Malmö LS utför blockad i mot ett jordbruksbolag.
Ett Skånes industrisyndikat håller på att ta form. Behoven av ett starkt fack på den skånska landsbygden där många migrantarbetare utnyttjas i jordbruket är nämligen stort. Foto: Volodya Vagner

Facket i blockad mot handelsträdgård i skånska Viken

Arbetsdagar på mellan 13 och 17 timmar, ingen skyddsutrustning och flera arbetsplatsolyckor. I slutet av maj, efter att de anställda tröttnat på de usla arbetsvillkoren, blockerade Malmö LS en handelsträdgård utanför Viken, i nordvästra Skåne, där migrantarbetare från flera östeuropeiska länder utnyttjats av en ökänd jordbruksföretagare. Arbetaren var på plats.

”Internationell solidaritet – arbetarklassens kampenhet!” var ett av slagorden när fackföreningen Malmö LS ordnade en blockad söndagen den 26 maj. Ramsan kanske för tankarna till storstädernas industrier eller den globala handelns containerterminaler, men denna blockad ägde rum i en mycket mer lantlig, närmast idyllisk miljö.

Samlingspunkten för fackmedlemmarna var en adress längs en västskånsk landsväg, ett par hundra meter från en äng med betande får och lamm, som den här dagen badade i solsken och fågelkvitter.

Här, strax utanför Viken, bedriver en skånsk jordbruksföretagare en av sina många grönsaksodlingar och inom denna verksamhet passar det bättre än man kan tro med internationalistiska slagord.

Ett av de stora växthusen tillhörande bolaget. Foto: Volodya Vagner

Bakom några buskar och en prydlig häck gömmer sig enorma växthus. Vid ingången till ett av dem hänger en digital stämpelklocka. Instruktionerna bredvid är på engelska, ukrainska och rumänska. Flera av arbetsköparens anställda är från Östeuropa och Centralasien.

– Här får man stämpla in och ut när man börjar och avslutar jobbdagen, samt när man går på rast också, förklarade Maksym Tjalych, engagerad i facket och tidigare anställd av samma arbetsköpare.

De fackliga flygbladen han har fäst intill stämpelklockan är också översatta till flera språk, däribland engelska, ryska och ukrainska. Ett delmoment i blockaden var att söka kontakt med personal på plats och lämna flygblad med information om fackets syn på arbetsköparen.

Flygblad hängs upp invid stämpelklockan. Foto: Volodya Vagner

Arbetsköparen driver många bolag med migrantarbetare

Den utpekade arbetsköparen, Lars Jacobsen, äger och driver över ett dussintal bolag inom jordbruk, förrådsuthyrning och fastighetsbranschen. Dessutom finns ytterligare ett antal bolag i samma sfär som, åtminstone formellt, drivs av nära anhöriga till honom.

Maksym Tjalych kommer ursprungligen från sydukrainska Mykolajiv, men bor sedan den ryska invasionen 2022 tillsammans med sin mor, Valentyna Mura, i Sverige. Anledningen till att de deltog i blockaden är en tvist med ett av Lars Jacobsens många bolag. Det hela började för två år sedan.

På nätet hade Maksym Tjalych fått kontakt med den skånska företagarens ukrainska fru, som ordnade jobbet åt honom och mamman. Bägge hade tidigare jobbat inom jordbruk, i flera olika länder.

– Vi skulle egentligen jobba på den här gården först, men blev i stället skickade att plocka jordgubbar på en annan odling, berättar Valentyna Mura. 

Jordgubbsodlingen de hamnade på ligger nära Klagshamn, men företaget de jobbade för, Buskeröds Handelsträdgård, är registrerat på adressen som nu var föremål för blockaden.

De arbetsvillkor som Maksym Tjalych och Valentyna Mura mötte, beskriver de som fruktansvärda – med arbetsdagar på mellan 13 och 17 timmar och utan skyddsutrustning. 

De hann inte jobba där länge.

Maksym Tjalych och Valentyna Mura. Foto: Volodya Vagner

Redan efter några dagar skedde en arbetsolycka där Maksym Tjalych fick salpetersyra på foten. Skadan var allvarlig. Han fick uppsöka läkarvård – och blev uppsagt.

Facket anser att arbetsköparen gjorde sig skyldig till såväl brott mot arbetsmiljölagen samt mot LAS. Huvudförhandlingen i rättsprocessen pågår denna vecka i Helsingborgs tingsrätt.

