Att ignorera gradvisa försämringar på arbetsmarknaden leder till att vi inser problemets omfattning först när det redan är för sent att göra något åt det, skriver Ivan Semenov och menar att arbetare därför måste fortsätta engagera sig för att försvara sina rättigheter.
För en tid sedan läste jag en artikel i tidningen Arbetaren om hur ungdomsförbundet inom ett av de största fackförbunden riktade skarp kritik mot ett avtal mellan facket och arbetsköparorganisationen. Konflikten handlade om en löneökning på 3 procent för byggnadsarbetare.
Ur de unga aktivisternas perspektiv innebar detta avtal en tyst överenskommelse mellan facket och storföretagen – ett svek mot arbetarnas intressen. Vid första anblick kan deras argument verka välgrundade. Under den höga inflationen 2023 och 2024 är en löneökning på endast 3 procent otillräcklig för att kompensera för reella förluster i köpkraft. Dessutom, på arbetsplatser utan kollektivavtal, kan lönerna ha förblivit oförändrade.
Grodansyndromet: Vad missar vi på arbetsmarknaden?
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill