Den svenska regeringen vill lösa klimathotet med en storsatsning på kärnkraft. Men vem ska ta hand om avfallet och inte minst vem ska stå för notan för de ofta okontrollerbara kostnaderna för uppbyggnad, produktion och avfallshantering? Det frågar sig kärnfysikern Dan Jerrestam och förklarar varför detta är en förlustaffär som invånarna kommer att få betala.
Under klimatkonferensen COP28 gjorde Sveriges regering utfästelser om en storsatsning på kärnkraft för att möta klimathotet. Flera andra länder lovade detsamma, välsignade av IPCC. Den svenska regeringen gjorde detta efter att ha planerat för att öka koldioxidutsläppen: Sluta med inblandning av biobränslen i drivmedel, minska eller helt ta bort skatten på drivmedel och slutligen med en ny klimatplan som inte har några som helst konkreta åtaganden. Detta samtidigt som de driver en politik som försvårar utvecklingen av förnyelsebara källor, som vind- och solkraft.
Med en kärnkraftssatsning baserad på de nya lösningarna från små modulära kärnkraftsverk, SMR (Small Modular Reactor), tar det minst tio år innan någon el av detta slag bidrar. För de mer traditionella lättvattenreaktorerna, LR, som vi har i dag tar det ännu längre tid. De senaste arton avslutade LR projekten hade mellan 5 och 17 års förseningar. Senast Olkiluoto-3 i Finland, som är 17 år försenad.
Kostnadsökningarna skenar för kärnkraft
Förutom förseningar så är kostnadsökningarna problematiska. Hinkley Point C i Storbritannien ökade från 204 till 560 miljarder kronor på tio år (två reaktorer på 1 600 MW var). SMR reaktorer ska vara småskaliga med mycket lägre produktion av el per enhet jämfört med LR och delarna ska kunna produceras i fabriker, moduler ska kunna transporteras på vanliga vägar och sättas samman på plats.
Med SMR utlovas lösningar som har mindre komplexitet och skulle vara hälften så dyra per kWh som ordinära stora LR, om de konstrueras i serier på hundra eller mer. Samtidigt har de en något lägre effektivitet och placeras oftast i en SMR-farm för att effektivt skötas och anslutas till kraftnätet. Byggtiden uppskattas till att vara enbart fem år. Lösningarna skulle också innefatta förbättringar i säkerheten med bland annat passiv kylning (till skillnad mot tillförsel av kylvatten) för att undvika härdsmälta.
Detta är en del i regeringens planer för att slippa aktivt miljöarbete i klimatfrågan under lång tid framöver. Detta för att underlätta för stora energislukande företag som till exempel fossilfri stålproduktion, dataserverhallar belägna i Sverige och drivna av multinationella företag, batteritillverkningen hos Northvolt och pappersmassaindustrin.
I praktiken planerar de att subventionera elproduktionen för dessa industrier och att svenska folket ska betala notan. Det är inte marknaden som löser klimatfrågan med de lönsammaste alternativen för energiproduktion enligt regeringen. Utan vinnarna ska bli de som väljs ut av staten. Andra fossilfria alternativ ges sämre förutsättningar och blir förlorare.
Kärnkraft blir aldrig lönsam
Inte ens kapitalismens mest hängivna ekonomer räknar med att traditionell eller SMR-baserad kärnkraft leder till lönsamhet. Nya kraftverk produceras inte längre som ersättning för utrangerade kärnkraftverk. I Ibland förlänger man livstiden för gamla reaktorer genom renovering.
Kärnkraftens andel av el-produktionen har dessutom minskat från 17,5 procent år 1996 till 9,5 procent år 2022 och för närvarande planeras bara 58 nya reaktorer i hela världen, varav 47 produceras av Ryssland och Kina. Regeringen har sen tidigare gett Vattenfall uppdraget att undersöka om hur en sådan satsning skulle se ut och vad den skulle kosta. Förstudien ska nu vara färdig, men för att försäkra sig om att inte få kritik har den studien blivit hemligstämplad.
Ingen lösning på slutförvaring av kärnavfall
Det är bekvämt att inte bli ifrågasatt med falska löften om att man hanterar klimathotet, genom satsningar i billionklassen (400 miljarder har nämnts) i kärnkraften samt begraver avfallsproblem och nedmontering i politiska beslut. Beslutet om slutförvaring i Sverige ignorerade den samtida forskningen med larm om läckande kopparkapslar och det är bra märkligt att bara Sverige och Finland har ”löst” problemet med slutförvaring.
