Illustration av personer som faller mellan försäkringskassan-flaggor
Många arbetsköpare underlåter att rapportera in arbetsskador till Försäkringskassan. Illustration: Arbetaren

”Försäkringskassan struntar i ett av de vanligaste arbetslivsbrotten”

Medvetenheten och kunskapen om arbetslivskriminaliteten i samhället ökar och med det också kraven på att bekämpa den. Men i gråzonerna av den svenska arbetsmarknaden förekommer det uppenbara brott som aldrig lagförs. Ett exempel är arbetsköpare som struntar i att anmäla arbetsskador till Försäkringskassan, och som myndigheten väljer att inte polisanmäla.

Varje år sker det tiotusentals arbetsplatsolyckor med arbetsskador som följd i Sverige. I fjol förekom det enligt Arbetsmiljöverket totalt närmare 40 000 arbetsolyckor som ledde till sjukfrånvaro, knappt 4 000 fler än året innan, samt över 80 000 arbetsplatsolyckor utan sjukfrånvaro.

Stora mörkertal för arbetsskador

Men bakom siffrorna gömmer sig ett mörkertal. Statistiken bygger nämligen på antalet arbetsskador som anmälts till Försäkringskassan – av arbetsköparna.

När Arbetaren granskar ämnet framkommer dock att många arbetsköpare inte anmäler arbetsskador som uppkommer i samband med arbetsplatsolyckor, trots att det är deras skyldighet.

Enligt Socialförsäkringsbalken, den lag som reglerar hur myndigheter ska handlägga ärenden, är arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad arbetsskada skyldiga att ”omedelbart anmäla skadan till Försäkringskassan”.

De som underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet ”döms till böter”, står det vidare. Med andra ord begår arbetsköpare som inte omedelbart anmäler en anställds arbetsskada till myndigheten alltså ett brott.

Inga åtal mot arbetsköpare som inte anmäler arbetsskada

Letar man dock efter fällande domar för detta brott är resultatet magert. När Arbetaren granskade offentligt tillgängliga domstolshandlingar gick det inte att hitta en enda fällande dom – eller ens ett enda åtal – för brott mot nämnda lagrum.

När Polisen på Arbetarens begäran sökte genom samtliga inlämnade polisanmälningar som hänvisade till det aktuella lagrummet, gav det fyra enskilda träffar, från 2020, 2021, 2023 samt i år.

Eftersom brottet utgörs av underlåtenhet att inrapportera arbetsskador till Försäkringskassan, är det i princip också endast myndigheten själv som kan få reda på att det begåtts, och i förlängningen, polisanmäla det.

Att anmäla lagbrottet ”ingår inte i rutinen”

När Arbetaren ber myndigheten förklara sina rutiner i frågan, svarar Carina Krafft, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan att den ”vanligaste situationen där det uppmärksammas att en arbetsskadeanmälan inte är gjord är att en ansökan om ersättning för arbetsskada har kommit in från den enskilde”.

När detta föreligger ”uppmanar försäkringsutredaren arbetsgivaren att göra en anmälan om arbetsskada”, skriver hon.

När arbetsköpare trots en första påminnelse ändå inte inkommer med någon anmälan om arbetsskada, följer en påminnelse. ”Arbetsgivaren får då samtidigt information om att den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet kan dömas till böter”, skriver Carina Krafft i sitt svar till Arbetaren.

I samma mejlsvar menar hon vidare att det skulle vara ”ovanligt att en arbetsgivare inte gör en anmälan efter kontakt från oss”.

Att polisanmäla arbetsköpare som inte fullföljer sina skyldigheter att rapportera in arbetsskador till myndigheten, ingår däremot inte i Försäkringskassans rutiner, skriver Carina Krafft.

Försäkringskassan ser inte problemet

Försäkringskassan för enligt egen utsago inte heller någon statistik över hur ofta arbetsköpare struntar i att anmäla arbetsskador, och menar att man inte upplever det som ett vanligt förekommande fenomen.

I våras avslöjade dock Fastighetsanställdas förbunds medlemstidning Fastighetsfolket att bara en enda arbetsköpare, statligt ägda Samhall, sedan 2016 hade missat att rapportera in över 800 anställdas arbetsskador till Försäkringskassan.

Samhall inget undantag

När Arbetaren talar med fackligt aktiva och genomför egna stickprovskontroller framkommer dessutom att Samhall inte heller verkar vara något enskilt undantagsfall.

När Arbetaren ber Försäkringskassan att redovisa antalet anmälda arbetsskador som ett byggbolag, som återkommande kritiserats för bristande arbetsmiljö, har inkommit med de senaste åren, så är en skadeanmälan från första januari i år den enda på över ett år.

En arbetsskada som inträffade i oktober förra året, där en medlem i facket Solidariska byggare som jobbade för bolaget blev skadad och därför nu har ett pågående ärende hos Försäkringskassan, verkar inte ha anmälts. Även om det skulle vara just denna olycka som gömmer sig bakom företagets anmälan från januari i år, så kan det konstateras att den i så fall inte anmäldes ”omedelbart”, som lagen kräver.

Ett annat exempel är en städerska som skadade sig på jobbet i maj 2023, då hon var anställd på ett städföretag. I samband med hennes ärende har Försäkringskassan bland annat tagit del av ett läkarintyg som nämner att hennes skada skedde på jobbet, men någon arbetsskadeanmälan från hennes arbetsköpare har drygt ett år efter skadetillfället fortfarande inte inkommit.

Många olyckor i städ- och byggbranschen anmäls inte

Enligt Linus Valtersson, ombud för städerskan, samt flera andra arbetsskadade medlemmar i syndikalistiska Stockholms LS, är dessa fall långt ifrån ovanliga.

– Jag har som ombud för migrantarbetare i främst städ- och byggbranschen sett ett dussintal anmälningspliktiga arbetsskador i ärenden jag befattat mig med. Inte i något av dessa fall har arbetsgivaren kunnat bekräfta att arbetsskadeanmälan är gjord i enlighet med Socialförsäkringsbalken.

För de drabbade arbetarna medför det ofta utdragna problem. Städerskan som Linus Valtersson är ombud för har enligt honom bland annat haft återkommande svårigheter med att få den försäkringsersättning som hon enligt gällande regler har rätt till.

Oanmälda arbetsolyckor drabbar individerna

– Flera av de migrantarbetare jag har varit ombud för har helt enkelt inte fått ta del av det sociala skyddsnät som de, som alla andra, har betalat skatt för. Många har därmed hamnat i allvarliga ekonomiska trångmål, säger Linus Valtersson.

Enligt honom kan man även utgå ifrån att risken för allvarliga arbetsolyckor och dödsfall är särskilt hög på arbetsplatser där arbetsgivarna struntar i att anmäla mindre allvarliga arbetsolyckor till Försäkringskassan.

Hos Solidariska byggare, ett fack som ingår i Stockholms LS och som organiserar framför allt migrantarbetare inom byggbranschen i Stockholm, upplever man problemet som allvarligt.

– Det ligger många sjukpenningärenden hos Försäkringskassan med uppenbara indikationer på arbetsskada som aldrig blir ett arbetsskadeärende. En vanlig konsekvens av detta är att den skadade arbetaren blir utförsäkrad. När vi uppdagar detta är det inte ovanligt att arbetsgivarens företag har gått i konkurs. Enligt lag ska då gärningspersonen med arbetsgivaransvar i företaget dömas till böter för att inte ha gjort sin del av jobbet, säger Emil Boss, styrelsemedlem i facket Solidariska byggare.

I verkligheten blir det enligt honom arbetstagarens eget ansvar att försöka reda ut förloppen med Försäkringskassan och andra försäkringsinstanser.

Emil Boss, facklig organisatör på Stockholms LS. Foto: Axel Green

– När vi hjälper arbetstagarna med att ringa till Försäkringskassan blir det till sist ett arbetsskadeärende, men anmälningsansvaret vältras då i praktiken över på facket, medan gärningspersonen i det kriminella företaget förblir osynlig i det svenska straffregistret, menar Emil Boss och tillägger:

– Vi har fullt upp med att driva in alla lönefordringar. Skulle vi ägna oss åt alla de brott som har begåtts mot våra medlemmar och mot samhället skulle vi inte få något annat gjort. Det finns brottsutredande myndigheter i Sverige. Vi som fackförening måste prioritera att driva in arbetstagarnas stulna löner.

Oseriösa arbetsköpare och exploatering

Den svenska byggbranschen är en av sektorerna som är särskilt präglad av oseriösa arbetsköpare och i vissa fall även grov människoexploatering. Mycket av den exploatering som dessa aktörer har satt i system, såsom regelbundna lönestölder, bryter mot den svenska arbetsmarknadens etablerade spelregler, men är tekniskt sätt inte straffbart.

Enligt den svenska modellens logik är det i stället upp till facken att exempelvis driva in uteblivna löner. En vanlig metod för att försvåra för facken är därför att på löpande band sätta företag i konkurs och sedan starta nya.

Myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet

Att det är ett strukturellt problem har varit känt sedan länge, och det finns en rad satsningar som ska åtgärda de kryphålen i systemet som tillåter skurkföretagare att komma undan. En av dem är den så kallade myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet, som lanserades 2018, och som bland annat Försäkringskassan ingår i.

En del av uppdraget som regeringen ålagt de involverade myndigheterna, däribland Försäkringskassan, i det sammanhanget är att ”utveckla arbetssätt för att upptäcka, motverka och förebygga arbetslivskriminalitet – särskilt sådan som är särskilt komplex och systematisk, som att arbetstagare utnyttjas i människohandel eller människoexploatering”.

När Arbetaren ber myndigheten att förklara hur faktumet att man inte polisanmäler arbetsköpare som struntar i sin skyldighet att anmäla arbetsskador rimmar med dess uppdrag inom myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet, är svaret från verksamhetsutvecklaren Carina Krafft att: ”Försäkringskassan inte har någon skyldighet att polisanmäla en arbetsgivare eller arbetsföreståndare som inte fullgör sin anmälningsskyldighet”.

Försäkringskassan: “inte skyldiga anmäla arbetsgivare”

Enligt Emil Boss är det ett obegripligt resonemang.  

– Det är svårsmält att statliga förvaltningsmyndigheter vägrar polisanmäla brott mot den egna myndigheten. Försäkringskassan lever under en regering som har pratat mycket om lag och ordning. En lågt hängande frukt i den riktningen vore att en myndighet som själv sitter på information om ett befarat brott mot myndigheten anmäler detta till en brottsutredande myndighet. Försäkringskassan struntar i ett av de vanligaste arbetslivsbrotten, säger han.

Linus Valtersson menar att alltför få i den svenska debatten om ”arbetslivskriminalitet” har tagit notis om att staten inte utreder, åtalar och lagför arbetsgivare enligt den befintliga straffbestämmelsen som, enligt honom, ganska snabbt skulle placera landets maximalt försumliga arbetsgivare i ett straffregister, i fall den skulle användas.

– Många av de arbetsgivare som inte sköter sig är i dag helt ostraffade, även om deras bolag har brutit mot alla arbetsrättsliga regler som finns. Att inte arbetsskadeanmäla är förmodligen det mest utbredda arbetslivsbrottet i åtminstone bygg- och städbranschen, och det verkar inte vara någon raketforskning att bevisa dessa brott. Men ingen åtalas. Medan gärningspersonen riskerar, kanske, en påminnelse, riskerar den skadades familj decennier av fattigdom, säger Linus Valtersson.

Publicerad Uppdaterad
5 days sedan
Kusra på norra Västbanken ligger mellan bosättningen Migdalim och den olagliga utposten Esh Kodesh. Det är en av de palestinska byar som har störst problem med bosättarvåld. Palestinierna kan inte göra mycket för att försvara sig mot bosättarna. Mannen på bilden hoppas att ett staket åtminstone ska fördröja dem. Foto: Yvonne Åsell / TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Huset

Det var en gång ett hus.
Det stod i östra Jerusalem.
I huset fanns ett särskilt ljus,
som det alltid gör i nåns hem.

Så länge hade huset tillhört släkten
att många små i det lärt sig gå,
blivit stora, flyttat ut och sen
kommit dit med sina egna små.

Nu bilar en pappa bort betongen,
ett golv han gjöt när dottern var fem
för att slippa betala rivningen
som staten beordrat av hans hem.

Förra veckan tog han ner taket.
Väggarna slog han ut igår.
Det sades att huset saknade ett
bygglov hans folk aldrig får.

Varför det blev som det blev
är en grym historia, och en lång,
och sagan om huset som orättvisan rev
blev därför att det var en gång.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
Arbetsplatsolycka utanför Jönköping
Mannen fördes akut till sjukhus med svåra skador. Foto: Johan Nilsson/TT

Man svårt skadad efter olycka på industriområde i Jönköping


En person har förts till sjukhus med svåra skador efter en allvarlig arbetsplatsolycka i ett industriområde strax utanför Jönköping under måndagseftermiddagen.

Det var strax innan 13 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten. En man hade då fått tunga föremål över sig vid ett företag i Torsvik söder om Jönköping. Både polis och räddningstjänst kallades till platsen och mannen fördes akut till sjukhus med allvarliga skador. 

Olycksplatsen inne på industriområdet har nu spärrats av och en utredning om arbetsplatsolycka har upprättats av polisen.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
EU-migranter nekas svensk sjukvård
Organisationen Läkare i Världen har träffat flertalet av de 129 personerna som nekats svensk sjukvård. Foto: Emil Langvad/TT och Johan Nilsson/TT

Hård kritik mot Sverige: EU-migranter nekas vård


EU-migranter i Sverige har vid upprepade tillfällen nekats nödvändig vård. Det här slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter nu fast efter en anmälan från organisationerna Läkare i Världen och Amnesty.

– Att svenska staten kränker en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är fullständigt oacceptabelt, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett uttalande till Svt.

Det rör sig om allt från unga kvinnor som nekats abort till personer som misshandlats men motats bort från vårdkliniker och sjukhus på grund av deras ursprung. Totalt har Amnesty och organisationen Läkare i Världen, som träffat flertalet av personerna bakom de anmälda fallen, anmält den svenska staten för 129 fall där EU-migranter inte fått den vård de har rätt till.

Nu slår Europeiska kommittén för sociala rättigheter fast att Sverige brustit på flera punkter och kritiserar samtidigt staten för diskriminering.

Regeringen tillbakavisar dock anklagelserna men den kristdemokratiska sjukvårdsministern Elisabet Lann skriver i en kommentar till Svt att de nu kommer analysera rapporten och invänta rekommendationer från EU:s ministerråd.

Enligt Amnesty beror problemet med nekad vård på att många redan utsatta EU-migranter saknar det europeiska sjukföräkringskortet som ger rätt till subventionerad vård. Det här på grund av diskriminering i hemländerna.

– Det egna landet har självklart ett ansvar att lösa den här situationen. Men nu handlar det om vad Sverige har för ansvar för att säkerställa att människor får rätt till vård som inte kan vänta, säger Anna Johansson till Svt.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan

Sommarhälsning – ta hand om er i värmen!

Hallå!

Här kommer en hälsning från mig (Alexandra) i Stockholm. Greta befinner sig i Köpenhamn där hon står inför rätta tillsammans med flera andra studenter efter en fredlig protestaktion på universitetet för två år sedan (!), där de krävde att universitetet skulle avbryta sina samarbeten med israeliska universitet.

– Vi står inför rätta medan de verkliga brottslingarna – de som skapar död och förstörelse – och företag och institutioner som hjälper dem, går fria, sa hon på den första rättegångsdagen.

Det är mycket farligt i stora delar av Europa nu, som många av er säkert har läst. Som Aftonbladet skriver upplevde minst 101 miljoner européer temperaturer på över 35 grader under torsdagen. Över 200 värmerelaterade dödsfall har konstaterats i Spanien och hundratals har drunknat i Frankrike. Även Italien rapporterar döda i anslutning till hettan. 

Som jag skrev i en krönika häromdagen hade en 33-årig mamma just kommit hem efter att ha varit och handlat i Carpentras i sydöstra Frankrike i måndags, när hennes två pojkar – en tvååring och en fyraåring – sprang iväg och busade. De gick in i familjens bil och stängde om sig. Dörrarna gick i baklås och eftersom temperaturerna i landet just nu är rekordhöga räckte det med en kort stund, enligt mamman tio minuter eller en kvart, sedan var det för sent. Obduktionen visade att pojkarna dog av ”långvarig exponering för extrem värme”.

Igår hände samma sak i en förort till Paris. En treårig pojke dog.

Det skrämmer mig enormt att det verkar som att inte ens den här typen av fruktansvärda händelser leder till de samtal vi skulle behöva ha – varken i politiken eller i våra personliga liv. Ett och annat inlägg dyker upp som handlar om hur dåligt förberedda vi tycks vara, att klimatanpassningen behöver förbättras. Men det är som att vi helt bortser från det centrala: att utsläppen ökar i en situation när det som krävs är akuta, dramatiska minskningar.

Det är som ett badkar. Vårt badkar är redan fyllt upp till kanten. Eftersom utsläppen stannar i atmosfären i hundratals eller tusentals år så räcker det inte att minska utsläppen – kranen behöver skruvas åt helt. Istället vrider vi alltså upp den och den står nu under högre tryck än någonsin. Givetvis behövs stora anpassningsåtgärder och i det akuta läget behöver fokus ligga på att rädda de människor som hotas av värmen. Men den viktigaste anpassningen är att fokusera på det som FN:s klimatpanel redan 2018 sa krävdes:

Snabba, genomgripande och aldrig tidigare skådade förändringar i varje del av våra samhällen.

Nu tar bloggen en liten paus (om inget oförutsett händer) och är tillbaka i när valrörelsen drar igång igen i augusti. För den som har missat kan jag tipsa om att sommarläsa vad 83-åriga Kader hade att säga i sin väljarintervju. Ett kort utdrag här:

– Det finns fina människor i Sverige som tänker och bryr sig om vad som händer i Palestina och andra länder. Men det politiska klimatet är inte som förr, inte som när jag kom till Sverige. Sverige var det bästa landet i hela Europa. Med ekonomi, med jobb. Folk var vänliga. Men inte nu längre. Jag vet inte varför men Sverige har förändrats mycket. Det var bättre förr.

Ta hand om er under sommarveckorna – svalka er ordentligt! Och hoppas ni får ha viktiga, riktiga samtal med varandra! 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Poeten Jesper Lundbys veckovers i Arbetaren. Naina Helén Jåma/TT. Montage: Arbetaren

Veckovers: Den riktige mannen

Den riktige mannen, han försörjer sin familj
– men just den här bara har ingen.
Han undrar så varför, han tänker sig trött,
han söker så hårt efter sanningen.

Ge honom bara ett enkelt svar,
en klar manual han kan följa.
En självklarhet som från självförakt ren
den riktige mannen kan skölja.

Vem vet vart din hjärna tog vägen
framför datorn där i ensamhet?
Vad gror i någon som inte duger?
Vad växer, vad såg du – vem vet?

Allt är en jävla röra, men
kom sätt dig med oss andra här.
Låt oss tala som vänner om
vad ”riktig” och ”människa” är.

Jag tror det är någon som lyssnar,
som hjälper någon annan i nöd.
En som räddar en annan människa
från en orättvis onödig död

– vad tror du?

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
"De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade." Foto: Björn Larsson Rosvall/TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Nu är företagarna på defensiven

Fler och fler arbetsköpare verkar känna sig hotade av att människors arbetstid kan kortas framöver. Det är ett av få goda tecken i tiden. 

I dagarna börjar Almedalsveckan på Gotland. Ofta utskälld för att vara ett enda kindpussande mellan politiker och storföretag, ett spel som bevakas orimligt mycket av stora medier (nej, vi på tidningen Arbetaren prioriterar inte att åka dit i år heller). 

Samtidigt har det under hela Almedalsveckans historia gjorts engagerade försök att skapa något annat, lyfta röster underifrån. Och vad som letar sig in i programmet säger i bästa fall något om vilka frågor folk bryr sig om på riktigt. 

I år är arbetstidsförkortning en sådan het fråga, sammanfattar tidningen Lag och avtal. Till exempel ordnar arbetsköparorganisationen Teknikföretagen ett seminarium med den defensivt ängsliga rubriken ”Välfärd kräver arbete – varför låtsas vi annat?”. 

Livsviktiga frågor

De senaste åren, för att inte säga decennierna, har den från början mycket ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden tippat mer och mer åt ena sidan: arbetsköparnas, företagsägarnas. Samtidigt som den andra sidan, de anställda, har sett anställningsskyddet urvattnas totalt, medan S-regeringar lagstiftat mot facklig kamp och välfärden monterats ner.

Frågor som i praktiken påverkar anställdas hälsa har länge drivits underifrån, av många fackligt aktiva, och faktiskt även officiellt av ett flertal stora fack: generellt kortad arbetstid, slopat karensavdrag. Men i relativ tysthet. 

Så började det hända något under förra årets avtalsrörelse. Ämnet kortare arbetstid kom upp i ljuset, trots att LO valde att utreda i stället för att kräva. Ett utspel från LO om förhandling med Svenskt Näringsliv kom i stället nu i våras, och möttes förstås med ett ”nej”. Men ämnet letade sig ändå in på förskräckta borgerliga ledarsidor.

Öka pressen underifrån

Fler och fler känner det vansinniga arbetstempot i kroppen. Och i hjärnan. Varför ska vissa slita ut sig, och till exempel ofrivilligt gå ner till deltidslön, samtidigt som de arbetslösa skuldbeläggs och straffas?

Nu pressas krav upp till ytan, inte bara till stora medier utan också till valrörelsen. S, V och MP vill alla ta bort karensavdraget (som inte alls är någon självklarhet i många andra länder). Även partier på högerkanten har börjat öppna för en förändring. 

Miljöpartiet har länge haft kortare arbetstid i sitt program. I år väljer högerliberala Dagens industri att propagera mot just detta.

Inom Socialdemokraterna behandlas frågan om arbetstidsförkortning som vanligt med tvekan, otydlighet och utredningar – men trycket underifrån ökar. 

Det måste öka än mer. Överallt, oavsett vad man röstar, eller inte röstar, på. Låt inte politiker och centralorganisationer begrava frågan igen. 

Mer tid för livet skulle gynna alla anställda, och i förlängningen även sjukskrivna och arbetslösa. 

De enda som tjänar på hög arbetstid är de som lever på att arbetare är utmattade, och samtidigt livrädda för att bli av med jobbet. 

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Claudio Bresciani/TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Vi kallar det demokrati

Halverade priser på bensin och bussar
ända fram till fjortonde september!
Åt alla små barn gratis Kristersson-pussar!
Grönare gräs! Flera stränder!

Kärnkraft! Vindkraft! Hallonsaft!
Förbjud midsommarstång till jul!
Personaltäthet? Goddag yxskaft!
Inför straffskatt på att vara ful!

Riksdagsspärren lurar i vassen.
Valfläsket brinner! Rösta rätt!
Jag blev Hufflepuff i valkompassen.
Röstboskapen grillas på spett.

Söndagskvällsöppet på Bolaget!
Nyckelring och karamell gratis! Titta!
En kondom med vår logga till samlaget?
Vårt parti skyddar dig bäst från smitta!

Väck från de döda Arne Weise!
Tillverka fossilfritt stål av piss!
Installera i Kebnekaise
världens snabbaste hiss!

Till hösten blir boskapen bitter.
Vi minns, nu när det faller löv,
att höger och vänster skinka sitter
fortfarande på samma röv.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Arbetarens och Tidskriften Klass chefredaktörer Amalthea Frantz och Beata Hansson. Foto: Joel Kellgren

Mer plats för berättelser underifrån

Arbetarens prenumeranter kommer framöver få ta del av noveller från Tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare.

– Det skönlitterära har i stort sett försvunnit från kultursidorna, Arbetaren inräknad. Går man längre tillbaka har vi en stolt historia av att publicera unga lovande arbetarförfattare, så för oss innebär det här samarbetet en möjlighet att återigen plocka upp just det, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren apropå det nya samarbetet med Tidskriften Klass. 

– Klass publicerar så många bra noveller, och att låta fler ta del av deras rika material känns otroligt viktigt, fortsätter hon.

Mer plats för berättelser underifrån – det är syftet med Arbetarens nya samarbete med Tidskriften Klass. Samtidigt som skönlitteraturen ges mindre utrymme i offentligheten är det fler som skriver, och behovet av arbetarperspektiv är stort.