Flera anmälningar mot arbetsköparen

Men Malmö LS har flera ärenden med koppling till Lars Jacobsen. I ett av dem anser facket att det föreligger löneskulder på runt 50 000 kronor gentemot några av dess medlemmar. Företaget menar å andra sidan att de endast missat att betala ut 95 kronor. Men enligt facket har inte ens detta minimala belopp betalats ut. 

”Swisha 95 spänn – vi tänker inte gå hem!”, var därför ett annat av slagorden på blockaden.

– Visst är det en symbolisk summa, men arbetare ska få vartenda öre de har jobbat för, säger Christopher Ståhl, som sitter i förhandlingskommittén för Malmö LS.

Samtidigt har facket för avsikt att också driva in det mycket större restbeloppet. 

Det aktuella företaget i denna tvist heter Andens Trädgård AB, och även om det formellt drivs av en nära anhörig till Lars Jacobsen, menar facket att Lars Jacobsen även där har haft en arbetsledande roll. Även om företaget är registrerat på en annan adress verkar det också vara verksamt på gården som var föremål för blockaden. Informationslappar vid ett av växthusen hälsar besökare välkomna till Andens Trädgård AB.

– Syftet med blockaden är också att markera mot företaget Andens Trädgård AB, sade Christopher Ståhl. Enligt honom är bristerna inom Lars Jacobsens bolagssfär systematiska. 

Flera medlemmar i Malmö LS med bakgrund i Östeuropa och Centralasien har vittnat om horribla förhållanden och förnedrande och till och med våldsam behandling från chefens sida. Enligt facket hade inget av de aktuella företagen tecknat kollektivavtal.

Tidigare skandaler på bolagen 

Lars Jacobsen har hamnat i blåsväder flera gånger genom åren. Efter en inspektion 2019 kom Arbetsmiljöverket fram till att det inom ett av hans bolag, Buskeröds Handelsträdgård, förelåg brister i arbetsmiljön, “som kan leda till att någon blir sjuk eller skadar sig”.

I fjol dömdes samma bolag i två olika mål av Helsingborgs tingsrätt till böter på 100 000, respektive 400 000 kronor, samt över 40 000 kronor i skadestånd, i samband med två olika arbetsolyckor som skedde 2018 respektive 2019.

Odlarföreningen Odlarlaget, som säger sig garantera schysta arbetsvillkor, och som han tidigare sålt gurkor via, har avslutat samarbetet med hans bolag efter att tidningen Arbetet i höstas avslöjade några av de missförhållanden som Malmö LS driver från fackligt håll.

Även som hyresvärd har Lars Jacobsen fått kritik. Tidningen Hem och Hyra rapporterade i november 2023 om omfattande brister, som bakteriedrabbat kranvatten och trasiga hissar, i flera av företagarens hyreshus på olika platser i Skåne.

Christopher Ståhl, från Malmö LS, är på plats med de andra medlemmarna. Foto: Volodya Vagner

Första hjälpen-kit ett måste på jobbet

Ett annat symboliskt syfte med blockaden var att lämna över ett första hjälpen kit till någon på plats vid den aktuella odlingen. Medlemmar som jobbat på gården har nämligen vittnat om att det brukar saknas första hjälpen-utrustning, trots att arbetet innebär många farliga moment, exempelvis med vassa knivar.

– Det är en grundläggande grej liksom, och om inte arbetsköparen kan ta sitt ansvar vill vi åtminstone symboliskt göra något åt det, förklarar Christopher Ståhl.

Men att hitta någon att lämna över gåvan till visade sig vara lättare sagt än gjort. Ingen ur företagsledningen var på plats. Ett telefonsamtal till en arbetsledare, där Christopher Ståhl tänkte upplysa om den pågående blockaden, besvarades ej. Ett sms fick duga, men ledde inte till att någon ur ledningen dök upp.

Inte heller många arbetare var på plats. Vid några baracker intill växthusen öppnade, efter lite dörrknackning, en ledig ukrainsk arbetare. 

Under samtalet med Maksym Tjalych och Valentyna Mura visade det sig att han härstammar från ett område inte långt ifrån deras hemtrakter. De bytte från ”ni” till ”du”, och snart kom de in på den förnedrande behandlingen som olika LS-medlemmar säger sig ha utsatts för.

– Ja, de bitarna behöver ni inte förklara för mig, jag vet vad ni menar, skrattar mannen igenkännande och skakar på huvudet. 

Enligt honom har de flesta ukrainska arbetare nyligen slutat, och blivit ersatta av rumänsktalande. Hans egna kontrakt upphör inom kort. Han tog emot första hjälpen kittet och lovade att överlämna det till de nya kollegorna.

Facket möter jordbruksarbetare på plats. Foto: Volodya Vagner

Efter samtalet vid barackerna kom de fackliga aktivisterna även i kontakt med några rumänsktalande arbetare vid andra ändan av anläggningen, som höll på att lasta grönsaksspill. Eftersom ingen i delegationen talade deras språk, och arbetarnas engelskkunskaper var begränsade, blev kommunikationen besvärlig. Arbetarna uppmuntrades att höra av sig till facket om de skulle uppleva problem.

Personalen byts ut ofta – försvårar organisering

Enligt facket är det inte ovanligt inom branschen att personalen byts ut med jämna mellanrum.

– Det försvårar naturligtvis organiseringen, kommenterade Karin Casimir Lindholm, en av fackmedlemmarna på plats.

Speciellt de utländska arbetarna, som löper särskilt stor risk att utnyttjas, flyttar ofta omkring i jakt på nya arbetstillfällen. De flesta av jordbruksärendena som Malmö LS i nuläget driver rör olika arbetsplatser runtom i Skåne, och de involverade medlemmarna bor utspridda på olika håll.

Ett Skånes industrisyndikat tar form

För att mer effektivt kunna ta den typen av fackliga strider framöver, har flera av medlemmarna som var med på söndagens blockad under våren drivit på lanseringen av Skånes industrisyndikat.

Tanken är att det nya självständiga facket, med ett liknande arbetssätt som det framgångsrika Stockholmsbaserade syndikalistiska byggfacket Solidariska byggare, ska kunna representera just prekära jordbruksarbetare i hela Skåne. Den aktuella konflikten mellan Maksym Tjalych och Lars Jacobsen drivs dock ännu av Malmö LS. Enligt facket är ett nästa steg i kampen att uppmana grossister att sluta köpa från Lars Jacobsens bolag.

För Maksym Tjalych och Valentyna Mura handlar kampen om principer.

– Det känns jättebra att få stöd i detta, och vi kommer fortsätta kämpa tills saken är klar. Jag tycker att någon som inte sköter sig ska straffas. Inte att han ska fängslas liksom, men att han ska få känna på konsekvenser för sitt agerande, så förhållandena kan förbättras för alla, säger Valentyna Mura.

Arbetaren har försökt nå Lars Jacobsen via mejl och telefon. Han har inte återkommit.

Publicerad Uppdaterad
18 timmar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
19 timmar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Josephine Askegårds avskedstext inför pension.
Josephine Askegård har jobbat på Arbetarens kultursidor sedan millenieskiftet. I och med att hon nu går i pension tänker hon tillbaka på de två decennier som gått. I bakgrunden: Broderi av Britta Marakatt-Labba. Foto: Jan-Ake Eriksson, Hans Olof Utsi/Kiruna

Kulturens subversiva liv

”Radikala högerkrafter och den kapitalstyrda politiken har gjort analysen som vi måste arbeta vidare med: konst och kultur bär en stor och avgörande del av beskrivningen av våra liv”. Den vetskapen är vår räddning, menar Josephine Askegård som ansvarat för Arbetarens kultursidor under större delen av 2000-talet.

Min senaste kulturupplevelse var häromdagen: Riksteaterns Ett hjärta i vår tid, med skådespelarna Ann Petrén och Anna Wallander, skriven av John Ajvide Lindqvist, i regi av Anna Takanen. Det är en föreställning som speglar vår tid perfekt — myndigheternas valhänt korrekt bemötande av en redan marginaliserad person som från sin balkonglåda sett förfallet. En kvinna som till slut tar saken i egna händer, uppbackad av vad ”alla säger”. Hennes rädsla och förtvivlan speglas väl i det just genomförda riksdagsvalet, där ingen egentligen vann eftersom någon ideologisk riktning i politiken knappt existerar – och definitivt inte redovisas. 

Men kulturen lever sitt subversiva liv. 

Från Stig Dagerman till Anna-Klara Bratt

Att tillträda tjänsten som kulturredaktör på Arbetaren, vilket jag formellt gjorde 2001, efter tunga och mångåriga medarbetare som Ahto Uisk och legendaren Stig Dagerman, som svävar över tidningen som skyddshelgon och ofrånkomlig målbild, var en ingång som gjordes på tå. Med en relativt stor personalstyrka, där även en praktikant eller vikarie upptäckte att man hade en röst som togs på allvar på redaktionsmötena, var det närmast en chock efter i princip alla tidigare arbetsplatser.

Samtidigt skedde en revolutionerande omgörning av tidningen – det som kallades könsbalansering. Inte alla uppskattade förändringen. Det krävdes hårda nypor från Anna-Klara Bratts, tidningens första kvinnliga chefredaktör, och hennes redaktionskollektiv för att inkludera perspektiv som tillhörde tidigare marginaliserade läsare. Annan media hånade och skrattade åt formalian som innebar att en medarbetare satt och räknade genus på skribenter, intervjuade eller personer som var i fokus på bild. När tidningen slutade kvotera in det manliga perspektivet på högt och lågt, uppstod en förändring som provocerade många. 

Tidningen förlorade en och annan läsare (och i sanningens namn också medarbetare), men vann många nya som plötsligt fick sin verklighet skildrad. Arbetaren blev snart en förebild för hela mediasverige som i dag uppvisar ett ansikte som inte existerade då. Inkludering och mångfald i text och bild har gått mot självklarhet i media (vilket förstås svårt provocerar de som vill ha tillbaka det ”gamla fina”).

Marginaliserade gruppers mångfald

Senare medarbetare uppehöll detta arbete, som Vilhelm Moberg-stipendiet (med 15 kvinnliga namn på de över 50 pristagarna) vilket efter nästan lika många år odramatiskt avlöstes av Ottarpriset. 

Jag uppehåller mig vid denna process eftersom jag ser den som avgörande för tidningens utveckling och som en flygande start för min egen tid på redaktionen.

Elise Ottesen-Jensen. Foto: Anna Riwkin
Jamaica Kincaid. Foto: Wikimedia Commons

Stödet och den ständiga diskussionen kring vilka som lyfts upp i spalterna och får göra sin röst hörda har varit min trygghet och motor under åren. Det gäller alla marginaliserade grupper och personer; kvinnor, ickebinära, barn, människor utanför ”arbetsmarknaden”, flyktingar och andra invandrade, människor med erfarenheter som den medelklassiga svensken kanske inte har, de med brinn i huvudet och i kroppen, funktionsvarierade av alla mångfalder. I de texter jag ansvarat för eller skrivit själv har jag velat lyfta fram konstnärer som vuxit fram under dessa år med sina berättelser om den verkligheten. Bland dem har funnits  sådana som Anneli Jordahl, Vigdis Hjorth, Adania Shibli, Jamaica Kincaid, Édouard Louis, Didier Eribon, Scholastique Mukasonga, Elisabeth Ohlson, Suzanne Osten, Lukas Moodysson, Erik Holmström (Malmö dockteater) Slavenka Drakulić, Nike Markelius, Emil Jensen, Jenny Wrangborg, Edna O’Brien, Britta Marakatt-Labba, Åsa Grennvall, Sara Olausson och Anneli Furmark. Av deras verk kan man välja vilket som helst och känna det spraka och flamma på riktigt. 

Dessa ovan är förstås bara ett väldigt litet urval av författare, serieskapare, filmare, konstnärer och andra som ryms inom begreppet kultur och som får en att känna tyngden i kropp och själ. Och texterna om deras verk finns fortfarande att läsa på Arbetaren.se.  

Kommersialisering och kulturkanon

Är det någon som ens ägnar en tanke åt regeringens kulturkanon-satsning, så sent som 2025, i dag? I dag framstår den genom dimmorna som lagt sig över spektaklet än tydligare som en satsning på nationalistisk normkultur mitt i kommersialiseringen som pågått under 2000-talet. Vi ser hur kulturutövare som musiker, skådespelare, konstnärer och en och annan känd skribent tvingas kämpa i tv-kanalernas utslagstävlingar och bekännelselekar för att överleva. Det är effekterna av indragningar av kulturstöd nationellt och regionalt till fri och oberoende kulturskapande. Fasansfullt snabbt har kulturutövare skolats in i att det är upp till dem att söka sponsorer från privata donatorer. Vi ser också hur konsten därigenom backas upp av privata ”aktörer” som Handelshögskolan och Prinsessan Estelles kulturstiftelse, i ett slags kulturwashing som står mig upp i halsen. 

Tillsammans visar detta hur inte bara radikala högerkrafter, utan också den kapitalstyrda politiken, gjort analysen som vi måste arbeta vidare med: konst och kultur bär en stor och avgörande del av beskrivningen av våra liv. Vår räddning.

