Det finns inget som kan ursäkta Hamas illdåd. Men reaktioner utan kontext och historiskt sammanhang bäddar för nya övergrepp.
Hamas gjorde sig under helgen skyldiga till massiva och chockerande övergrepp mot civila i Israel. Massakern på kibbutzen Kfar Azza, massmordet på festivalen, kidnappningar av barn, äldre, gästarbetare, civila. Nya detaljer blir hela tiden kända. Vi vet ännu inte omfattningen av grymheterna. Den folkrättsligt stadgade rätten att göra motstånd mot en ockupationsmakt omfattar inte detta.
Det är ett sådant mörker, så många krossade familjer, så många liv att sörja.
Detsamma gäller för de liv som släckts i Gaza under de senaste dagarnas våldsamma vedergällning och som kommer att släckas framöver. Barnen som grävs fram ur rasmassorna, familjerna som med ett bombnedslag raderats ut.
Ja, vi måste prata om dem i samma andetag. Det handlar inte om att relativisera. Det handlar om att vi inte kan rangordna liv. De barn som har dödats av israeliska bombmattor över Gaza är lika mycket värda och lika sörjbara. Och det händer också just nu.
Det borde inte finnas en motsättning i detta.
Men att prata om palestinska dödsoffer, eller att påtala kontexten i vilket våldet äger rum – omöjliggörandet av palestinskt liv under Israels ockupation och apartheid och den desperation det skapar – blir hårt kritiserat i den allt mer polariserade debatten och ses som apologetiskt för Hamas terror.
Hur vi väljer att prata om det som redan hänt kommer inte förändra att det har hänt, hur starka fördömanden av Hamas som än uttalas. Det kan däremot påverka vad som komma skall – och i det samtalet väljer många just nu att utelämna kontext och palestinska dödsoffer. Det bäddar för en mycket farlig väg.
De perspektiv som det internationella samfundet lägger på händelserna kommer påverka vad som händer framöver. Pratar man inte om de palestinska liv som nu ligger i vågskålen betyder de ingenting. Alla medel blir tillåtna.
Jag är rädd att det är det vi ser hända.
Bidens lovade oreserverat stöd
När USA:s president Joe Biden på tisdagskvällen höll ett tal om situationen betonade han USA:s fulla stöd till Israel. Han betonade Israels rätt och även skyldighet att svara på attacken. Där omvärlden borde ingripa för att undvika en upptrappning och fler civila dödsoffer uttalar västland efter västland – utan förbehåll – att Israel har rätt att försvara sig.
Hur den rätten ser ut och vad som ingår i den och inte, nämns inte. USA utlovar ett oreserverat stöd. Ambassadören Deborah Lipstadt, USA:s särskilda sändebud för bekämpandet av antisemitism tweetade under söndagen att ingen har rätt att tala om för Israel på vilket sätt landet bör försvara sig. Grunden läggs för att omvärlden återigen ska titta åt andra hållet när civila Gazabor dör.
Biden manade inte till nedtrappning, vapenvila, förhandlingar, eller skydd av civila, det fanns inget tal om plikten att evakuera civila från krigszoner. Inga uppmaningar att följa folkrätten. Inga invändningar mot att vatten, el, livsmedel och förnödenheter stryps till ett område med över två miljoner människor. Inget tal om de civila som nu dör i Gaza och som bara kommer att bli fler. Talet kan inte beskrivas som annat än ett carte blanche för Israel.
Hälften av Gazas invånare är barn
Men Gaza är inte Hamas. Hälften av Gazas 2,3 miljoner stora befolkning är barn under 15 år. De var inte födda när Hamas röstades fram 2006. Det är dessa som nu drabbas av den massiva vedergällningen. De som redan lever under en olaglig blockad sedan 16 år, där tillgång på mat, el, vatten, förnödenheter kontrolleras av Israels militär.
Israels regering har utlovat en kraftig hämnd. Samtidigt som Netanyahu uppmanade civila att lämna Gaza och sa ”vi kommer agera med full kraft överallt”, stängdes gränsövergångarna. Det går inte att lämna. Gaza är ett fängelse, som har beskrivits som helvetet på jorden av FN:s generalsekreterare Antonio Guterres.
Israels våld mot palestinier har trappats upp dramatiskt på senare tid och retoriken var uppskruvad redan innan dessa händelser. 2022 var det dödligaste året på två decennier när det kommer till hur många palestinier som dödats av israelisk militär på Västbanken, enligt siffror från FN. 2023 ser ut att kunna bli värre. Israeliska bosättare har utfört vad till och med israelisk militär har kallat för pogromer på Västbanken och den högerextrema regeringen har siktet inställt på en annektering av Västbanken.
Att sätta händelser i sitt sammanhang är inte att ursäkta dem. Att se till både det nutida sammanhanget och det historiska är ett måste för att hitta vägar framåt som leder till något annat än en ändlös spiral av våld och terror.
Blockad, ockupation och apartheid måste stoppas
Utan kontext och historia har vi bara sagor om goda och onda, en perfekt grund för avhumanisering och i förlängningen övergrepp.
Det är inte bara den nu pågående väpnade konflikten som måste lösas, de underliggande anledningarna till den måste adresseras, den desperata grogrunden till fortsatt våld och terror. Den enda vägen till varaktig fred och säkerhet ligger i att blockaden lyfts och att israelisk ockupation av palestinska områden upphör och apartheidsystemet monteras ner. Insikten om att min trygghet är beroende av din och att ingen är fri förrän alla är fria måste sjunka in.
Det känns dock längre bort än på länge och de senaste dagarna har retoriken skruvats upp än mer. Knessetledamoten och Likudmedlemmen Tally Gotlieb har uppmanat till användning av kärnvapen mot Gaza. Från hennes partikamrater hörs uppmaningar till en ny Nakba som överträffar 1948, det vill säga folkfördrivning av palestinier i tidigare oöverträffad skala.
Samtidigt som vi ser ren folkmordsretorik från flera israeliska makthavare, ges Israel ett frikort av USA. Varningsklockorna för ännu fler och än mer omfattande folkrättsbrott ringer allt starkare.
