Snus och knulla och travet. Och spriten som tidsfördriv på det. Om du lever som i den älskade textraden från en av våra mest folkkära visdiktare ska du plötsligt kastas ut ur landet. Den blåbruna regeringens nya utspel om ”bristande levnadssätt” är både verklighetsfrånvänd och direkt Sverigefientlig.
När var du riktigt jävla dum i huvudet sist, frågar jag mig själv på väg hemåt den där sluddrigt sliriga söndagsmorgonen vi alla känner som ”the walk of shame” och så slår insikten till att det minsann är en ordentlig tur att jag både är blond och blåögd samtidigt som jag har det där rikstråkiga namnet Johan stämplat i passet.
En räddning rent ut av, tänker jag, nu när regeringen vill kasta var och varannan människa ur landet som inte levt som elevrådsordförande i någon prydligt marknadsanpassad halländsk högstadieskola.
Regering mot “bristande levnadssätt”
Det ska nämligen, förklarade en välklädd trojka av regeringsrepresentanter med Moderaternas migrationsminister Maria Malmer Stenergard i spetsen, snart bli möjligt att återkalla uppehållstillstånd på grund av ”bristande levnadssätt”. En utredning ska bara påbörjas först inför den eventuella och, vad det ser ut, luddiga lagändringen.
Där och då är det lätt att hålla sig för skratt men jag drar i stället en lättnadens suck. Jag är född här så utredningen gäller inte mig. Andras snedsteg kan däremot kosta dem allt de har. Från utvisning till förföljelse, tortyr och bottenlös misär.
För nog fan har man valt fel levnadssätt ett par gånger på den här krokiga väg som vissa väljer att kalla livet.
Det har minsann knullats och snusats då och då och även spelats en del poker om pengar och nog har jag, även om det ofta slutat i förnedrande nederlag, slagits också. Det har hänt på krogen till och med, även om det var väldigt länge sedan nu. Och demonstrerat har jag gjort: Mot krig och rasism och allmänt elände.
Ljug, snatteri och trasiga jeans
Rökt braj har väl hänt mellan varven, haft störningsjouren på besök, klottrat och satt upp klistermärken med både våldsbejakande och revolutionsromantiska inslag. Affischerat gatukontorets tråkgrå elskåp trots att det varit förbjudet och stannat ute alldeles för länge.
Ljugit mellan varven, lovat runt och hållit tunt. Men mest vita lögner. Jag är alldeles för nojig för att dra till med något på tok för osant.
Jobbat svart har jag gjort ett par gånger när pengarna till hyran skulle in, även om det också tack och lov var länge sedan nu.
Säkert har jag ofredat någon stackare också. Och satt mig upp mot griniga ordningsvakter, åkt polisbil och plankat i kollektivtrafiken. Kallat folk fula ord. Skrikit, gapat och hållit på.
Smitit före i kön och tagit två chokladkakor från snabbköpets hylla fast jag bara betalat för en. Kastat fimpar på marken, lånat stålars jag inte haft och levt loppan utan någon som helst ekonomisk täckning.
Jag har – precis som tidigare statssekreterare PM Nilsson tjuvfiskat en del i mina dagar – dock inte den rödlistade ålen men ett par fina abborrar har jag dragit upp. Jag har kört för fort utan bälte och cyklat på fyllan. Högljudd har jag dessutom varit, på både bibliotek och i väntrum. Och lagt upp fötterna på sätet i bussen, även om jag slutat med just det. Och så har jag haft trasiga jeans och ful frisyr.
Liv som en visa av Allan Edwall
Någon enstaka gång har jag sjukat mig från jobbet mest för att ligga kvar i sängen och hade jag bara varit bättre på matte, det hände att jag skolkade från de lektionerna, skulle jag säkert ha fuskat med skatten också.
Levt mitt liv, åtminstone stundtals när jag tänker efter, som en visa av Allan Edwall – den mest folkkära svensk vi haft här i landet – och handen på hjärtat: Levt just precis så där som verklighetens folk lever mest. I sus och dus och och ett Sodom och Gomorra av stoj och tvivelaktigheter.
Men mest har jag skött mig och klarat det rätt bra när allt kommer omkring. Bidragit i det lilla till att samhällets hjul fortsatt att snurra. Uppfostrat ungar och hållit på. Räddat någon från drunkning och ringt 112 när det behövts. Lämnat in en upphittad plånbok och hjälpt ett par förvirrade gamla damer över gatan.
Well, nog om mig och mina tillkortakommanden nu.
För samtidigt som vi ser en överrepresentation av människor med bakgrund i andra länder än Sverige som arbetar i vad som klassas till samhällsbärande yrken visar siffror också att SD, regeringens stödparti och enda garanten för Ulf Kristersson att bibehålla makten, är överlägsen etta på den något pikanta listan av partier med brottsdömda representanter. Det är skattebrott, styckmord och sexuella trakasserier i en sunkig sörja av bristande så kallad vandel.
Hur var det nu, den av er som är fri från synd får kasta första stenen …