Jag vill tillägga att det inte bara handlar om ägande, utan också tillhörighet, växande och självförtroende i erkännande, utövning och överföring av det taktila hantverket. 

Jag har kanske lyckats ibland med att väcka intresse för människans skapande och behov av gemenskap i det, utanför kapitalets luriga spindelnät, men varje gestaltning av detta är en liten räka i en stor damm, som måste få leka med andra räkor och fiskar för att bli ett bärande ekosystem.

Och i så fall har jag gjort det tack vare medarbetare, arbetskamrater och läsare. Tack för hjälpen.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Joel Källgren bylinebild
Joel Kellgren är Arbetarens nya kulturredaktör. Foto: Mika Kastner Johnson

Han är Arbetarens nya kulturredaktör

Joel Kellgren blir Arbetarens nya kulturredaktör efter att Josephine Askegård gått i pension. ”Som liten och nischad tidning tror jag vi har en plats att fylla i bevakningen av subkultur som inte ges utrymme på andra kultursidor”, säger han.

Hej Joel! Välkommen till Arbetaren. Du är tidningens nya kulturredaktör. Vem är du och vart har du jobbat tidigare? 

– Stort tack! Jag är kulturjournalist boende i Göteborg. De senaste åren har jag arbetat i redaktionen för kulturtidskriften Ord&Bild samtidigt som jag varit verksam som litteraturkritiker i Aftonbladet, Sveriges Radio och Göteborgs-Posten. 

Vad har du för tidigare relation till Arbetaren? 

– Min relation till Arbetaren är både professionell och personlig kan man väl säga. Jag vikarierade en sväng som redaktör för tidningen 2024, och har under åren skrivit en del på frilansbasis. Men jag har läst Arbetaren hela mitt vuxna liv, i sena tonåren var den formerande för mig, inte minst då kultursidan. Vilket såklart gör att det känns extra roligt – och ansvarstyngt – att jobba som kulturredaktör på Arbetaren.  

Hur vill du forma tidningens kultursidor? 

– Jag vill både förvalta och vidareutveckla det arv av nyfiken frihetlighet som Arbetaren i allmännhet och min föregångare Josephine Askegård i synnerhet har stått för. Som liten och nischad tidning tror jag vi har en plats att fylla i bevakningen av subkultur som inte ges utrymme på andra kultursidor. Sen vill jag också rikta fokus mot kulturarbetares arbetsvillkor, vilket i sin tur flyter in i brännande frågor om AI, nedskärningar och en alltmer politiserad kulturpolitik i kulturkrigets kölvatten. 

Har du något särskilt du ser fram emot under hösten? 

– Just nu ser jag mest fram emot att arbeta med våra grymma frilansare, både nya och för tidningens läsare redan kända. Redaktionellt arbete är alltid kollektivt och sker i samklang med andra, tillsammans tror jag vi kan göra en kultursida att vara stolt över. 

Publicerad Uppdaterad
7 dagar sedan
Skylt med texten King utanför företagets kontor i Malmö
Företagat King ligger bland annat bakom mobilspelet Candy Crush-saga. Foto: Håkan Gustafsson

Strejken avblåst: Candy Crush-företaget tecknar avtal

Det var i elfte timmen som beskedet kom att mobilspelsutvecklaren King tecknar kollektivavtal med Unionen och Sveriges Ingenjörer.

– Det här visar vilken kraft som finns när de anställda går samman och bestämmer sig för att de vill förändra. Utan det fantastiska deltagande från medlemmarna på King hade det varit mycket svårare att få till avtalet, säger Camilla Frankelius som är förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer i ett pressmeddelande.

Avtalet börja gälla den 1 april 2027 och Unionen kallar det nya avtalet för ett styrkebesked för den svenska modellen.

Kollektivavtal tecknat 

Både Sveriges Ingenjörer och Unionen menar att avtalet kommer att innebära att de anställda får mer inflytande över sin arbetssituation. Kollektivavtalet innebär bland annat ökade rättigheter för facklig organisering och ökad rätt att få information vid stora omorganisationer.

– Jag är oerhört stolt över våra medlemmar. Vi har kämpat länge för att få till stånd ett kollektivavtal och ibland har det känts som att målet varit långt borta. Men vi gav aldrig upp. Att vi nu har ett avtal på plats visar vad som är möjligt när kollegor sluter upp bakom ett gemensamt mål och fortsätter driva frågan tillsammans, säger Henrik Jönsson, vice ordförande för Unionenklubben på King i ett pressmeddelande. 

Publicerad Uppdaterad