Ömsesidig injektion med energi

– Två redaktioner når ut till fler än vad en gör, och tillsammans ska vi se till att fler kan ta del av samtida arbetarlitteratur. Det blir en ömsesidig injektion med energi, säger Beata Hansson, chefredaktör på Tidskriften Klass. 

Samarbetet innebär att Arbetaren kvartalsvis kommer att publicera noveller och dikter från Föreningen Arbetarskrivare, som ger ut Tidskriften Klass. Först ut är novellen Skyddsökande av Karim Taghana, lärare och översättare från svenska till kurdiska.

Den som tycker om novellen får hålla utkik, ryktet säger att Taghana i detta nu arbetar på sin debutroman. 

Publicerad
3 weeks sedan

Stefan, 70 i Örebro: ”Egoismen är farlig”

Här kommer en liten tillbakablick till tidigare i våras, när Greta och jag gick omkring i centrala Örebro för att träffa väljare. Det första som hände var att vi stötte på lokala representanter för Moderaterna, som stod och bjöd på kaffe på gågatan – och delade ut smörknivar som give aways. 

“Framtiden börjar vid frukostbordet”, stod det på dem.

Vi gick fram och pratade med dem en stund. Högsta prioritet för deras del inför valet var bland annat framkomlighetsfrågor i staden, berättade de. Det var viktigt med cykelvägar och bussar men “bilen har också sin plats” och därför behövdes fler parkeringsplatser.

Det här mötet ägde rum i mars, just efter att Iran hade svarat på Israels och USA:s folkrättsvidriga bombningar av landet genom att attackera andra länder i Mellanöstern. En av representanterna, som inte ville vara med på bild, berättade att “man förstås är medveten om alla krig och allting som händer i världen just nu” och förklarade sedan hur hen själv var berörd:

– Mina föräldrar är fast i Malaysia. De skulle flyga hem via Dubai men flygen går inte.

Vi talade om röda linjer. Har ni några sådana i ert politiska engagemang? Bara en av representanterna hade ett tydligt svar: Hon hade två pappor, berättade hon. Så HBTQI-frågorna var avgörande för henne.

Ingen tyckte att det egna partiet hade passerat några röda linjer dittills.

Vi tackade för samtalet och hann bara en kort bit innan vi passerade en ICA-butik och blev stoppade av en man som presenterade sig som Stefan. Han var 70 år och särskilt intresserad av miljö och klimat, berättade han. Han ställde upp på en intervju men ville inte vara med på bild.

Greta frågade:

 Vad är dina spontana tankar kring inför valrörelsen nu, det politiska läget i Sverige?

Ja, eftersom jag står med dig då… Jag är ju väldigt intresserad av det här med klimatet och sånt. Det är ju något som man ser ut att nedvärdera fullständigt på alla plan. Om man lyssnar på till exempel Johan Rockström eller andra så är det rätt uppenbart vad som sker, sa Stefan.

– Jag är inte jätteengagerad. Men för mig är det viktigt. Jag har barn… Vi kan göra vårt. Alla har ett ansvar. 

Egoismen är ett stort problem, både i politiken och i samhället i stort, menade Stefan.

– Alla tänker på sig, ingen tänker på mig… Det är lite oroande, tycker jag. Det är pengar och pengar och pengar och makt. 

Ser du några ljusglimtar, något hopp någonstans? 

– Ja, det är ju oss, det är vi människor som måste göra någonting. Det finns många som gör. Jag tror ju på människan generellt. Politiken, jag vet inte.

Har du varit engagerad politiskt?

– Nej, inte alls. 

Finns det någon särskild anledning till varför? 

– Nej, det har nog bara inte blivit så. Jag är intresserad, men jag har inte haft någon anledning att… Det har inte blivit av. 

Men om dina vänner sa: “Nu går vi på en demonstration”, så skulle du ha följt med…? 

– Det skulle jag kunna göra och det har jag gjort. Gått i demonstrationer. Men sen att engagera sig politiskt i en kommun eller något sånt där. Om det var så du tänkte… 

Att engagera sig politiskt behöver inte vara att man är i politiska partier eller direkt i politiken.

– Nej, det vet jag. Men jag trodde det var så du menade, sa Stefan.

– Men nog går jag ju och talar om vad jag tycker och skriver vad jag tycker, det gör jag. 