I dag finns det bara två SMR-anläggningar i världen som faktiskt körs skarpt, det vill säga producerar energi, en i Kina och en i Ryssland, och detta med dåliga resultat. En tredje sådan anläggning och den med den mest avancerade designen (77 GW per anläggning) fanns med NuScale i USA. Designen licenserades (godkändes) av amerikanska myndigheter 2020, men i november 2023 lades projektet ner efter en 75 procentig kostnadsökning. I väst kvarstår nu få SMR-projekt som sätts igång inom det närmaste decenniet, ett i Kanada och en prototyp i Frankrike med Nuward-design. Storbritannien har satsat pengar på en design (en hybrid mellan SMR och LR) från Rolls-Royce som ska licenseras 2024 och en prototyp som startas 2030. Men som i USA meddelar Rolls-Royce att pengarna tar slut under 2024 och projektet läggs ner. SMR-projekt i väst är inte alls framgångsrika samtidigt som den svenska regeringen tror att det är just det man ska satsa på.
Övergripande problem som påverkar alla analyser av SMR:er
• Kostnaderna uppskattas bara genom räknexempel från kända LR-designer där alla moduler/delar är nedbrutna i delar som motsvarar den ”innovativa” SMR-designen.
• Det är bara designen för lättvattenreaktorer som är väl utprövad, de andra designerna är i prototypstadiet.
• Körtiden med riktiga SMR:er kan kanske uppgå till tio år, vilket ska jämföras med LR som har tiotusentals år av körtid.
• Påstådda förbättringar av säkerheten med hjälp av ny oprövad design. Designen ska vara anpassad utifrån erfarenheterna från de stora olyckorna vid Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima för att minska risken för härdsmälta.
• Licenseringen är utifrån en given nations kravställning på säkerhet som i stort sett bestäms utifrån det rådande politiska läget.
• Hanteringen av det radioaktiva avfallet: Det saknas en realistisk plan för hantering och kostnadsanalys.
• Mängden radioaktivt avfall blir många gånger större per kWh än produktion i LR. Analyser visar på upp till 35 ggr, 30 ggr och fem gånger mer för lågaktivt, medelaktivt och högaktivt avfall.
• Industrier som ska bygga moduler för SMR-lösningar måste tillverka stora serier för att uppnå lönsamhet (åtminstone några hundratal) och producera moduler som är perfekta från början och inte kräver ändringar för att fungera optimalt.
• För export av moduler eller hela SMR lösningar utanför landsgränserna måste ett internationellt licenseringsystem utvecklas för att göra licensering hanterbart.
Avveckling och avfall ska också betalas
Ställningstagandet för eller mot SMR tas vid skrivbordet. Det gör det omöjligt att verifiera säkerheten och kostnadseffektiviteten till skillnad från existerande LR-lösningar. Betänk då att fulla kostnader för den senaste generation III av LR inte är konkurrenskraftiga i sig och i bästa fall är likvärdiga med elproduktion från gas med koldioxidupptagning. Samtidigt som investerare under 2020 valde att låta cirka 5 000 miljarder kronor gå till förnybar energi (vattenkraft exkluderad), vilket är 14 gånger mer än till kärnkraften.
Dessutom har avvecklingen av ett kärnkraftverk okända kostnader och verkar öka kraftigt med varje ny uppskattning. Kärnkraftsutfasningen för Tyskland, som reaktion på Fukushima-olyckan 2011, uppskattas till att ha kostat drygt 400 miljarder kronor.
SKB:s uppskattningar av kostnaden för avfallshanteringen i Sverige verkar vara svårbedömd och har ändrats från 150 miljarder till 221 miljarder kronor på några år, vilket har kritiserats för godtycklighet av Riksgälden. Den uppskattade kostnaden för en ny underjordisk kärnavfallsanläggning i Storbritannien har fördubblats på fyra år och stigit till knappt 700 miljarder kronor. Även riskkostnaderna är extremt underskattade, USA har försäkrat sig mot kärnkraftsolyckor på upp till 136 miljarder, vilket kan jämföras med Fukushimahaveriet som 2021 uppskattades till att kosta 2 230 miljarder kronor.
Att regeringen fortsätter sina kärnkraftsplaner utan att betänka reell nutida kunskap och forskning, samt verkar skjuta (ofantliga) kostnader på framtiden oroar enormt. Vad händer när nya kärnkraftskatastrofer inträffar i en värld där de planerar på detta sätt. Tänk om, tänk nytt och tänk rationellt för en säker framtid.
Dan Jerrestam är kärnfysiker som nu arbetar med telekom, nätverk och säkerhet.
