“Men om fascismen smyger sig tillbaka, är det du och jag som måste stå emot” skriver vänsterpartisten Erfan Kakahani i en debattartikel för Arbetaren.
Fröna växer sakta under ytan. De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt. Först när bladen börjar synas, kan man se att det är ogräs överallt. Men om vi blundar, om vi tittar bort, hur ska vi då se faran? Rasismen i Sverige har grott länge och nu är den inte längre dold. Den har fått fäste i de högsta politiska skikten, där retoriken blivit så normaliserad att den nästintill förblindar oss.
Sverigedemokraterna, ett parti med nazistiska rötter, uttrycker idag stolt hur de skärper kraven för att bli svensk medborgare. “Vi skyddar Sverige”, säger de. “De kriminella ska bort.” De talar om kravlöshet och hot, men vi vet att det handlar om något annat. Det är inte brottslingarna de jagar – det är alla som inte passar in i deras snäva definition av svenskhet.
Precis som ogräset sprider sig med vinden, så sprids dessa idéer. Frankrike föll snabbt för samma stormvindar – vem vet när de kommer efter dig?
Fascismens återkomst
Vi kan inte längre titta bort. Vi kan inte säga att vi inget visste. Varje dag tar rasismen ett steg framåt medan vi distraheras av kriser och klassklyftor som bara ökar. Varje dag föds nya hot mot våra liv, men i mörkret där vi blundar breder faran ut sig. Hur kan vi agera om vi inte inser faran? I dag har du arbete och lön, men imorgon kanske det inte längre är fallet. Miljonerna som svälter runtom i världen står bara lite längre ner i samma hål som vi alla faller ner i. Det viktiga för oss är att inse att deras politik aldrig går ut på att bygga det gemensamma, utan en strävan efter makt, uppbyggandet av ett elitistiskt ojämlikt och repressivt samhälle.
De flesta går med strömmen om det går. Men om fascismen smyger sig tillbaka, är det du och jag som måste stå emot. Det handlar om att våga se. Våga erkänna. Våga stå emot. För när fascismen kommer smygandes, är det vi, du och jag, som måste stå upp. Annars har ogräset snart växt över våra huvuden.
Nu är det dags att stå upp och göra skillnad. Om vi låter det spridas med vinden över världen, får vi betala för vår tvekan med vår frihet. Vi måste stå emot, inte bara för vår egen skull, utan för våra barns skull – så att vi en dag med rak rygg kan säga till dem:
“Jag var en av dem som stod emot”
Erfan Kakahani, vänsterpartist i Sundsvall