkärlek för att besöka utsedda skurkar på torgmöten, i maktens korridorer eller i hemmet.
Likt en amerikansk Janne Josefsson har Moore en förkärlek för att besöka utsedda skurkar på torgmöten, i maktens korridorer eller i hemmet.
Det gravt underhållande i absurditeten och fräckheten i att iförd truckerkeps klampa in på de finaste festerna är en stor del av hans filmers popularitet.
Moores senaste verk, Fahrenheit 11/9, är en svidande genomgång av Donald Trumps väg till den allra högsta politiska makten. Det är två braskande timmar i biosalongen, men skrattet fastnar lite i halsen – särskilt på den mest inbitna Trumpkritikern.
Moore belägger inte bara hur slumpartad Trumps resa var från en tv-såpa till presidentämbetet utan påpekar också att han fick draghjälp av många som borde vetat bättre. Det var inte bara media som sålde bra på att följa stollen som trodde han skulle blir president och genom sin intensiva bevakning satte fart på hans kampanj. Även politiker som borde vetat bättre än att nonchalera hans ökande popularitet och farlighet.
Moore är alltid solidarisk med arbetarklassen och hans misstänksamhet mot affärsmän och politisk överklass leder honom ofta rätt.
Moore är alltid solidarisk med arbetarklassen och hans misstänksamhet mot affärsmän och politisk överklass leder honom ofta rätt. Här visar han hur till och med Barack Obama sviker väljare i filmarens hemstad, det fattiga Flint i Michigan, när de hälsar presidentplanet under en konflikt kring rovdriften på deras dricksvatten.
Det är ett av de mest svidande ögonblicken i filmen när Obama ber om ett dricksglas av det blyförgiftade vattnet och låtsas dricka medan invånarna flämtar till och faller i gråt. Inte ens Obama har råd att nonchalera sina sponsorer för att ställa sig på samma sida som förtvivlade föräldrar till dödssjuka barn.
Respektlös, respektfull – Michael Moore har hotat att själv kasta sig in i politiken, och han har en hel del i retoriken som påminner om den nuvarande presidenten. Kanske har rentav Trump själv banat väg för honom.