Ja, och det kanske på något sätt är mer värt… 

– Det är väl kanske det som jag jag menar med att människorna… Att man en och en kan påverka.

En reflektion från mig (det är Alexandra som skriver): 

Det här är något som har återkommit i våra intervjuer. Inställningen till politiskt engagemang. Vid sidan av den mycket frekventa kommentaren “jag kan inget om politik” eller “jag är inte insatt” så är det också många som spontant ser på politiskt engagemang som att det per definition innebär att vara partipolitiskt aktiv. På samma sätt verkar många se demokrati som något som man ägnar sig åt vart fjärde år, i samband med allmänna val.

Samtidigt vet vi ju från historien att i princip alla stora samhällsomvandlingar har krävt andra former av demokratiskt engagemang. Ofta i form av civil olydnad. 

För några år sedan stod jag på en motorväg tillsammans med aktivister från Återställ våtmarker. Jag gjorde ett större reportage om dem för Dagens Nyheters Lördagsmagasin och i artikeln intervjuade jag Stellan Vinthagen, professor i fredligt motstånd vid University of Massachusetts Amherst. Han kallade sig ”aktivistforskare” och var själv aktivist men inte i de rörelser han forskade på.

– Jag skulle vilja hävda att nästan varenda fri- och rättighet vi har i den svenska grundlagen är kopplad till historiska folkrörelsers arbete. Man har inte kallat det civil olydnad, men man har utmanat lagar och huvudsakligen fredligt och öppet brutit mot dem. Och sen har makten anpassat sig till detta efterhand – för att undvika någon form av social revolt eller revolution rentav, sa han till mig då.

En utmaning, trodde Stefan utanför ICA i Örebro, är att människor har så lite tid över i sin vardag. Det blir svårt att hinna med motståndet.

– Folk känns så upptagna med sitt. Det är mycket jobb, det ska tjänas pengar och man ska ha det ena och det andra. 

I valet kommer det bli något av partierna han röstat på tidigare, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, sa han. Men ännu hade han inte bestämt sig. Och det är svårt att känna att det spelar så jättestor roll – det finns ju ingen riktig opposition, menade Stefan.

Den här diskussionen, att inget parti har en politik som svarar mot de massiva utmaningarna vi står inför, har för övrigt just lyfts av SVT, som berättar om Arbetarens satsning och den här bloggen i samband med en intervju med MP:s Amanda Lind.

Sista frågan från Greta till Stefan i Örebro:

Finns det något som skulle kunna få dig att bli mer engagerad?

– Jag har själv en allvarlig sjukdom. Så jag mår inte alltid så bra och har varken ork eller energi. Men övergripande tror jag att det som behövs är starka ledare som kan motivera andra att vara med i kampen, sa han.

Det var allt från Örebro för denna gång. En annan sak: 

Några som inte ger sig är alla människor som kämpar för att Bella Aksoy ska få stanna i Sverige. Efter demonstrationen på förvaret för ett par veckor sedan (som jag skrev om här) har det hållits en massa demonstrationer till stöd för henne och det har skrivits väldigt mycket om hennes fall – både i tidningar och på sociala medier. På savebella.org har över 8 600 personer skrivit på ett upprop.

Publicerad Uppdaterad
4 weeks sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i tidningen Arbetaren. Foto: Joakim Ståhl SVD / TT. Montage: Arbetaren.

Veckovers: Bill Gates pyramid

Jag är en av tusen slavar som bygger åt Microsoft
utanför Gävle, Nordens största serverhall.
Vi kom från elva länder hit, för lönsamhetens skull,
driften blir billig där luften är kall.

Men kallare är människohjärtat som jagar oss
att likna människor mindre än maskiner.
Kropparna går sönder och psykena de knäcks.
Vi svettas fastän nordanvinden viner.

Vi får ingen sjuklön, jobbar sex dagar av sju,
en som stod på sig fick gå samma dag.
Vinden bortom grinden bär dock på löftet om vad
många kan bli, om ensam är svag.

Bakom varje mjukvara, varje moln och app
finns år av slit och slitna människohänder.
Du bakom din skärm, kom ihåg vad jag har sagt.
Tänk ibland på oss som kom från elva länder.

Publicerad Uppdaterad